I paradoxernas skog...

Måste bara tipsa om J.M.G. Le Clézios, nobelpristagaren i litteratur 2008, nobelföreläsning. Den handlar om skrivande och böcker och är oerhört fint skriven.

Ett utdrag ur föreläsningen:
Om jag analyserar de omständigheter som bidrog till att jag började skriva ─ inte av självbelåtenhet utan för att jag är angelägen om att ta reda på hur det egentligen blev så ─ ser jag tydligt att allting börjar med kriget. Kriget, inte som någon stor och omtumlande företeelse med historiska ögonblick som det franska fälttåget, slaget vid Valmy, skildrat av Goethe från den tyska sidan och av min förfader François från den franska. Det kan säkert vara både hänförande och patetiskt. Nej, jag avser det krig som civilbefolkningen och i synnerhet småbarnen upplevde. Det kändes aldrig som ett historiskt ögonblick. Vi var hungriga, rädda och vi frös, mera än så var det inte.

Och ett till:
Jag förstår att det var ett sammanhang som gav en lust att fly ─ alltså att drömma och teckna ner sina drömmar. Dessutom hade min mormor en strålande berättartalang och under de långa eftermiddagarna avsatte hon tid för historier. Hennes sagor var ytterligt fantasifulla och iscensatte en skog ─ afrikansk eller kanske var det Macchabée-skogen på Mauritius ─ där huvudpersonen, en slug apa, alltid klarade sig ur de farligaste situationer. Senare gjorde jag en resa till Afrika, där jag också bodde en tid, och såg den verkliga afrikanska skogen, en skog så gott som utan djur. Men en distriktschef från byn Ubudu vid gränsen till Kamerun gjorde mig uppmärksam en gång på ett dunkande ljud från ett berg i grannskapet, där en grupp gorillor slog sig för bröstet.

Här hittar du hela föreläsningen!