lördag 31 januari 2009

Det ekar tomt i kylskåpet...

Kylskåpet är tomt, så jag ska göra mig i ordning och promenera till Java Coffeehouse, som ligger i Yaya Shopping Centre, och beställa en god frukost. Tar med DN - älskar söndagsdelen! Sedan ska jag handla mat. Kött hos slaktaren, frukt och grönsaker i frukt- och grönsaksaffären och resten på mataffären Chandarama. N har precis gått ombord på planet från Addis till Nairobi, så han borde vara hemma om några timmar.

Tänkte göra den goda kycklingpajen till lunch.

Vad ska ni göra idag?

fredag 30 januari 2009

Ensam i Afrika

Jag ska be min N gästblogga här någon gång, så att han kan berätta lite om sitt jobb. Hur som helst kommer han hem imorgon efter fjorton dagar på resande fot i fyra länder. Länder som inte har mycket mer gemensamt annat än att de finns på samma jordklot. Extrema kontraster. Sista staden är Bryssel och om några timmar sätter han sig på planet tillbaka till Nairobi via Addis Abeba i Etiopien. Jag är alltså ensam i Afrika nu. Om man bortser från de övriga miljontals människor som också bor här då.

Han ringde för en stund sedan och frågade om jag ville att han skulle köpa med sig något särskilt. Taxin skulle komma till hotellet om en halvtimme och ta honom till flygplatsen. Jag föreslog H&M, det vore ju trevligt med något plagg. Men det hanns visst inte med på de återstående minuterna, så jag föreslog IKEA istället. Alla IKEA-varuhus utomlands har ju en liten butik där de säljer svenskt godis, kaviar, knäckebröd och sådant.

- Alltså, jag tänkte mer på något som det vore rimligt att jag kan hinna med att köpa, sa han.

Jag har lite diskret hintat om belgiska chokladpraliner i ALLA sms och mail jag skickat, så jag hoppas på att det gått fram...

40 saknas i Nairobibrand

För några dagar sedan var det en stor brand på mataffären Nakumatt som ligger i centrala Nairobi. Till och med svensk media har uppmärksammat branden:

Branden ska ha ägt rum redan för två dagar sedan.
- Vi letar fortfarande efter 40 människor, säger Titus Mung'ou, talesman för Röda korset. Lokala medier rapporterar att flera av de saknade befaras vara döda.Varuhuset Nakumatt kommer under fredagsförmiddagen att hålla en presskonferens om det inträffade. Catherine Karanja, taleskvinna för Nakumatt-kedjan, har hittills inte kunnat ge några överskådliga uppgifter om eventuella brandoffer, men hon har bekräftat att 5 av varuhusets 103 anställda som befann sig i byggnaden när den eldhärjades saknas.

Det var i onsdags eftermiddag som eldslågor slukade det stora varuhuset, som var fullt av kunder. De intilliggande gatorna var också fyllda med människor. Rök vällde in över stora delar av centrala Nairobi när räddningstjänsten i timmar kämpade mot branden. Varuhusbyggnaden uppges ha blivit totalförstörd.
Från TT


Brandkåren var på plats, men ryktet säger att det inte fanns något vatten eller att det lilla som fanns snabbt tog slut... Vad ska man säga?

Vi har handlat där någon gång, men håller oss till vår Nakumatt upp vid Ngong Road.

Hittade en annan artikel i DN med Kenyatema också. Artikeln heter "Svårt för Kenya glömma övergreppen" och handlar om våldsamheterna efter valet förra året. Den är skriven av eminenta Anna Koblanck som är DN:s korrespondent i Afrika.

Home Sweet Home!

Det är så skönt att vara hemma i Nairobi igen! Håller precis på att laga mat, det blir stekt kyckling med lök, vitlök, ägg och nudlar. Ska sedan sätta på en bra film och äta svenskt godis... Mmm.

Posten

Chauffören på N:s jobb hade varit så snäll att han lämnat vår post i receptionen där vi bor. Tre härliga, olästa DN och två paket från Sverige. Godis, knäckebröd, vår lokaltidning "Vi i Vasastan", filmer... Tusen tack!

Om någon annan vill skicka något - låt säga lösgodis, Marabouchoklad (helnöt, apelsinkrokant, frukt&mandel, mjökchoklad) eller liknande - säg bara till, så mailar jag adressen...

Tillbaka

Tillbaka i Nairobi efter 21 timmar på nattåget trån Mombasa. 21 timmar! Vi stod visst still någonstans ute på vischan hela natten. Sussade gott hela natten och vaknade först när tysken i kupén bredvid började rya om förseningen. Till slut klev han av och väntade på bussen istället. Själv har jag ju all tid i världen, så varför inte spendera några timmar extra på ett tåg. Det där kanske lät ironiskt/klämkäckt, men jag menar det. Åh, så skönt att kunna sitta på ett tåg med en massa timmars försening utan att bli stressad.

Förseningen ledde också till att vi åkte igenom Tsavos nationalpark i dagsljus och jag fick för första gången i mitt liv se elefanter. Flera stycken. Härligt!

lördag 24 januari 2009

Ännu ett inlägg från kusten...

Mina inlägg från kusten tenderar att bli enformiga. Är ni less på att höra mig snacka om vit sand, het sol, böcker och ocean nu? Det är så livet är här. Enkelt, okomplicerat och soligt.

Jag har en riktig tegelsten i min strandväska. Boken "Shantaram" är 900 sidor lång och helt makalös. Jag vet inte ens hur jag ska börja förklara den, så köp den istället. Som sagt, helt fantastisk - ni kommer inte att ångra er!

Den har kvalat in på min topp 5-lista där böcker som Robson (Pernilla Glaser) och Garps och hans värld (John Irving) hänger. Inte dåligt.

onsdag 21 januari 2009

Parasolldrinkar

Igar pa eftermiddagen gick vi till ett av lyxhotellen vid Diani beach och la oss vid poolen. Parasolldrinkar, dopp i pool med utsikt over oceanen och skvaller med kompis. Fabulous! Kom hem nar det borjade morkna och funderade ett tag pa att aka till en bar for att titta pa Obamainstallationen. Asia har inte nagon tv, att promenera i kvallsmorkret dar hon bor ar inte att rekommendera och att fa tag pa taxi kan ta en stund. Dessutom var vi trotta efter den tidiga soluppgangsmorgonen, sa vi beslutade oss for att stodja honom mentalt och hylla honom genom att titta pa nagot amerikanskt.

Vi satte upp ett myggnat over Lamusangen som star ute pa terassen, la oss till ratta bland kuddarna och sag pa nagra avsnitt av Sex and the City pa min dator.

Go Obama!

Om motorstopp, Obamafest & kusten...

N ar pa en jobbturne i sodra Afrika (Sydafrika samt det dar landet jag inte vill namna vid namn - tank kolera, sa kanske ni vet) och Europa (Bryssel). Igar var han pa en Obamafest i Johannesburg och inatt fick jag ett sms dar han berattade att pa vag hem hade bilen fatt motorstopp i ytterst tveksamma kvarter. Johannesburg, natt plus motorstopp ar verkligen en dalig kombination, men han var tillbaka pa hotellet, sa det verkar ha lost sig till slut.

Medan han arbetar har jag bestamt mig for att stanna kvar vid kusten ytterligare nagra dagar, kanske rentav en vecka till. Underbart.

+254 727 085 752

Ni far valdigt garna sms:a mig (eller ringa) om ni vill! Mitt nummer ar: +254 727 085 752.

The sun rises...

Igar ringde klockan fem pa morgonen. Det var morkt ute och det hade varit sa latt att bara somna om, men vi bestamde oss kvallen innan for att se soluppgangen vid stranden. Alltsa, vi masade oss upp, gjorde kaffe som vi hallde i Asias nyinkopta termos med kitschigt zebramotiv. Det var fortfarande morkt ute nar vi promenerade ivag.

Val framme vid stranden tog vi av oss sandalerna och gick barfota pa den hart packade, vita sanden som havet precis dragit sig tillbaka ifran. Det var vi och sa nagra fiskare som gjorde sig redo for dagens arbete till havs. Vi bredde ut filten, satte oss ner och hallde upp kaffe. En del moln lag vid horisonten och vi trodde ett tag att uppgangen helt skulle ga oss forbi. Men sa borjar det ljusna och solen visar sig. Sadar fantastiskt vacker.

Och jag blir sa glad att jag sitter pa en strand med en fin van vid Indiska oceanen och far uppleva detta istallet for att vakna upp i ett morkt, kylslaget Sverige for att ga till jobbet.

Svullet oga i Kenya 2009

Vaknade upp med ett svullet oga (nagon slags vagel). Precis som i Lulea 1988, Namibia 2006 och Stockholm 2008. Samma oga bara ny stad. Alltid nagot. Nu Kenya 2009. Afrika-Sverige: 2-2.

Min polska kompis tipsade om att koka ett agg och lagga pa ogat. Varmen ska fa ner svullnaden, tror jag. Lindade in det nykokta agget i en sjal och la det pa ogat. Ganska skont, men svullnaden ar kvar. Nu ska jag kolla pa apoteket har i Ukunda om de har nagon mirakelmedicin.

måndag 19 januari 2009

Travelstart about the night train to Mombasa

Har finns ett Travelstartinlagg om taget som gar mellan Nairobi och Mombasa!

söndag 18 januari 2009

Live from the coast...

Efter en skon bilfard till kusten (vill man komma fram snabbt tar man inte taget!) ar jag nu framme sedan tva dagar. Sitter vid matbordet pa altanen, se bilder i nedanstaende inlagg och invantar en kenyansk frukost som min kompis tva kenyanska vanner star i koket och fixar. Vi gjorde frukosten igar, sa idag njuter jag av att bli servad.

Bilvagen mellan Nairobi och Mombasa blir bara battre och battre, den ar drygt 40 mil lang och snart ar allt asfalterat. Det ar en stump pa sex mil i borjan som ar skumpig, annars ar vagen perfekt. Men vagen ar farlig pa flera satt. Manga kor som darar och jag utgar fran att manga kopt sitt korkort och skippat lektionerna. Sedan ar det det har med att manniskor langs vagkanten rusar over vagen utan att riktigt se sig for. Bilar tutar och oftast hinner manniskorna over.

Men ibland gor de inte det. Jag tittade ut genom bilrutan och sag nagot ligga lite langre fram. Men vad ar det? Ett stort djur, det var omojligt att se. Just nar vi svischar forbi ser jag att det ar en huvudlos (och fotlos?) manniska som ligger mitt i vagen. Hu.

torsdag 15 januari 2009

Tåget mellan Nairobi och Mombasa


Nattåget som går mellan Nairobi och Mombasa är en riktig upplevelse. Vi stod på stationen och väntade på tåget som visade sig vara två timmar försenat. Men van vid SJ hemifrån höjer man inte på ögonbrynen. Väl på tåget var elektriciteten avslagen och vi tog fram ficklampan för att leta oss fram till vår kupé (lamporna sattes på först när vi började rulla). Gången var trång och jag fick nästan gå i sidled för att ta mig fram. Vi hade bokat en kupé i första klass på denna förr så omtalade tågpärla. Nu är det slitet, men mysigt. Kupéerna är små, men, ja, håller en helt okej standard. Det är myggnät för fönstrena så att man kan ha dem öppna när tåget på natten åker mot kusten. Det var alldeles stjärnklart när vi åkte ut på savannen och vi var glada att vi valt detta sätt att resa.

I restaurangvagnen var det linnedukar och trerätters, vi beställde vin och snackade lite med två finska tjejer som satt vid vårt bord. När vi kom tillbaka till kupén hade de bäddat och jag sov riktigt gott på den övre slafen. När det ljusnade åkte vi igenom Tsavo National Park och vi såg zebror, impala och struts samt en massa barn som sprang emot tåget när vi sakta tuffade förbi. Frukosten var engelsk och nu började vi känna oss ivriga att komma fram, men på grund av ytterligare försening kom vi fram först vid ett-tiden. Då hade det blivit varmt i kupén och då fläkten var ur funktion blev de sista timarna ganska jobbiga. Annars kan jag verkligen rekommendera tåget. Dessutom känns det säkrare att ta än bussen.

En biljett i första klass kostar drygt 350 kronor (enkel) och här finns mer information.























Hej kära ni!

Jag har inte försvunnit från den här planeten eller så. Dels har internetet krånglat här hemma och dels har jag varit ganska trött efter semestern. Ni vet, innan jag flyttade hit kändes det som om jag var på väg att bli utbränd, men med en liten bits marginal från väggen fick jag den fantastiska möjligheten att flytta till ett varmt land med killen jag gillar. Det var något av räddningen för mig. Men som den person jag är hittade jag snart en massa nya saker att göra här, än det ena och än det andra. En massa roliga saker som helt plötsligt blev för mycket.

Nu har jag sedan i december slutat med swahilin som jag läste tio timmar i veckan (kanske börjar läsa swahili någon timme i veckan sedan), en av skrivarkurserna är avslutad och igår bestämde jag mig för att inte fortsätta volontärarbeta på barnrättsorganisationen. Jag måste få mer utrymme att bara vara.

Jag har fortfarande en del grejer kvar, men nu känner jag att jag inte har lika många måsten. När det roliga blir ett måste insåg jag att jag var på väg in i samma karusell igen.

Bloggen fortsätter jag med, men inläggen kanske inte kommer att komma lika ofta... Eller så gör de det. Vi får se! Bilder från julsemestern kommer att komma, jag lovar.

På söndag åker N iväg på jobbresa till södra Afrika och när en tjej jag känner berättade att hon ska bila till Mombasa imorgon bestämde jag mig för att haka på och hälsa på min polska kompis som hyr ett fantastiskt mysigt hus vid Diani beach. Det känns perfekt. Jag tar med mig bikinin, boken Shantaram jag just nu läser (en bok jag verkligen vill rekommendera), en flaska vin, min laptop och några filmer. På dagarna kommer jag att hänga på den mysiga baren "Forty thieves", ta några dopp, promenera längs den vita stranden vid Indiska oceanen och gå ner i varv. Till middag kanske vi köper med oss en fisk som vi tillreder, sitter i deras utomhusvardagsrum, lyssnar på musik (J, jag tar självklart med en del av de skivor jag fått från dig - de är fantastiska!), pratar, kollar på film. Skönt att jag har en så bra tjejkompis här!



















Mn väns mysiga hus vid Diani Beach



















Altanen är som ett stort, härligt vardagsrum. Sängen (man ser gaveln på den längst fram till höger) kallas "Lamu bed" och är typisk för ön Lamu där jag och N spenderade julen (klicka på bilden så blir den större).

























Min vän med fötterna i den vita sanden på Diani beach!

onsdag 7 januari 2009

I paradoxernas skog...

Måste bara tipsa om J.M.G. Le Clézios, nobelpristagaren i litteratur 2008, nobelföreläsning. Den handlar om skrivande och böcker och är oerhört fint skriven.

Ett utdrag ur föreläsningen:
Om jag analyserar de omständigheter som bidrog till att jag började skriva ─ inte av självbelåtenhet utan för att jag är angelägen om att ta reda på hur det egentligen blev så ─ ser jag tydligt att allting börjar med kriget. Kriget, inte som någon stor och omtumlande företeelse med historiska ögonblick som det franska fälttåget, slaget vid Valmy, skildrat av Goethe från den tyska sidan och av min förfader François från den franska. Det kan säkert vara både hänförande och patetiskt. Nej, jag avser det krig som civilbefolkningen och i synnerhet småbarnen upplevde. Det kändes aldrig som ett historiskt ögonblick. Vi var hungriga, rädda och vi frös, mera än så var det inte.

Och ett till:
Jag förstår att det var ett sammanhang som gav en lust att fly ─ alltså att drömma och teckna ner sina drömmar. Dessutom hade min mormor en strålande berättartalang och under de långa eftermiddagarna avsatte hon tid för historier. Hennes sagor var ytterligt fantasifulla och iscensatte en skog ─ afrikansk eller kanske var det Macchabée-skogen på Mauritius ─ där huvudpersonen, en slug apa, alltid klarade sig ur de farligaste situationer. Senare gjorde jag en resa till Afrika, där jag också bodde en tid, och såg den verkliga afrikanska skogen, en skog så gott som utan djur. Men en distriktschef från byn Ubudu vid gränsen till Kamerun gjorde mig uppmärksam en gång på ett dunkande ljud från ett berg i grannskapet, där en grupp gorillor slog sig för bröstet.

Här hittar du hela föreläsningen!

Och så blev det en kycklingpaj...

Jag är så huslig idag så det är inte klokt! Efter att tekakorna och müslin var klara gjorde jag en kycklingpaj som nu är i ugnen... Inte så nyttig deg kanske, men jag gör så sällan paj, så det får det vara värt.

Pajdeg till en paj - mördeg, (pajrecept till en ca 20 – 25 cm diameter form)
3 dl vetemjöl
150 g smör eller margarin
2 - 3 msk vatten
1 krm salt
Sätt ugnen på 200 grader.
Skär kylskåpskallt smör i kuber.
Lägg allt i en bunke och arbeta snabbt ihop till en klump.
Kavla eller tryck ut i en pajform (ca 24 cm diameter).
Dubbel sats räcker till långpanna.
Stick hål över botten med en gaffel.
Grädda i 15 minuter.
Om man penslar med lite vispat ägg sista minuterna
så skyddar man degen ytterliggare mot blöt fyllning.

Äggstanning till en paj
3 ägg
3 dl mjölk
2 krm salt
1 krm vitpeppar

Kycklingpaj med champinjoner
En halv grillad kyckling (jag stekte två kycklingfiléer i bitar istället)
10 champinjoner
Ev. några buketter kokt brocolli, skivad paprika och rödlök (det blev gul lök för mig!)
Sätt ugnen på 175 grader.
Gör ett pajskal.
Grilla eller köp en halv grillad kyckling.
Plocka bort köttet och dela det i bitar.
Dela champinjonerna.
Lägg allt, inklusive andra grönsaker (om du vill ha det)
i pajskalet och platta till en aning.
Häll över äggstanningen.

Grädda på 175 grader i 50 minuter.

Baka


Nu ska jag gå till Yaya och växla pengar, sedan ska jag baka tekakor och göra müsli. Skönt att vardagen är här igen!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Jessicas & min systers tekakor (12st)
Ungstemp: 225C
Tid i ugn: 10min beroende på ugn!
Behövs: Bunke, träslev, måttsats, kastrull, kniv och bakplåtspapper

50 g jäst
50g smör
1/2dl vetekli
1/2dl linfrön
2,5dl havregryn
5dl mjölk
2tsk bakpulver
en nypa salt
1msk sirap
10dl vetemjöl (gärna specialmjöl)

Blanda vetekli, linfrön, havregryn med hälften av mjölken. Koka upp till en gröt i en kastrull. Tillsätt smöret och låt det smälta. Smula jästen i bunken och blanda ut med lite av mjölken och tillsätt resterande mjölk i gröten. Låt svalna. Blanda samman allt då du känner på ett ungefär att grötblandningen inte kommer att "ta död på" jästen dvs en sammanlagd temperatur på 37C.
Använd inte allt mjöl nu utan spar ca 1-2dl till utbakningen. Degen innehåller jäst och ska bearbetas därefter, men observera att degen ska vara formbar, men lite kladdig, så att när du efter jäsningen ska forma kakorna använd så lite mjöl som du behöver för att klappa till dem till "rundlar". Låt jäsa i ca 40min. Forma till till 12st kakor på ca 10-12 cm (det blir 6st kakor per plåt) och låt jäsa ytterligare ca 20min. Sedan skjuts in i ugnen! De går utmärkt att frysa in och är lika goda då de är nyuppvärmda som nybakta direkt från ugnen!

Semesterböcker

Lata, sköna semesterdagar och tid att slå sig ner på takterassen/stranden/caféet och plocka upp sina medhavda böcker. Dessa fyra läste jag:

Pilotens hustru av Anita Shreve
Klockan tre på natten väcks Kathryn av en knackning på dörren. Hennes man Jack, pilot på ett flygbolag, har störtat med sitt plan uutanför Irlands kust med 103 passagerare ombord... För att rentvå sin mans namn söker Kathryn desperat efter varje ledtråd till Jacks liv utanför hemmet. För varje upptäckt förlorar hon lite av sina illusioner.

Bra och spännande, men det tog ett tag innan jag började gilla den.

Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea
Varje vecka efter fredagsbönen cirkulerar ett e-mail mellan en grupp prenumeranter i ett omfattande onlinenätverk. Genom detta brev får vi under ett år följa följa fyra universitetsstuderande ur Riyadhs övre samhällskikt, sammetsskiktet. De är uppslukade av Sex And The City, att dejta och att smyga bakom föräldrarnas ryggar i ett samhälle präglat av stränga kulturella traditioner.

Oj, fantastisk bok och spännande att få inblick i en ny kultur - nu väntar jag bara på uppföljaren! Läste denna på den muslimska ön Lamu där vi bodde alldeles bakom fortet där det varje kväll var bröllop. Spännande att läsa den här boken i en miljö där kvinnorna är beslöjade.

Midvinterblod av Mons Kallentoft
Det är den kallaste vintern i mannaminne och ute på den blåsiga, snötäckta östgötaslätten hittas en man hängd i ett ensamt träd. Hela tillvägagångssättet påminner om ett asablot. Malin fors ger sig ut på jakt efter mördaren.

Spännande, nervkittlande deckare och roligt att de rör sig i Linköpingsmiljö eftersom jag bott där och känner igen en del. Nu vill jag läsa Sommardöden som är nästa bok där man får följa Malin Fors.

Afrikanen av J.M.G. Le Clézio (Nobelpristagaren i litteratur 2008)
Jag fantiserade länge om att min mor var svart. När jag hade återvänt från Afrika hittade jag på en historia, ett förflutet för att fly undan verkligheten i ett land, en stad där jag inte kände någon, där jag hade blivit en främling. Sedan pensionerades min far och flyttade till Frankrike för att leva med oss och jag upptäckte att den verklige afrikanen var han. Det var inte lätt att medge för mig själv. Jag fick gå tillbaka i tiden, börja om, och försöka förstå. Till minne av detta har jag skrivit denna lilla bok.

Jag har inte för vana att läsa nobelprisförfattare, men gör det då och då. Det här är dock första gången jag kan säga att en nobelprisförfattare tagit andan ur mig! Boken är inte mer än 89 sidor lång och handlar om hur författaren som pojke bodde i Nigeria ett par år med sin pappa, bror och mamma. Jag älskar afrikaskildringar och Le Clézios språk är så lätt och målande. Nu ska jag läsa Raga som han också skrivit. Vi fick dessa två böcker av N:s föräldrar som samtidigt passade på att skicka några tuber kaviar - mycket uppskattat! Ni som gillade Leopardpojkens dotter av Johanna Nilsson kommer definitivt att gilla den här!

Tipsa mig gärna om era bokfavoriter - mitt lilla bibliotek av olästa böcker här hemma blir allt mindre!

tisdag 6 januari 2009

God fortsättning!


Vi är tillbaka efter en skön, rolig och spännande semester vid kusten... Mombasa, Malindi och Lamu! Vit sand under fötterna, snorkling, det äventyrliga nattåget mellan Nairobi och Mombasa, städer med muslimsk prägel, hennamålningar, uppsydda klänningar, julafton, öde stränder, beväpnad poliseskort på bussar som skydd mot vägpirater, god mat, vänner, varandra, böcker, sol, myggnät, långa frukostar på vår takterass i Lamu och en hel del annat... Jag återkommer och berättar mer!