I Kambodja gryr en ny dag och jag stiger upp kvart över fyra för att följa med min kambodjanska mamma, Lang, på hennes morgonpromenad. Varje morgon vid den här tiden träffar hon sina väninnor och tillsammans med dem går hon fram och tillbaka över bron som ligger i närheten av vårt hus.
Laaang-öy, Laaang-öy ropar de utanför vårt hus. Och Lang och jag öppnar försiktigt dörren och smiter ut.
Det är fortfarande mörkt och natt i luften. Och på himlen lyser stjärnorna. Efter att ha svettats konstant i snart sextio dagar är det skönt att mötas av sval och behaglig luft. Väl uppe på bron, som är nästan två kilometer lång, råder full aktivitet. Människor joggar, strosar, stretchar och umgås. Jag njuter av samvaron. Det är fint att vara i min kambodjanska mammas närhet och omsorg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
svar : konstigt, när vi tittade på den hakade den oxå upp sig i mitten, fast vi startade om den och hoppade förbi det kapitlet och d fungerade det :)
Skicka en kommentar