En liten butik
Jag är igång... Nu jäklar ska det matas steg!
Lummigt område
Några killar håller på att gräva en grop (till vänster)
Här är en liknande "klädaffär" som den jag handlade i häromveckan
Jag kände mig duktig, fick upp flåset och var på bra humör! Ungefär vid bilden ovan sprang jag in i den kvinna som brukar ge mig manikyr.
- Oh Susan, you are more fat now than last time, log hon
- Eh... You think so, sa jag och kände mitt självförtroende sjunka ner i skorna
- Yes, but maybe it is the clothes
- Eh... Maybe, but I think I look the same.
Sist det hände var här och jag blir fortfarande tagen på sängen av sådana kommentarer. Men jag får inte ta åt mig av sådant här.
9 kommentarer:
GUD vad jag far kenyalangt av din underbara blogg!! :)
Å vad roligt att få se bilder från din omgivning! Och himmel vad exotiskt det känns!!!!!
Underbart!
kram!
Hej!
Vad intressant att få uppleva Kenya!
Nu när jag hittat hit kommer jag att följa ditt äventyr med spänning.
Hälsningar från Anna i Philadelphia
Jisses! Ja, det är bara att le och nicka. Tycker man blir rätt van vid den där typen av kommenterar bara man åker till sydeuropa.
Emmama. Härligt att bloggen ger den känslan! :)
Saltistjejen. Dina bilder från New York känns väldigt exotiskt i mina ögon! :) Kram
Anna of Sweden. Roligt att du hittat hit - välkommen!
Eva. Jo, det är nog bara att le och nicka även om man har lust att förolämpa tillbaka. :)
Åh vad jag saknar Kenya, längtar sååå mycket när jag läser och ser dina blider.känner igen mig i dina inlägg och jag skrattade så mycket när du skrev det där med läsken, det är VERKLIGEN inte lätt att veta, oskrivna regler ha ha ha....... Har läst din blogg ett tag och tycker att du verkar vara en trevlig och go tjej. Jag skrev till dig en gång innan angående manikyr och pedikyr. Min sambo är från Kenya, närmare bestämt Kiambu(vet inte hur mycket du känner till) och vi har två pojkar. Jag fick tips av Emma om din blogg och det va verkligen ett bra tips. Det är intressant att följa din vardag och det skulle vara kul om vi kunde träffas om vi åker ner.Har varit där en gång innan och jag tyckte verkligen om det. När vi åkte ner så vad det först och främst för att jag skulle få träffa hans familj/släkt/vänner och självklart för att dem skulle få träffa vår största pojke som nu är 3år.Måste fråga om du vet några ställe/organisationer/affärer där man kan köpa saker som är gjorda av människor som är med i olika projekt som tex hjälp till själv hjälp osv. Känns bra om man kan hjälpa människor på samma gång som man handlar. Vill sluta med att säga att er balkong ser jättemysig ut!
Hehe, vill du inte bli traditionellt byggd?
Haha skrattar åt Mariannes kommentar och tänker på en viss dam i Botswana som är stolt över att vara just det ;), så sänkt man måste bli av dessa kommentarer.
På tal om stegräknare, kul att du satt igång då får vi många sköna pratprommenader när du kommer hem. För då kommer jag formligen att sitta fast vid dig :)). Bara så att du vet!
P&K
mam
Satja. Välkommen till min blogg och jätteroligt att du skriver en så lång kommentar! :) Minns att du frågade om vart jag går och får manikyr - svarade nog lite sent, men skrev att jag går till Clarins på Kilimani Ring Rd.
Om du vill köpa grejer som är såkallad hjälp till självhjälp är Kazuri ett bra tips. Det är de som gör smycken av vackert målade lerpärlor. Man kan också besöka fabriken i Karen. Det finns fler tips, men jag har dem inte i huvudet just nu. Maila mig gärna på susannasblogg@gmail.com så kan vi fortsätta vårt skrivande där!
Kul att du gillar balkongen!
Marianne. Hur härligt det än låter vill jag nog inte riktigt bli traditionellt byggd... :)
Mam. Ja, Mma Ramotswe är underbar, men det är aldrig kul att få fetkommentarer... Ja, när jag kommer hem ska vi promenera mycket och prata! Kram
Skicka en kommentar