Ett porträtt på en noshörning och en N. Den åt så lugnt på sitt gräs och verkade inte märka att vi var där.
Babianer ska alltid vara så kaxiga, visa så mycket attityd. De bryr sig inte det minsta om att bilar vill förbi (och varför skulle de?). På sin höjd vänder de långsamt sitt huvud och kollar slött på dig. Sedan att de är utmärkta tjuvar är en annan sak. Note to self: håll inte något ätbart i händerna i närheten av en babian.
Åh, denna vackra. Vad heter den nu igen? Jag gissar på Thomsongasell...
2 kommentarer:
Bilden på noshörningen formligen andas tystna och lugn, visst är det speciella djur att se på riktigt! Jaaa, babianer är kaxiga och ena riktiga tjuvar och gasellen graciösa. Ser ut som de poserar. Men förmodligen så är det därför att dom alltid lyssnar efter faror och springer iväg vid minsta ljud.
*kram*
mam
Mam. Ja, så är det! Kram!
Skicka en kommentar