Igår pratade jag om minor med lågstadiebarn. Jag försöker vara pedagogisk. Istället ger jag dem kanske mardrömmar. I en del länder som krigar lägger de ner bomber i marken...blabla...när barnen går till skolan...BOOM...vi hjälper till att ta bort bomberna och hjälper de barn som gjort sig illa att få hjälp på sjukhuset. Typ.
Jag berättar inte om de barn som tvingas ligga ensamma och förblöda på minfälten för att det tar så lång tid för räddningspersonalen att ta sig fram. Och jag berättar inte om mammorna och papporna som förtvivlat tvingas stå vid sidan av fältet och se när deras barns liv rinner ut. Jag säger att i Sverige finns det inga bomber i marken, men i Kambodja finns det fler bomber än det finns barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
sorgligt & sant
kram hjärtat!
Mmm...
Kram!
Mm...och sverige är ett av de länder som tillverkar och säljer de mest "högteknologiska" minorna i världen...bläää
Peter. Nja, där kan jag inte hålla med dig. När Sverige anslöt sig till Ottawakonventionen för drygt 10 år sedan förband vi oss att varken använda, lagra, producera eller handla med minor.
Skicka en kommentar