För några år sedan extraknäckte jag som krokimodell. Jag studerade och hade haft ett par stressiga jobb på kvällar och helger. När jag funderade på vad jag ville göra istället slog det mig att jag ville prova att stå modell. Dels för att jag antog att det var bland det ostressigaste man kan göra, men också för att det var en utmaning.
Skulle jag våga och skulle jag känna mig bekväm?
Första gången var jag nervös. Ungefär som när man drömmer att man står naken framför en klass. Och när jag öppnade ögonen visade det sig att det var just det jag gjorde.
Men efter den första känslan kände jag mig bekväm. Jag var en modell för människokroppen. Och sådana kan ju se olika ut. Det var mest äldre kvinnor på kursen och efter ungefär en timme tog vi paus och fikade för att sedan fortsätta en stund till. Det hela var trivsamt. Odramatiskt och naturligt.
Men en kväll när jag var på väg dit är det några som går framför mig. Det är två killar som pratar med sin tjejkompis. Hon är på väg till krokiklassen och berättar det för sina kompisar. En av killarna säger något i stil med: Coolt, vi kanske ska följa med in och se tjejen strippa!
Det känns obehagligt. Att det är så de ser på det. Jag känner mig illa till mods.
6 kommentarer:
Såg den där bilden jag med idag! Kändes skönt och jag blev glad i hela kroppen av att slippa se någon knotig, "snygg" tjej som tros ska vara urtypen för hur en modell ska vara...
Mm, det är en riktigt skön bild! Ler för mig själv när jag ser den.
Viva, woman!
Underbar bild!
kram
Riktigt vacker!
Modigt av dig att stå modell! Jag går ofta på krokimålning och ovana deltagare är ofta mer nervösa än modellen som är van att göra just det. Trist att du behövde höra vad de grabbarna sa, men de speglar inte den vanliga tecknaren. Det finns inget finare att måla än människokroppen och man lär sig mycket av att få möjlighet att i lugn och ro teckna människokroppen. Det är fint och det är tur att det finns modiga modeller!
Det fina är att få teckna olika modeller och jag tecknar mycket hellre en böljande kvinnokropp än en smal mans, helt enkelt enklare med de mjuka linjerna.
Tack för de orden, Anne! Jag tyckte om att vara en del av konsten och bidra på något sätt. Tror att killarna var ett undantag, men jag har stött på en del sådana människor som tycker att det nästan är obscent att stå modell. Jag tror inte att de alls har förstått vad det handlar om.
Skicka en kommentar