Om en måndag

Det är fortfarande morgon i min värld. Klockan är tjugo i elva och när man inte jobbar kan man dra ut på morgontimmarna. Jag är iallafall påklädd och färdigfrukosterad. I badrummet hör jag plaskande i badkaret. Vår tvätterska har tvättdag i dag och det tvättas för hand. Sedan hänger hon det på tork utomhus och kommer tillbaka på eftermiddagen och stryker allt. Till och med trosorna... I sovrummet håller städerskan på att bädda rent. Måste passa på att fråga om vi kan få en mjuk kudde till. Vi har en mjuk och tre hårda och eftersom jag är världens snällaste flickvän brukar jag låta N ta den sköna. När jag har somnat sover jag hårt, så hårt ändå.

Ute är det kyligt fast vi borde vara på väg mot den varma säsongen. Eftermiddagarna är varma, men på morgnarna huttrar man när man går ut. Man hör att det finns lite oro bland kenyanerna: Men såhär kallt brukar det ju inte vara... Är det klimatförändringen? Och så fick jag ett e-mail från Göteborg där det stod att det var en varm höst och brevskrivaren undrade om det inte var lite för varmt för den här årstiden. Man blir ju lite orolig, skrev hon. Ja, vi oroar oss på båda sidorna om ekvatorn.

Så vad ska jag göra idag? Jo, jag ska baka bröd(!), göra müsli, ta en promenad och posta ett vykort, köpa lök, hämta en kemtvättad skjorta, beställa flygbiljetter till Mombasa, skicka iväg lite e-mail, jobba på första skrivuppgiften som jag fått från skrivkursen och kanske läsa lite i min senaste bok "Sverige, Sverige - fosterland" av Gellert Tamas. Han skrev ju "Lasermannen" och den kan jag varmt rekommendera.