Inatt stannade min farmors hjärta och hon dog vid 88 års ålder.
Meddelandet nådde mig nyss.
När vi var ute på vårt sommarställe när jag var liten lagade hon den godaste mat som fanns. Och hennes drottningsylt var inte av denna värld. För mycket länge sedan bodde hon och farfar i en liten lägenhet i Stockholm där Gallerian nu finns. De flyttade till nya Vällingby lagom till barnen kom och lägenheten var ett under av modernitet med varmvatten och toalett inomhus och inte ute på gården som i stan. Min farmors liv måste ha blivit mycket enklare då.
I den lägenheten bodde hon i drygt sextio år. Fram till inatt.
Vi stod aldrig varandra nära och bakgrunden till det är för privat för att yppa här. Men en farmor är alltid en farmor och Henny som hon hette gjorde helt säkert så gott hon kunde.
Nu när du vilar på ditt moln däruppe i himlen och tittar ner får du se hur stor världen är. Och ändå så liten. Du kan se från Vällingby hela vägen till ditt barnbarn i Kenya och förundras över att avstånd som förut kändes så stora plötsligt har krympt till nästan ingenting alls. Du kan titta ner på ditt andra barnbarn som just nu ammar sin dotter och den tredje som är en sådan fin ung man och arbetar hårt på bank och den fjärde som inlett sitt andra år som gift. Och du kan vara säker på att vi alla i just denna stund tänker på dig. Jag, medan jag tittar upp på den afrikanska himlen och min syster medan hon stryker sin dotter över det fjuniga håret.
Och du kan titta ner på dina två barn och se att de gjort så gott de kunnat.
Vila nu i frid, lilla farmor, och hälsa farfar från mig!
torsdag 19 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Vad fint du skriver om din farmor. Man står inte alltid familjemedlemmar nära men de betyder ändå ofta mer än man kan tro.
Hoppas nu att resten av din familj mår bra trots det tråkiga beskedet om din farmors bortgång.
kram till dig!
*Susanna, min söta lilla skatt, jag älskar dig!* Så fint du skriver ja, det är poesi och bilder som jag kan se för mitt inre öga. Jag är med dig, Camilla och kusinerna nu!
*KRAMAR I MASSOR*
mam
En farmor är som du skriver alltid en farmor, oavsett.
Tänker på dig.
Stora kramar
/ Anna
Vad fint du skriver om din farmor!kram
Så fint Susanna! Beklagar verkligen. Kram!
Alla. Tack så mycket - det värmer!
Jättefint söta du! Kram
Så fina ord. Jag kan känna igen mycket från min egen farmor, som tack och lov lever än.
Ina. Tack, vännen! Kram
Eva. Tack, snälla!
Så vackert du skriver. Jag blir alldeles tårögd.
Stora kramar!
Marianne. Tack snälla! Kramar
Skicka en kommentar