Safiri salama!

Jag skippade yogan och gjorde min skrivuppgift* istället (yogan finns ju kvar i nästa vecka). En uppgift som jag nu bestämt mig för att inte skicka in. Kom på vad jag ville skriva om istället och har nu suttit en stund och skrivit den texten istället. Det är spännande för vi ska bara skriva handlingen den här gången och allteftersom kommer vi att lägga på miljöer, personer och dialog.

Efter eftermiddagslektionen i swahili slank jag in på skönhetssalongen, som ligger vägg i vägg med skolan, och gjorde fransk manikyr. De känner mig vid det här laget. Jag berättade om Mombasa. På vägen ut sa de safiri salama, have a safe journey!

Imorgon hämtar Lucas upp mig i sin taxibil klockan sju på morgonen och någon gång vid elvasnåret går jag ned till Indiska oceanen och tar ett dopp. Om jag inte springer på en dator med internet i hotellobbyn kommer ni nog inte höra ifrån mig förrän på tisdag. Ha det så bra!

* jag läser en distanskurs på Folkuniversitetet i skönlitterärt skrivande!

Om en torsdag i Nairobi

Dagen började med en kikombe (kopp) chaité och en chapati på cafét bredvid skolan och sedan satte lektionen igång...

Såhär ser dagen ut:
8-10: Swahililektion (Ojoj, 8 är för tidigt för mig!)
10-13: Besöka biståndsorganisationen från igår, skicka iväg en massa e-mail, förbereda min skrivuppgift till skrivkursen, ge tvätterskan lön, äta lunch
13-14: Yoga på Yaya
14-16: Swahililektion
16 och framåt: Fortsätta med skrivuppgiften, packa, ta malariatablett (Mombasa är ett malariaområde), beställa taxi till flygplatsen imorgonbitti, försöka gå och lägga mig i tid

Okej, jag är van vid att jobba, men nu när jag inte behöver stressa längre tycker jag att den här dagen blir för intensiv. Roligt, men lite för intensiv faktiskt. Min kompis Anna skrev (jag hoppas att det är okej att jag citerar dig, kompis!): "glöm inte att du skall var där i två år...allting behöver inte hända på två månader...". Jag behöver bli påmind ibland.

Ropa ut NOVEMBA över bygden...

Min kompis Peter skriver "jag önskar jag fick sitta i värmen och dricka smoothie jag med! Och ropa ut "novemba" över bygden!"

Kom hit!

Foto

Förstår om ni vill se fler foton här på bloggen. Hellre kort på grönsaksmarknaden än på min fruktsalladstallrik liksom. Men det känns inte alltid rätt att plocka upp kameran. Ibland av säkerhetsskäl. Ibland för att jag inte vill dra uppmärksamheten till mig mer än vad jag redan gör. Och för att jag vill ge intryck av att jag bor här och inte är turist. Ja, så är det.

Men det kliar i fingrarna på mig. Så många scener jag vill föreviga. Fler bilder kommer tids nog!

Om en tisdagsmorgon

Eftersom jag missar fredagens och måndagens swahililektion har vi bestämt att vi ska köra fyra timmar idag och fyra imorgon istället. Klockan åtta började första lektionen och när jag på trötta ben släntrade in på skolområdet satt min lärare Billy och min polska klasskompis Asia (som för övrigt söker jobb i Asia!) på den enkla restaurangen bredvid och drack chaité. Det var fortfarande lite kyligt i luften, men solen började värma. Jag slog mig ner, fick té i min kikombe (kopp) och så satt vi där och pratade en stund. Skön start på trött morgon.

Efter lektionen gick jag till marknaden på andra sidan Ngong Road. Jag börjar bli riktigt duktig på att korsa den vägen nu. Den är tungt trafikerad, inga övergångsställen, och eftersom det är vänstertrafik blir jag alltid förvirrad åt vilket håll jag ska kolla. Höger, vänster, gå. Inte göra som när jag var liten då jag skrek "titta, lyssna, spring" innan jag pilade över en gata. Jag brukar oftast haka på någon annan som är på väg över.

Iallafall, på marknaden köpte jag en stor fruktsallad för sju spänn. Mango, papaya, ananas, banan, vattenmelon och avocado. Sedan införskaffade jag en kalamu (penna) i en liten kiosk på Kindaruma Road och tänkte att här kan jag sitta och plugga någon dag. De har ett litet café där nämligen med rangliga bord utanför.

När jag närmade mig murarna till mitt hem bestämde jag mig för att ta åt höger istället. Vår närmaste granne är en biståndsorganisation och jag har varit nyfiken på vad som döljer sig innanför grindarna. Kan ju fråga vakterna. När jag närmade mig kom en av de anställda ut och jag passade på att fråga honom. Han hette Daniel, var väldigt trevlig och berättade att de arbetar med vatten- och sanitetsfrågor. Jag ska gå dit imorgon och få mer information. Tänk vad spännande det skulle vara att få följa med på en field trip.

Gjorde en smoothie på halva fruktsalladen när jag kom hem. Mmm! Tror att jag ska köpa mer till ikväll när vi ska ha ett möte här hemma.

Färsk passionsfrukt

Smatter

Jäklar, vad det smäller här! Någon måste ha hittat en låda med fyrverkerier och tänt eld på alla samtidigt. Det smattrar, billarm har satts igång och hundar skäller. Nej mamma, det är ingen fara. Det är bara fyrverkerier.

Januari börjar året...

Under lunchen på Karen Blixen Coffee Garden satt jag och tänkte på att om jag varit i Stockholm nu hade det varit en vanlig jobbdag. Kontor, början av veckan och senoktober. Jag längtade inte direkt. Swahiliklassen efteråt var rolig som den brukar vara och jag blev lycklig när jag på en gång fattade vad orden betydde. Okej, det gällde bara de ord som handlade om årets månader.
Eller vad säger ni?

Månaderna på swahili:
Januari
Februari
Machi
Aprili
Mei
Juni
Julai
Agosti
Septemba
Oktoba
Novemba
Desemba

Visst låter det skönt när man säger Septemba. Och Oktoba. Novemba. Desemba?! Efter klassen följde jag med min trevliga polska klasskompis till en bar och träffade några av hennes kompisar. Med mango- och ananasjuice i magen tog jag en snabb tur på Nakumatt (typ, ICA) och gick sedan hem i skymningen. Och klafsade rakt ner i en lerpöl med ena foten.

Väderkultur

Vädret är ju alltid ett säkert kort att prata om. Eller? På en fikarast frågade N en kollega hur många grader det var ute. Han fick svaret it´s hot. Kollegan kunde inte förstå varför han ville veta gradantalet. When it´s hot it´s hot and when it´s cold it´s cold!

Men, försökte N, vad säger ni när det är varken varmt eller kallt då? Well, it´s not hot and not cold.

Joråsatt.

Enkätsvar är en trist rubrik, men den får heta det ändå

Nu är enkäten avslutad! 25 personer svarade på frågan "gör du det du verkligen vill göra?".

Nio personer svarade "yes, inget snack om saken"
sju personer sa "nja, i närheten iallafall
nio pesoner klickade i alternativet "nej, inte riktigt".
Ingen svarade att de inte tänkt på saken.

Roligt att så många ändå tycker att de verkligen gör vad de vill göra. Lyxräkor, så borde det vara för alla! Nu finns det en ny fråga att svara på i högerspalten. Gör det på en gång så att du inte glömmer bort det!

Mtoto = child

Skolflickor i Namibia

Har börjat se mig om efter ett volontärjobb. Vill gärna arbeta i något projekt som involverar att stärka kvinnor och/eller barn. Blev ombedd att lista vilka erfarenheter jag har vad gäller barn och ungdomar. Började skriva några punkter och det blev flera än jag trodde.

1. Barnflicka för barn mellan 0-6 år (på eftermiddagar, kvällar, helger och somrar upp till jag var 20 år). Jag var barnflicka i Stockholm, Dallas, Wimbledon och Helsingfors.

2. Arbetat 3 månader på förskoleavdelning med barn mellan 2-5 år

3. Varit engelskalärare på barnhem i Kambodja

4. Varit ”lekledare” för sexuellt utnyttjade flickor på ett rehabiliteringshem i Kambodja

5. Arbetat 3 månader på gymnasieskola i Alingsås

6. Läst cirka 40 universitetspoäng pedagogik

7. Besökt skolor i Namibia, och tagit del av barnens skoldag och lekar, när jag samlade material till min magisteruppsats.

8. Arbetat på en volontärorganisation som skickar iväg personer mellan 16-30 år för att arbeta på volontärorganisationer i utvecklingsländer.

9. Varit koordinator för ett ungdomsutbyte mellan Sverige och Kambodja.

10. I mitt senaste arbete var jag regelbundet ute i skolor (grundskola och gymnasium) och hållit föredrag

Nej, nu ska jag göra mig i ordning för att träffa en nyfunnen vän och äta lunch på Karen Blixen Coffee Gardens och sedan är det swahililektion igen... På fredag åker jag till Mombasa!

Jambo! Habari gani? = Tja! Hur är läget?

Hittade den här filmen inne hos Emmama (som för övrigt skriver en underhållande, fin och rolig blogg om sitt liv i Aberdeen)... Skönt kenyanskt sväng, hälsningsfraser på swahili och fina bilder på mitt nya land! Hoppas att det är okej att jag lånar filmen och att jag länkar till din blogg, Emmama! Säg bara till annars.

Sugen på en Stoney Tangawizi?

Den här drycken kan jag rekommendera. Ingefärsläsk! I min anteckningsbok (framför drycken) har jag skrivit veckodagarna på swahili.

Siku za wiki / Days of the week
Jumapili - Sunday
Jumatatu - Monday
Jumanne - Tuesday
Jumatano - Wednesday
Alhamisi - Thursday
Ijumaa - Friday
Jumamosi - Saturday

Jag tycker att det är lite förvirrande att man börjar med söndag. När swahililäraren frågar vad måndag heter kan jag ju inte bara slänga ur mig det första ordet i ramsan, utan måste tänka lite till. Knepigt!

Billy the teacher

Jag har ju just börjat läsa swahili. Jag har lektion två timmar om dagen, fem dagar i veckan... Det är ett ganska högt tempo, men det har jag tid med! På första lektionen var det jag och en polsk tjej i klassrummet som skulle läsa swahili samt två etiopiska herrar och en kille från Sudan som skulle lära sig engelska. Vi hade väldigt trevligt även om jag nog tror att de lärde sig mer swahili än engelska. De senaste lektionerna har det varit jag, den polska tjejen och en kenyansk massajtjej. Tjejen från Kenya pluggar engelska och eftersom lektionen hålls på båda språken suger hon åt sig av engelskan och vi av swahilin.

På bilden ser ni min lärare Billy. Han är glad, entusiastisk och vill att vi ska prata mycket. Det är bara det att jag inte kan så många ord än. Idag sa han "Susanna, tell me something!". Och jag svarade på swahili det första jag kom på "Mimi ni mvulana". Han blev förvånad. Jag hade sagt att jag är en pojke...

Om en önskan som slog in...

I juli förra året skrev jag följande på bloggen:

Utanför glider det norrbottniska landskapet förbi och i mina öron rör sig en låt om Rwanda. Jag vill alltid åka till Afrika. Min tid där har varit kort och jag har inte upplevt Afrika så mycket som jag skulle vilja. Därför fortsätter jag att längta, men jag känner ingen brådska. Jag vet att det blir av. Inte nu bara.

Året var kanske 1989.

Niklas ställde frågan "vilken var den första musik du köpte?" på sin blogg. Jag fick rota i mitt minne och såg mig stående på Domus i Luleå med min kompis Helena. Året var kanske 1989. Och vi hade skrålat en låt hela veckan när jag hade varit ute i hennes familjs stuga. Nu stod jag och bläddrade bland LP-skivorna i affären och hittade äntligen vad jag sökte; en LP-singel med Michael Learns To Rock. Låten heter The Actor.

Håll till godo!

Fynd från massajmarknaden...

På massajmarknaden säljs det mesta. Allt från tyger, smycken och färgglada fat till elefanter och giraffer i trä... Jag köpte två par örhängen för runt en tia styck. De gula är gjorda av ölkapsyler Öl av märket Tusker är många kenyaners stolthet. Gillar när saker hittar en ny funktion såhär! De grönblåa är, som ni säkert ser, påfågelfjädrar.

Bloggtips!

Innan jag promenerar iväg till massajmarknaden tänkte jag tipsa om en blogg jag gillar. Den är skriven av en svensk tjej som heter Sara och arbetar på Rädda Barnen i Kabul, Afghanistan.

Från Saras blogg:
Vårt kontor ligger granne med den brittiska kyrkogården (det står till och med på våra visitkort – Close to the British Cemetary) och idag ska Gayle Williams, kvinnan som sköts för en vecka sedan, begravas där. Det är fullt med poliser utanför kontoret och på hustaken runt omkring oss och gatan håller på att spärras av. Förutom att huvudet snurrar på grund av detta vaknade jag i natt och trodde att en bomd smällde utanför huset. Fönstren skallrade och sängen skakade. Det tog någon minut innan jag fattade att det var en jordbävning.

Bloggen hittar ni här!

A moment of calm...

Jag är en tédrickare och vi har haft så trist té här hemma sedan vi flyttade hit. Men igår bröt jag trenden och köpte ett Twiningsté som heter A moment of calm och innehåller ´african honeybush, mandarin & orange´. Vet inte vad ´african honeybush´ är, men det låter ljuvligt. Med en kopp vid min sida ska jag nu ta itu med renskrivningen av mina swahilianteckningar. Det kanske kommer upp en liten swahiliskola här på bloggen senare...

Om en söndag

Efter sovmorgon, långfrukost på altanen (med DN från 12 oktober och The Standard) och ett par längder i poolen ska vi nu äta lunch innan taxin kommer och hämtar N. Mombasa nästa. Själv tänker jag skriva rent mina swahilianteckningar och kanske gå till köpcentret Yaya där de brukar ha massajmarknad ute på parkeringen på söndagar.

Vad ska du göra idag?

White Sands i Mombasa

På fredag tar jag morgonflyget till Mombasa för en lyxig weekend med N som redan är där då... Vi bor på White Sands som ligger precis vid Indiska Oceanen.

På hemsidan skriver de: Sarova Whitesands Beach Resort & Spa boasts of being amongst the favorite Kenya beach hotels in Mombasa, on the East African Coast, where you can enjoy a beach holiday. It has the longest beach front of white sandy beaches, 338 rooms ranging from the refreshing standard rooms to the grand presidential suites and a welleness spa, known as Tulia.

Det ska bli skönt med lite ledighet från min ledighet...

Nu har jag det!

Nu vet jag vad vi ska göra för att uppmärksamma FN-dagen. Kolla på den här lilla reklamfilmen och lyd uppmaningen i slutet.

FN-dagen

Hörrni, idag är det FN-dagen och vi borde fira det på något sätt. I mellanstadiet målade vi blå vattendroppar den här dagen och de senaste åren har jag varit ute och föreläst i skolor om FN-relaterade frågor den 24 oktober... Ni som är i Stockholm kan bege er till Centralstationen där det pågår korta, spännande föredrag och artistuppträdanden idag. Eller köp en FN-bakelse. En godsak för en god sak, liksom.

Själv får jag väl ta fram papper och kritor och färglägga en droppe. Eller ringa FN:s högkvarter här i Nairobi och fråga om jag får vara med i deras firande.

Jambo - hvordan har du det?

Det bidde swahilikurs efter att ha suttit i möte med norrmän och danskar. Är lite yr av alla språk nu. Dessutom slog jag just på ett avsnitt av Sex And The City och lyckades få tysk dubbning till den svenska undertexten... Någon, ge mig ett kallt omslag som jag kan badda pannan med!

Skriva

Gick och la mig vid midnatt för att sedan tassa upp en stund senare och slå på datorn. Jag har dragit på den senaste skrivuppgiften till distanskursen, men när jag låg i sängen och gav mig lite tid att fundera kom jag med en gång på vad jag skulle skriva om. Gräv där du står kan man säga. Sittandes i den sammetsröda soffan med den bärbara datorn i knät började jag knappra fram en berättelse som nu är inlämnad. Bra.

Swahili för nybörjare

Klockan åtta rycktes jag ur sömnen av att min mobiltelefon började ringa. Nuförtiden ringer den så sällan, så jag trodde att det var en felringning. Men det var en lärare på ett college här i närheten som ringde. Jag var där för några veckor sedan för att fråga om de skulle starta någon nybörjarkurs i swahili snart. De hade ingen på gång, men han kunde ge mig privatlektioner hemma om jag ville.

Meningen med det hela är att jag, förutom att lära mig språket förstås, vill komma hemifrån och lära känna lite nya människor, så det var inget alternativ. Men nu finns det alltså en liten grupp som ska börja kursen idag klockan fyra. Jag är välkommen om jag vill, sa han.

Jag har ett möte klockan två. Jag ska försöka hinna, sa jag.

Tisdagstema på onsdag

Det får bli ett tisdagstema såhär på onsdagen. Uppdraget är att fota något privat... Fri tolkning.

Enkät

Har lagt in en fråga i högerspalten; klicka gärna i ditt svar. Är nyfiken på det slutliga resultatet.

I jacarandablomningens tid

Det är så vackert med alla blommande träd, buskar, växter och blommor här... Nu när det har regnat mycket lyser de extra fint. Lila, cerise och gul bougainvillea och den fantastiska lila jacarandan.

Ninna-ninna-ni-na-na...

Hittade den här boklistan hos Heja Abbe som är en blogg jag verkligen vill rekommendera. Den skrivs av en pappa till ett litet hjärtebarn som heter Abbe. Och ja, jag har läst hela bloggen. Såhär skriver Abbes pappa:

Abbe är världens finaste kille. En kämpe med medfött hjärtfel. En goding med en kromosonavvikelse i bagaget. Hör följer mina retrospektiva minnesanteckningar från dagen då Abbe föddes och framåt.

Min boklista:
Vilken bok läste du senast?
Sverige, Sverige, fosterland – om ungdom, identitet och främlingskap av Gellert Tamas

Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Owe Wikströms "Ikonen i fickan", Marie Hermansons "Svampkungens son" och Karen Blixens "Den afrikanska farmen". Blixens bok suger jag i mig långsamt, likaså Wikströms. Man kan säga att de är som att flanera och Hermansons är som att jogga.

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Ganska lika, tror jag. Kanske några fler kvinnor.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Nja, det gör jag nog inte. MEN när jag läste Per-Anders Fogelströms böcker om Stockholm var det så skönt att veta att jag hade flera av hans böcker framför mig innan jag var tvungen att skiljas från Henning och hans familj. Ja, fyra böcker kvar! Ja, fortfarande tre böcker kvar! Och så vidare.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Jag är med i en bokcirkel i Stockholm och när vi träffas får jag alltid massor av bra boktips. Tog med mig kanske 50 olästa böcker hit till Nairobi, så jag håller mig sysselsatt en stund. Men jag är nyfiken på att läsa en bok av någon kenyansk författare. Tipsa gärna om ni har något förslag!

När blir en bok för lång?
När den börjar bli tråkig att läsa. När man drar sig för att öppna den.

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Ja, ungefär lika gärna. Men när jag är trött föredrar jag svenska.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Elizabeth Gilberts "Eat. Pray. Love."

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig/vilken bok lämnade du senast?
En bok som jag gärna hade velat tycka om (för att jag hade velat tycka om den lika mycket som vännen som gav mig den gjorde - han hyllade den och sa att den hade påverkat hans liv, jag hade velat förstå den känslan), men som jag inte klarade att läsa till slutet är Pat Conroys "Tidvattnets furste".

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Skönlitterärt. Men gärna också biografier och dokumentära böcker.

Rekommendera 5 författare:
Paul Auster (det mesta, men till exempel "Illusionernas bok" och "Dårskaper i Brooklyn". Tycker att man kan skippa "New York"-trilogin till en början)
John Irving ("Garp och hans värld" och flera andra)
Donna Tartt ("Den hemliga historien")
Per-Anders Fogelström (hela Stockholmssviten)
Khaled Hosseini ("Flyga drake", "Tusen strålande solar")

Men vad nu? Sa ju däruppe att jag nog läser något fler kvinnor än män och här i min lista över favoriter är bara 20% kvinnor. Får nog rannsaka mig själv lite.

Höga höjder

Igår bakade jag kladdkaka och jag fattar nu vad folk menar som sagt att det man bakar här kan bli ganska platt eftersom vi befinner oss på hög höjd. 1700 meter över havet. Vet inte riktigt hur det där funkar, men aldrig har jag sett en plattare kaka än den jag gjorde igår. Den slickade sig mot kakbottnen. Men den blev god.

Förresten, det där med höjden. Många idrottare förlägger ju träningsläger hit eftersom man får en fördel av att träna på hög höjd, allt går lättare när man sedan kommer ner på lägre höjd. Lungkapaciteten ökar. Och syresättningen av blodet. Första gången jag tränade här blev jag så andfådd och kände mig helt ur form. Trodde att det var jag som lagt av mig tills någon sa att det faktiskt är jobbigare att träna här. Härligt. Undrar hur länge jag kan skylla på det?

Varför jag är här

Jag verkar ha fått några nya läsare, roligt, och en undrade vad jag gör här i Kenya. Jo, förstår du, min sambo arbetar på en biståndsorganisation i Nairobi och jag är medföljande som det kallas. Jag jobbar inte utan försöker att varva ner lite och hitta på sådana saker som jag aldrig hann göra när jag jobbade heltid i Stockholm. Vi har bott här i drygt sex veckor och kommer att vara kvar i Afrika till år 2010 (åh, vad länge det låter när man skriver så!).

Jag trivs verkligen här och njuter stenhårt av att befinna mig i Afrika. Och jag njuter av ledigheten och friheten, men skulle gärna börja arbeta volontärt några dagar i veckan om ett tag. Vid årsskiftet kanske jag börjar jobba. Om jag har lust. Och om jag hittar något spännande att göra.

Till dess läser och skriver jag, upplever Nairobi och Kenya (vi åker till Mombasa och kusten nästa helg), gör smycken, tränar, bakar, promenerar och insuper vardagen. Ingen brådska. Eller hakuna matata som vi säger här!

Mission Z

Bild från Z.

Min blogg är så bra!

Vad kul! Den här bloggen tipsar om min blogg och skriver:

Skriven av en kvinna som bor i Kenya. Intressant att se bilder och ta del av hur vardagen ser ut därborta. Dessutom verkar hon ha humor och varierar sina inlägg bra.

Tack!

Tillbaka

Ordningen är återställd (åtminstone för en vecka). N är tillbaka och har berättat om spännande upplevelser från Z. Bilder och text kommer på bildbloggen imorgon eller på måndag.

Om hundar, träning & resande

Varje kväll vid den här tiden börjar kvarterets hundar att skälla. Ibland uppstår det cat fights också. Jag har just ätit spagetti med köttfärssås och nu dricker jag vin, äter Lindtchoklad med apelsin i och kollar på film. Kände mig duktig idag när jag promenerade iväg till Impala Club, kanske att jag börjar få lite bättre kondition nu...

Imorgon kommer N hem från Z. Det blir skönt att ha honom tillbaka.

"Raindrops Keep Falling On My Head..."

Regnet häller ner ute och jag har lyckats hitta några "Sex and the city"-avsnitt jag inte sett förut... Det är bra.

Lattemamma i Uhuruparken

I lördags åkte vi till Uhuruparken som ligger i city. Det är en park som ligger på var sida om vägen ni ser på bilden. Rakt fram ligger city. Den här parken har varit nedgången och farlig, men nu är den upprustad. Farlig kanske den fortfarande är ibland. Fina bänkar, stora grönområden, särskilda rökrutor, gungor och rutschkanor. Det är här Nairobis lattemammor hänger kan jag tänka mig. Det var familjedag i lördags och barnen fick ballonger och blev ansiktsmålade. Det var talangjakt, skratt och familjer som spelade boll.

Sedan blir det ju en märklig kontrast när poliser vandrar omkring på området med skarpladdade vapen.

Budget Driving School

Ja, det kanske är dags att ta det där körkortet... Vad säger ni om att försöka med Budget Driving School i Nairobi?!

Listan

Snodde listan från DN På Stan.

Bästa promenad: I Uhuruparken
Äter lyxmiddag på: På libanesiska Cedars på Lenana Road
Bästa mikromaten: Min goda köttfärslimpa (med oliver, tabasco, lök & vitlök) med klyftpotatis
Bra gå-bort-present: En flaska vin
Favoritlyxartikel: Pärlor
Läser just nu: Sverige, Sverige, fosterland – om ungdom, identitet och främlingskap av Gellert Tamas
Läser helst: Ja (och gärna Auster, Irving & Tartt)
Favoritförort: Kilimani (det är där vi bor!)
Fikar gärna på: Stanley Hotel i city
Bästa lunchställe: Moniko´s i Valley Arcade
Bästa restaurang: Moniko´s
Favoritråvara: Potatis
Favoritmärke: Nanso, Nümph
Favoritskor: Mina vita pumasneakers
Klädkonto per månad: Noll kronor för tillfället
Modeförebild: Flera av mina kompisar
Det dyraste jag har köpt: Tandställning
Favoritprodukt på Apoteket: Försvarets hudsalva
Senaste secondhandfyndet: En massa pocketböcker på Stadsmissionen på Hornsgatan
Bästa fyllekäket: Oj, det var länge sedan jag var full slår det mig. Hamburgare med pommes frites och dip på Max i Umeå
Lyssnar på: Alla de skivor jag fick från min kompis J innan jag flyttade! Plus N:s jazzplattor...
Bästa förfestmusiken: Snoop
Senast köpta skivan: ”Odd couple” med Gnarls Barkley
Mitt sämsta köp någonsin: Kommer inte på något just nu...
Senaste impulsköp: Fullkornspasta på en italiensk affär
I dvd-spelaren: ”Proof” med Paltrow, Hopkins och Gyllenhaal
Användbar pryl: Mixer
Favoritgalleri: Yaya

Rapport från Zimland

Min kille arbetar i sitt anletes svett nere i Z. Och blir han törstig får han väl köpa en cola för typ 10 miljoner zimdollar... Den där inflationen alltså. Fick ett mail, han satt på ett café i huvudstaden, mitt i en musikvideoinspelning... Allt är bra, annorlunda, mentalt konstigt och inte alls som Nairobi. Känns i luften att något är fel liksom.

Susanna & trafiken

Jag ger N tips i trafiken.
Jag: Nej, nu kör du fel...
Han: Men det är ju vänstertrafik här...
Jag: ...

En stund senare:
Jag: Oj, du körde mot grönt...!
Han: Vad sa du?
Jag: Nej, just ja. Det är ju då man ska köra.

Vimmelmamman

Dagens bästa, mest rörande, roligaste och mest inspirerande blogg hittade jag hos Vimmelmamman. Oj, jag blev fast och läste hela bloggen. När hon startade bloggen blandades inlägg om ytligt uteliv (hon är en känd vimmelreporter) med charmigt familjeliv, men någonstans mitt i drabbades hon av cancer. Och bloggen kom istället att handla om överlevnad, cellgifter och tankarna på att dö ifrån sin lille son och sin man alldeles för tidigt. Men glamouren lyser igenom då och då. I stundens allvar är den samtidigt skriven med en stor portion humor och ett jäklaranamma där sorgen får sippra emellan.

När vi läst sagan och smort in de små kinderna med kräm och gett ad-droppar och pussat kaninen och släckt lampan så började jag naturligtvis att gråta. Igen. Tyckte jag dolde det bra men Skorpan sa "Mamma, varför du skaka sådär, du rädd?"Ja, allra finaste Skorpa min. Jag är rädd. Så inihelvete rädd men idag gråter vi och i morgon reser vi oss upp, borstar bort krutdammet från byxorna och ställer om siktet.

Hon är dessutom nominerad till Årets Mama. Om du vill rösta på henne (vilket jag redan gjort), skicka då ett e-mail till: lottagray@expressen.se

Från Nairobi till Gällivare

Kartan i nedanstående inlägg gjorde mig glad - jag kunde se att jag har läsare i så skilda delar av världen som till exempel Amerika, Peru och Gällivare. Spännande! Vilka är ni som läser min blogg, det vore roligt att veta. Skriv gärna en kommentar om ni vill!

Kartan...

Create your own visitor map!

Tänkte bara att det vore roligt att se vilka städer mina besökare är ifrån.

Zimland

04:45 - pip pip pip pip. Väckarlockan ringde i arla morgonstund och efter en snabb frukost (det där brödet jag bakade igår blev verkligen gott) kom en taxi och hämtade N. Nu sitter han på flyget på väg till Z där han kommer att jobba till på lördag. Ett mer spännande land får man leta efter i dagens läge, hoppas bara att det inte blir för spännande.

Själv ska jag iväg och träna med min bloggvän T på Impala Club och sedan äta lunch. Därefter ska jag ägna tid åt den skrivuppgift jag ska lämna in imorgon och sedan är det dags för möte med Svenskföreningen... Julbazaren ska planeras. Och så måste jag se till att förnya våra visum. Oj, såhär mycket har jag inte haft inplanerat på en och samma dag sedan jag kom hit!

Building a wall of no´s is a good start...

Ibland får jag frågan om jag trivs här, om det inte är lite väl lugnt, om det verkligen är något för mig det här med att inte jobba. Somliga kanske upplever mig som en person som vill ha saker omkring mig hela tiden. En del säger att de inte skulle klara det mer än några dagar. Andra säger att de skulle vilja få möjlighet att göra precis det jag gör. Man är ju så olika.

När jag fick reda på att N fått jobb i Kenya besvarade det många av mina drömmar. Att äntligen få komma tillbaka till Afrika. Att få göra det tillsammans med honom. Och att inte vara den som börjar jobba på en gång. Att äntligen få varva ner. Att äntligen få tid att tänka. Att få läsa böcker. Att baka. Att läsa bloggar jag tycker om. Att få uppleva Kenya. Att laga mat. Att få gå en skrivkurs. Att få sova ut. Och ta reda på vad som är viktigt för mig. Vilken väg jag vill gå.

Mina dagar här är långt ifrån lika hektiska som förut. Jag gör saker, men jag stressar inte lika ofta. Visst, jag stod och bakade med en hand imorse samtidigt som jag med den andra kollade upp billigaste biljetten till Mombasa, men det är ju inte riktigt samma sak som att ha ett arbete i Stockholm, ett halvtidsarbete i Umeå och försöka skriva klart magisteruppsatsen. Samtidigt.

Den sista tiden i Stockholm kände jag mig så stressad. Jag hann knappt göra något alls och hade dåligt samvete för att jag inte hann träffa vänner jag ville träffa (och så fanns det människor som tog för mycket av den energi jag hade). Och det har varit en lång tid som känts så. Jag har gjort en hel massa roliga saker. Men till slut blev det inte roliga saker, det blev saker jag måste göra innan jag skulle få vila. Och så ska det ju inte vara. Kenyaflytten var som att bli upplockad i en livbåt. Eller ännu bättre, som att få tag i den där stegen som räddningshelikoptern har slängt ut när man sitter i den där livbåten och just blivit räddad från de stora vågorna.

Vi har flyttat till en annan kontinent jag och N och det tar tid att komma in i nya rutiner. Att få det där kompisgänget, att hitta det där spännande volontärjobbet. Jag vet ju att det är en begränsad tid. Plötsligt är allt igång igen. Nu har jag tid att tänka. Visst går dagarna sakta ibland. Och visst känner jag mig ensam ibland när N arbetar. Och självklart saknar jag min familj och mina vänner. Och igår när jag bytte om efter att ha tränat på gymmet och hörde tre väninnor prata om vad de skulle göra tillsammans på kvällen blev jag avundsjuk. MEN jag har äntligen fått tid att skriva mer, jag får leva i en spännande kultur och jag får tid att tänka på vad jag ska göra härnäst.

Det är så lätt att fortsätta i samma spår. De perfekta spår jag hittade för några år sedan passar plötsligt inte och jag vill ta reda på vart de nya spåren leder. Det vore lätt att söka jobb som liknar det jag jobbat med tidigare. Men nu har jag ju en lyxig chans att ändra spår. Det vore synd att inte ta tillfället i akt och iallafall prova. Och det får ta lite tid. Dessutom vill jag bryta mönster och inte kasta mig in i saker hals över huvud.

Det har bara gått en månad och jag ska unna mig att ha det såhär ett tag till. Det passar inte alla, men jag är glad att det passar mig. När jag kom hem från min promenad för en stund sedan (eftemiddagsljuset här är så varmt och vackert) slog jag på "Oprah". Ja, jag gillar henne. Dagens gäst råkade vara Elizabeth Gilbert som skrev "Eat. Pray. Love." som jag tipsade om här för ett tag sedan. Hon fick en fråga som löd typ: hur ska man göra för att få lite mer tid för sig själv? Och hon svarade building a wall of no´s is a good start...

Och så äppelkakan...

Och så äppelkakan som jag hittade hos en bloggare som skrev en kommentar hos mig häromdagen. Bakom ser ni den hemmagjorda müslin (rostade solros-, pumpa-, sesam- & linfrön samt kokosflingor blandat med rågflingor, veteflingor och sultanrussin)

Har inte smakat kakan än, men den ser synnerligen delikat ut och är bara lite, lite bränd i kanterna... Receptet hittar ni här och jag tar mig friheten att publicera det på min blogg också!

Dubbelörnarnas favoritäppelkaka
50 g mandelmassa (om du vill!)
3 ägg
1,5 dl strösocker
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
2 msk kokosflingor
1 dl mjölk
50 smält smör
4 äpplen
4 msk ljus muscavadosocker
6 tsk kanel

Smörj en springform (löstagbar kant). Riv mandelmassan och blanda ner äggen, ett i taget. Rör ner sockret o kokosflingorna. Blanda vetemjöl med bakpulver o vaniljsocker. Rör ned i äggsmeten. Tillsätt mjölk och smält smör. Skala o klyfta äpplena. Lägg hälften av klyftorna på botten av formen. Strö över hälften av muscavadosocker och kanelen. Häll hälften av smeten över äppelklyftorna. Lägg resterande klyftor över smeten samt muscavadosockret o kanelen. Häll sedan över resten av smeten.

Mitt i ugnen, 175gr i ca 40 min.

Måndagen fortsätter...

Nu är brödet klart, müslin fixad och jag har till och med gjort en äppelkaka. Och jag har skickat några e-mail och nästan lyckats boka Mombasabiljetterna. Nu ska jag gå ut! Jag ska försöka göra som min danska kompis skriver på Facebook; hon prøver at elske mandage.

Om en måndag

Det är fortfarande morgon i min värld. Klockan är tjugo i elva och när man inte jobbar kan man dra ut på morgontimmarna. Jag är iallafall påklädd och färdigfrukosterad. I badrummet hör jag plaskande i badkaret. Vår tvätterska har tvättdag i dag och det tvättas för hand. Sedan hänger hon det på tork utomhus och kommer tillbaka på eftermiddagen och stryker allt. Till och med trosorna... I sovrummet håller städerskan på att bädda rent. Måste passa på att fråga om vi kan få en mjuk kudde till. Vi har en mjuk och tre hårda och eftersom jag är världens snällaste flickvän brukar jag låta N ta den sköna. När jag har somnat sover jag hårt, så hårt ändå.

Ute är det kyligt fast vi borde vara på väg mot den varma säsongen. Eftermiddagarna är varma, men på morgnarna huttrar man när man går ut. Man hör att det finns lite oro bland kenyanerna: Men såhär kallt brukar det ju inte vara... Är det klimatförändringen? Och så fick jag ett e-mail från Göteborg där det stod att det var en varm höst och brevskrivaren undrade om det inte var lite för varmt för den här årstiden. Man blir ju lite orolig, skrev hon. Ja, vi oroar oss på båda sidorna om ekvatorn.

Så vad ska jag göra idag? Jo, jag ska baka bröd(!), göra müsli, ta en promenad och posta ett vykort, köpa lök, hämta en kemtvättad skjorta, beställa flygbiljetter till Mombasa, skicka iväg lite e-mail, jobba på första skrivuppgiften som jag fått från skrivkursen och kanske läsa lite i min senaste bok "Sverige, Sverige - fosterland" av Gellert Tamas. Han skrev ju "Lasermannen" och den kan jag varmt rekommendera.

3 saker

Den 22 maj skrev jag på min blogg:

TRE saker jag verkligen vill ha:
- Sex And The City-boxen
- En fungerande mobiltelefon
- Återhämtning

Nu har jag de sakerna, så det är dags för en ny lista:

TRE saker jag verkligen vill ha:
- Vänner här i Kenya (det kan bli lite ensamt när N jobbar...)
- Hembakt bröd som inte blir svart i kanterna
- En hemlig grej

Sådär. Nu kan de väl börja slå in?!

...något blått & något lånat!

Helgens stora händelse, som involverar min syster och hennes fransman, hittar ni här!

Kazuri - A Bead To Match Every Mood

Nu har jag lagt upp bilder från pärlfabriken Kazuri på fotobloggen!

Susanna 1986

Mamma, känner igen den här frisyren lite... Hade inte du en liknande på 80-talet?!

Undrar du om du också skulle passa i en sådan här kruspermanentad, chic frisyr, gå in här!

Yearbook yourself!

Om ni har tråkigt hemma någon kväll gå in på sidan: http://www.yearbookyourself.com/ och ladda upp ett foto på er. Vips kan ni se hur ni skulle ha sett ut i en amerikansk ´yearbook´ på 50-talet fram till 2000-talet. Mycket underhållande eller vad säger ni om de här bilderna på mig?




















Susanna -50




















Susanna -90

Himlen just nu

Inspirerades av den här bloggen och publicerar några bilder från hur himlen såg ut här hos mig för tio minuter sedan...

Om ananas som köksredskap

Bakar limpor idag istället och nu doftar det nybakt bröd i hela lägenheten. Limporna ska ut om tjugo minuter och jag hoppas att de inte bränns vid... Det känns som om ugnen är mycket varmare än gradantalet visar.

Igår byttes en trasig gummilist ut i ugnen och när jag satte in bröden och stängde luckan nu envisades den med att öppna sig igen. Antagligen för fet list. Jag stängde, den öppnade. Jag stängde igen. Och den öppnade igen.

Jag försökte finna råd och mina ögon föll på den fullmogna ananasen som stod i köksfönstret. Sagt och gjort. Nu är luckan stängd!

Om att skriva - fortsättningen

Igår tänkte jag att jag skulle kolla upp alternativ till den dyra textcoachningen, så jag gick in på Folkuniversitetets hemsida och hittade en skrivarkurs på distans som lät väldigt bra. Det stod att den startade den 1 oktober, så jag skrev dit och bönade att de skulle ta emot mig ändå. Det gjorde de. Och kursstarten visade sig vara ändrat till idag. Tur för mig!

Såhär beskrivs kursen:
För dig som brinner för att skriva och som söker ett forum där det ges utrymme att skapa. Här får du möjlighet att utveckla det egna skrivandet genom att reflektera över egna och andras texter. Genom kritisk och konstruktiv diskussion får du en djupare förståelse för det egna materialet och dess möjligheter. På kursen arbetar vi med olika skrivövningar utifrån en medveten tanke kring de fyra grundstenarna handling, miljö, personbeskrivning och dialog. Vi skapar en längre processtext för att finna den egna unika berättarrösten. Kursen är helt på distans, vilket betyder att du inom vissa tidsramar kan göra dina inlägg på vår plattform för distansutbildning när det passar dig.

Det här ska bli kul!

Bagartag

Nu jäklar ska det bakas här hemma! Bakplåtspapper gick inte att hitta i min mataffär, så jag får smöra in det där irriterande smörgåspapperet den här gången. Först ut är dock ett av min kära systers brödrecept som hon i sin tur fått från sin goda vän Jessica! Har köpt limpform i teflon detta tillfälle till ära. Jag gör brödet "Kenyan style" - vilket betyder att jag inte hittat alla ingredienser. Jag hoppas till exempel att det går bra med yoghurt istället för filmjölk... Och rågsikten får bytas ut mot något annat. Likaså rågmjölet. Och det får bli veteflingor istället för vetekli. Fortsättning följer!

Jessicas filmjölkslimpor (2st)
Ungstemp: 175C; Tid i ugn 55-75 min beroende på ugn!

Behövs: Bunke, träslev, måttsats och två brödformar (gärna i teflon).
1L filmjölk
1dl sirap (jag brukar använda mig av mörksirap)
5tsk bikarbonat
5dl vetemjöl
3dl grahamsmjöl
2dl vetekli
2,5dl rågsikt
2,5dl rågmjöl
en nypa salt

Blanda allt i en skål. Degen/smeten ska vara relativt lös och ska gå att stjälpa över i två smorda formar. Denna deg ska inte jäsa eller knådas utan bara blandas ihop. Praktiskt med lite disk! Tiden i ugnen kan variera beroende på ugn och det kan vara knepigt första gången att gissa sig till då brödet är klart då det blir mörkbrunt ganska snabbt. Men en bra måttstock brukar vara en timme. Om brödet bränns vid dessförinnan lägg över aluminiumfolie.

Oftast får man skära försiktigt runt brödet innan man stjälper upp det. Om du lägger i goda nötter får du räkna med att de blir grönfärgade av bikarbonatet. Det är helt ofarligt, men bra att veta om någon frågar. För det kommer de att göra! Partytrick? Brödet har en ganska kort hållbarhetstid (ca 5 dagar), så dela limporna och frys in. Gott med extrasaltat smör!

Om bröd, träning och halvljus

Brödet blev jättegott! Märkte dock att jag råkat köpa smörgåspapper istället för bakplåtspapper, så brödet satt fast ganska bra. Ska hålla utkik efter rätt papper i veckan. Sedan drog N iväg mig till Impala Club, var inte alls sugen på att träna och när vi kom dit var det stängt. Då hade jag plötsligt blivit sugen, så vi promenerade tio varv runt 300-metersbanan och gjorde lite situps och sådant efteråt.

På vägen tillbaka missade vi att svänga in på vår gata och rätt vad det var stod polisen lite längre fram på huvudgatan och vevade in oss. Otur. När jag skulle veva ner min ruta fastnade den en decimeter ned och polisen väntade lite otåligt tålmodigt på att jag skulle öppna på min sida. Det gick inte, typiskt nog. N gick ut och snackade. Det var något med ljuset, sa de. Skitsnack, tyckte vi (men sa inte det till polisen såklart). Efter uppvisande av det internationella körkortet släpptes vi och fick åka hem. Det var absolut ingen fara, men vi kom liksom ur den goda stämning vi haft. Väl hemma satte jag på en julskiva och hällde upp lite vin. Sedan satt vi där och kände friden återvända.

Fasters müslibröd

Just nu ligger en deg på jäsning under en fin linneduk med mitt monogram på.

Fasters müslibröd
25 g jäst
2 tsk salt
1 msk honung
5 dl fingervarm vatten
3,5 dl müsli
600 g mjöl

Gör såhär:
1. Sätt jäst, salt och honung i en bunke. Rör ihop.
2. Häll vattnet över
3. Tillsätt mûsli och mjöl
4. Jäs under duk ca 45 min
5. Dela degen i 10-15 bitar. Rulla till bollar
6. Jäs under duk i ca 20 min
7. Pensla med vatten
8. Grädda i 225 grader i 10-15 min.
8. Låt svalna under duk.

Tack för receptet, AnnCi!

Small showers

Inatt vaknade jag av spöregn the African version. Det smattrade och blåste så att jag nästan trodde att taket skulle gå sönder. Det påminde mig om när jag just flyttat till Florens och tältade i de toscanska bergen innan jag hittat en lägenhet att bo i. En natt vaknade jag av ett fruktansvärt dån; det började spöregna och åska på ett sätt jag aldrig varit med om. Vilket skådespel. Och vad högt det lät. Det höll på i flera timmar, men på morgonkvisten när jag tittade ut genom tältöppningen sken solen som vanligt.

Här i Kenya kallas tydligen regnet vid den här årstiden för "small showers". Okej, vad väntar då isåfall?!

Egomammor?

Min höggravida syster har startat en blogg och skrev nyss ett inlägg som fick mig att häpna. Hon skriver om föräldrautbildningen hon och hennes kille går på:

"...men som igår då två kvinnor ville att sina respektive män skulle mata deras framtida knoddar med nappflaska redan under de två först månaderna får jag andnöd.Varför vill de det? Jo, därför att "det skulle kännas bra att få lite frihet, kunna gå ifrån, gå till frissan och pappan kunde ju då också få bygga närhet med barnet".

Här kan ni läsa hela inlägget!

Nu har jag ju inte barn eller så, men att tycka att man ska ha egentid när man knappt hunnit klippa av navelsträngen låter märkligt i mina öron. Man ska väl vara där för sin lilla, fjuniga bebis? Man vill väl det? Självklart kanske man inte kan amma vilket gör att man får ge barnet nappflaska och självklart ska pappan också vara närvarande, men om morsorna vill ha frihet pronto kommer de nog bli ganska stressade på nästa lektion när de får reda på att kidsen kommer att bo hemma i säkert 18 år till!

Eller är det här ett sätt för dessa förstagångsmammor(?) att försöka skaffa kontroll över en situation de inte kan ha kontroll över?

Vad tycker ni?

Ny titel

Idag fick jag ett sms från mamma där det stod att jag har fått mitt examensbevis från universitetet som jag skickade efter innan jag flyttade hit... Numera kan jag tituleras filosofie magister. Det ni!

Vi ska fira det genom att åka till Nairobi National Museum. Kolla in Kenyas olika folkslag, kultur och beskrivningar av olika historiska skeenden. Här föddes ju den första människan någonsin (även om etiopierna nog hävdar att den människan föddes i deras land...), så det blir säkert intressant.

Men först ska N klippa sig, han får meddela barberaren att han skippar oljorna och huvudmassagen den här gången så att vi inte blir sittandes där i en timme som sist.

Susanna & Pärlfabriken

Igår besökte jag och en nyfunnen vän en pärlfabrik. Den heter Kazuri och är swahili för något litet och vackert. 340 kvinnor, mestadels ensamstående med barn, jobbar i fabriken med allt från att stansa ut pärlorna i lera, till att måla dem, göra armband, halsband och örhängen till att sälja dem i sin butik. Smyckena är färgstarka, härliga och jag skulle gärna sitta där och pärla med dem. De säljer inte lösa pärlor, men jag köpte ett rött, snyggt armband. Kommer snart att lägga upp bilder på fotobloggen.

Kazuris hemsida hittar du här!

Kazuris skandinaviska hemsida hittar du här!

Rye flakes

Mission accomplished: idag har jag hittat rågflingor!

Eat. Pray. Love.

Jag har just läst ut Eat, pray, love: One woman´s search for everything av Elizabeth Gilbert (kvinnan på bilden). Älskar den titeln. På svenska heter den Lyckan, kärleken och meningen med livet.

På baksidan av boken står det såhär:
Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt 30, hon har en man, ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att söka efter det hon verkligen vill med livet.

För att på allvar ge sig själv tid och utrymme bestämmer hon sig för att ge sig ut på en lång resa. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att genom meditation nå sinnesro och i Indonesien hitta balans och kärlek. Elizabeth Gilbert berättar engagerande och persoligt om hur hon fattade det svåra beslutet att lämna äktenskap, hus och karriär för att söka efter vad hon egentligen ville med livet. En intensiv, känslig och underhållande memoar om att finna sig själv och allt som kan hända när man tar ansvar för sitt eget välmående.

Okej, det låter kanske lite smörigt i början, men jag slukades in i den på en gång. Det är en självbiografi och hon skriver roligt, insiktsfullt och jag vill genast ut och resa. Vänta, det där sista gör jag ju redan!

Nästa bok får nog bli Den Afrikanska Farmen av Karen Blixen eftersom jag besökte hennes hem i förrgår.

Sagan om storasystern & lillfransosen

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Det var en gång en storasyster som antagligen var den snällaste i hela världen. Hon såg till att lillasyster var glad, tröstade henne när hon var ledsen och gjorde frukostar med nybakt bröd som ingen annan. En dag träffade storasyster en fransman med smak för ost och vin. Men mest av allt hade han den goda smaken att gilla storasyster. De bestämde sig för att bli flera och nu ligger lillfransosen (eller lillfransyskan) där inne i magen och njuter. Om fem veckor ska lill♥n födas och lillasyster bli en stolt moster.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Om att glädja sig i förskott

Det visade sig vara helt rätt att glädja sig över textcoachningen i förväg för jag har verkligen inte råd. Nu hann jag vara glad en stund iallafall. Så var det med det.

Nu ska vi åka till Karen Blixens hus som ligger vid foten av Ngong Hill.