Om starka kvinnor & om att tvätta någon annans byk

Tänkte på det här med att tvätta kläder för hand. När jag bodde hemma hos en kambodjansk värdfamilj på landsbygden för fem år sedan tvättade jag mina kläder för hand för första gången. Visst hade jag stått hemma vid handfatet och paniktvättat något för hand någon gång, men det är ju inte riktigt samma sak som att tvätta ALLA sina kläder för hand.

Första gången jag skulle göra det satte min värdmamma fram en pall och fyllde en stor plastbalja med vatten och tvättmedel ute på bakgården. Jag satte mig ner och genast gick pallen sönder! När jag sedan började gnugga kläderna hade jag kvarterets tanter runtomkring mig som skrattade och pekade. Att skratta hjärtligt på andras bekostnad så som många ofta gjorde när jag gjorde fel (vilket jag oftast gjorde!) var något jag irriterade mig på då, men som jag idag ler åt när jag tänker tillbaka på.

Och så minns jag när jag var hemma hos min killkompis Tola i Phnom Penh och hans syster, utan att jag hann reagera, började handtvätta mina smutsiga kläder och hur jag skämdes så för att hon tvättade mina underkläder.

Tänk så många mödrar runt om i världen som år ut och år in tvättar HELA familjens kläder för hand. Jag blir matt bara av tanken. Det finns nog inga jag ser upp till lika mycket som dessa kvinnor som bokstavligen går upp med tuppen och börjar dagen innan syrsorna har hunnit tystna. Hämta vatten, göra upp en eld, värma vatten, el som kommer och går, all matlagning från scratch* (inget halvfabrikat som kan underlätta för en småbarnsfamilj så långt ögat når), diska för hand, tvätta för hand, laga kläder och en hel massa annat för att sedan lägga sig på golvet och sova några timmar innan nästa dag tar vid. Dessa starka kvinnor.

Och nu bor jag i ett tjänstesamhälle där vi dagligen får hjälp av en tvätterska och städerska. Hur jag känner inför det ska jag berätta en annan gång.

* att laga mat från scratch är ju jättebra, men någon gång kanske man vill ha alternativ.