Jag tycker väldigt mycket om Kofi Annan.Han förmedlar en känsla av trygghet och kunskap. Att saker ordnar sig. Jag vill lära mig av honom. Han är en fadersgestalt. Karismatisk. Och sympatisk. En FN:s Mandela. En Afrikas Gandhi.
För några veckor sedan såg min mamma Kofi på Odengatan. I mina kvarter alltså. Det kändes stort!
5 kommentarer:
Mm..håller med helt och fullt. Tänk om Kofi var chef för världsbanken istället för den obehaglige Paul Wolfowitz...
I see your point! Skulle inte vilja lämna min plånbok i Pauls närhet...
Inte i hans älskarinnas heller.
Det lite ironiska i Wolfowitzaffären är ju att han är en neokonservativ amerikansk jude med dubbla medborgarskap (Israel) och som gick och kärade ner sig i en arabisk tjej från Libyen...hmm..tror det var Libyen... Kärleken kanske besegrar allt ändå...;)
Och inte nog med att han kärade ner sig. Han gav henne en fet lön också.
Men det är ändå skönt att veta att kärleken kan flöda även på Världsbanken...
:)
Mmm...hoppas de lever lyckliga i alla sina dagar...:)
Skicka en kommentar