I en tidning läser jag om en kvinna som gått till sin mors grav i sju år och nyligen fått veta att urnan hela tiden legat kvar på skrivbordet inne på begravningsbyrån. Slarv. Kvinnan är såklart bedrövad och besviken. Förståeligt.
Men det väcker också andra tankar hos henne. Hon säger: Var har mamma varit hela den här tiden? Vad händer med själen när man står i en urna i sju år utan grav? Vart tar hon vägen nu?
För mig är det fullständigt självklart att själen inte varit instängd i urnan på Fonus i sju år. Och att det inte nödvändigtvis är graven som ger själen frid. Vart hon tar vägen nu? Hon har säkert redan tagit vägen. För sju år sedan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Fy jag skulle inte ha velat vara den Fonuspersonal som upptäckte att urnan stått där.
R.I.P...jag tror också att mamman redan har tagit vägen.
Klart att mamman redan tagit vägen, såklart....
Och jag skulle verkligen inte velat vara den som upptäckte att den var kvar på Fonus -hur meddelar man det till dottern på ett bra sätt??
Annanita. Inte jag heller. "Du, jag har din mamma i en urna på skrivbordet. Den dök upp när jag städade inför semestern..." Typ.
Ewa. Ja, det är klart att hon redan tagit vägen. Sitta instängd i en urna på ett trist kontor låter inte som ett alternativ.
En fråga - kan man koppla så att man får din blogg i mailen varje dag? Vore toppen :)
Kram Jenny som är imponerad av allt du skriver - att du hittar intressanta små saker i vardagen väl värda att skriva om.
Pussar
Jenny. Hej love & tack! Tror inte att man kan koppla bloggen till mailboxen tyvärr. Om du går längst ner på inläggssidan kan du klicka på "prenumerera på inlägg", men vet inte riktigt hur det fungerar... Skriver ju ofta, så det enklaste är nog att ha bloggen som "favorit" och kolla regelbundet. Puss.
Skicka en kommentar