Brinnande solhatt i Mombasa

I Mombasa började min solhatt brinna. Vi gick i några trånga gränder och började känna oss redo för lunch. En tuk-tuk kom puttrande lite längre fram på gatan och N sprang för att stoppa den. Jag spanade efter honom och såg inte den kvinna som i rask takt kom gående ut från en annan gränd. Vi krockade och jag fick något på min hand som sved till. Hon höll i ett lerkrus med något varmt, askliknande innehåll och när vi krockade fick jag en del på mig och kruset föll till marken och det varma innehållet spreds ut. Vi blev båda förvånade. När jag bett om ursäkt och böjt mig ner för att plocka upp kruset hastade jag vidare till tuk-tuken.

Vi hann inte åka en meter förrän N såg att det började ryka från min stråhatt som jag höll i handen (tur att jag inte hann sätta på mig den!). Jag kastade genast ut den innan den hunnit ta eld. Medan den låg och förkolnade på asfalten kände jag hur det brände till av smärta i foten och när jag tog av mig sandalen ramlade några heta kolbitar ut. Märkligt, uppenbarligen hade den heta askan spridit sig mer än jag märkte.

Föraren trodde antagligen att jag var galen som först höll i en rykande hatt och sedan började skrika av smärta och febrilt kasta av mig skorna. Vad hade kvinnan i det där kruset egentligen? Det kändes som att det var något som skulle användas i en religiös rit. Hoppas att jag inte förstörde allt för henne.

Jaja, vi kom iallafall till resaturangen och där beställde jag några isbitar till min stackars fot.