Igår fick jag min första fetkommentar i Afrika. En ytlig bekant synade mig och sa "oh, you are so fat!". Han sa det uppskattande och menade säkert väl. Men jag reagerade med min kulturella bakgrund och blev skitförbannad, sårad och ganska ledsen.
Jag vet att det är en komplimang att få höra det här. Det betyder att du är välnärd, frisk och kvinnlig. Det är inte så lätt att fatta det när man vuxit upp i en kultur där det är tvärtom. Dessutom vill jag inte att någon kommenterar min kropp oavsett. Och jag är inte fet.
Hursomhelst, jag ignorerade honom helt och kunde inte möta hans blick igen. På kvällen tränade jag på Impala och det första jag ser är en kvinna som promenerar på löpbandet. En kvinna med en riktigt stor, skön, svajande mataku (rumpa). En mama. Jag vet inte varför jag började le, men det kändes skönt att bo i ett land där kvinnor får känna sig kvinnliga oavsett hur de ser ut och att man också ser alla olika kroppstyper på gymmet.
Min polska kompis Asia berättade att två kenyanska tjejer kom fram till henne på en nattklubb en gång och frågade vem av dem som hade störst rumpa. Asia som ville vara snäll och diplomatisk sa att ingen av dem hade stor rumpa. De tittade förolämpat på henne.
(Får ändå erkänna att jag föredrar att kallas fet i Kenya framför Kambodja för där är det inte en komplimang.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du har väl läst Damernas detektivbyrå? Där Mama Ramotswe minsann är TRADITIONELLT byggd : )
Marianne. Ja, jag gillar verkligen böckerna om Mma Ramotswe! Traditionellt byggd var orden! :)
Skicka en kommentar