Utanför glider det norrbottniska landskapet förbi och i mina öron rör sig en låt om Rwanda. Jag vill alltid åka till Afrika. Min tid där har varit kort och jag har inte upplevt Afrika så mycket som jag skulle vilja. Därför fortsätter jag att längta, men jag känner ingen brådska. Jag vet att det blir av. Inte nu bara.
För mig har det oftast varit lättare att resa än att stanna kvar. Nu är det dags att stanna kvar. Inte för alltid, men för ett tag. Att vara i min egen kultur är ett sätt att spara energi. Och det är det jag gör nu. Perfekt.
Wyclef Jean, Million Voices.
Bortse från Mangabakgrunden, hittade ingen annan version.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kanske du får se "The big five" där du är nu :)
Älg, ren, björn, lo och järv hehehe!
Låten är jättebra!
Ewa. Ja, kanske det! :) Eller "The big five" som i citronmarängpaj, mandelbollar, drömrulltårta, jordgubbstårta och blåbärspaj...
Hahaha! Ok! jag har förstått att våra safarin skulle skilja sig åt nååågot ;)
Skicka en kommentar