Visar inlägg med etikett kompisar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kompisar. Visa alla inlägg

torsdag 14 juni 2007

Det du önskar ska du få

Bönhörd. Kanske minns ni att jag för en tid sedan önskade mig en städerska snarare än kärlek. I fredags slog önskningen in i form av min kompis Anna. Hon har bott hos mig den här veckan och efter att hon promenerat med mig till jobbet har hon:
  • städat min lägenhet
  • diskat
  • fyllt på kylskåpet
  • tvättat mina kläder
  • planterat blommor på balkongen
  • listat ut varför mitt handfat läcker
  • köpt kläder till mig
Fantastiskt - det är precis såhär jag vill ha det!

Nu behöver jag bara hitta någon som kan laga mat åt mig. Sedan är jag nöjd.

lördag 26 maj 2007

Och en kompis till...

Okej, den sista bilden! Min kompis Jim har också bildgooglat sitt förnamn. Och voila, den här bilden var den första som visades... Ni kan ju tänka er hur kul vi har på våra fester!


Meet my friends...

Mina kompisar har bildgooglat sig och här ser ni de bilder som dök upp först när Niklas (till vänster) och Peter (till höger) sökte på sina förnamn. Behöver jag säga något mer?!












onsdag 23 maj 2007

Susanna & chokladfabriken

Ja, Anna. Jag minns den där lata, sköna sommardagen när vi drog benen efter oss på söder, suktade efter mat på Cajsa Warg, köpte med oss godaste sushin i Sofia där kocken en gång gav mig två kilo lax och landade sedan på Chokladfabriken. Den goda chokladen, den sköna stämningen, den fina vännen...

Vi gör om det snart igen.

söndag 6 maj 2007

Susanna + Peter = kompisar

Peter, min vän. När jag flyttade till Umeå, hösten 2002, för att studera var du den förste jag lärde känna. Vi bodde i varsin ände av samma studentkorridor och du drog med mig på en fest nere på stan. Vin, spenatpiroger och kladdkaka. Vi hade roligt den kvällen och vi blev kompisar som hängde nästan jämt.

Jag kände mig ganska ensam i början och du fanns där hela tiden. Du vet ju hur det var i min klass den första tiden; utan dig hade det blivit så mycket svårare. Och tråkigare.

Nu bor jag ju inte kvar i Umeå längre, men i höstas var jag ändå uppe åtminstone fem gånger och jobbade. Det var så skönt att jag fick bo hos dig och J då. En oas mitt i all stress. Ligga på soffan och käka praliner. Vila ut och bli serverad den goda lasagnen och allt det andra ni bjöd på.

Att komma hem till er efter min traumatiska föreläsningsupplevelse för några veckor sedan var precis vad jag behövde.

Jag är så glad att jag har lärt känna dig! Du vet att min våning står öppen närhelst du och J vill komma på besök.

Jag går in i ditt hjärta.