Sitter och tänker på det här med engelskan samtidigt som jag har en hand i den hjärtformade pralinasken som jag fick igår. När jag gick i gymnasiet var jag en sommar i Dallas och New York och en annan i London. Jag var barnflicka på somrarna och det här var ett perfekt sätt att resa - familjen betalade resan, jag fick min reslystnad mättad, bodde i värdfamilj och blev bättre på engelska. Min engelska var mer amerikansk än brittisk och jag applåderades i Amerika för att jag snackade så bra. Och på min skola var ungefär hälften av lektionerna på engelska.
Sedan började jag resa till utvecklingsländer (ja, och till Italien vilket är något av ett utvecklingsland när det kommer till engelskan) och insåg att mitt stora ordförråd snarare begränsade mig än var en tillgång. Jag använde för många ord och kambodjanerna rev sig i ibland i håret för att begripa varför jag använda så många ord bara för att förklara att jag var hungrig och ville äta. Under resorna till länder som Kambodja, Indien och Namibia har min engelska tagit en ny form, den har blivit mer koncis, mer anpassad till ändamålet så att säga. Onödiga ord har skalats bort och fram kommer essensen - Me. Hungry. Eat. Rice. Typ. Blandat med några glosor på det lokala språket och kroppsspråk. Och vips blir allt mycket enklare.
Sedan kan man ju äta mycket för att visa att man mår bra, är glad, frisk och tacksam. Det har jag gjort. Vem trodde att man skulle gå ner i vikt av att resa till ett utvecklingsland?!
Min engelska är fortfarande bra, men den har tagit en ny form och anpassat sig till landet jag befinner mig i. Det gillar jag.
söndag 15 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
ja, visst är det så, man anpassar sej. efter att ha bott utomlands i flera år så har jag ett stort ordförråd och pratar bra engelska. men ibland på jobbet har jag gäster som inte behärskar engelska så bra. då bir det "elevator there (peka, visa), restaurant there (peka, visa)" och det funkar ju!
Sof. Ja, precis så blir det ju! :)
Jepp, så är det. Det viktigaste är ju kommunikationen och förståelsen, och då hjälper det inte alltid att man kan en massa bra och nyanserade ord. Men ibland tycker jag att min engelska har utarmats lite. Försöker kompensera det med att läsa det mesta på engelska - som om jag hade något val och det fanns svenska böcker att köpa här : D
Marianne. Dåliga dagar tycker jag också att den utarmats, men bra dagar tycker jag att den blivit mer flexibel och "kulturanpassad".
Skicka en kommentar