The Land Mine Museum

Kambodja, 2004. I mitten av augusti befinner jag mig i Siem Riep. Här får jag tillfälle att besöka the Land Mine Museum. Museet startades av den 28-årige mannen Aki Ra som arbetat som barnsoldat för både röda khmererna och den vietnamesiska armén från fem till 20 års ålder. Därefter kom FN in i landet med fredsbevarande styrkor. Han växte upp i armén och lärde sig att skjuta, placera ut minor och göra enkla bomber. År 1993 började han istället att arbeta för FN och fick lära sig att röja minor med hjälp av avancerad utrustning. Han besökte också byar där han informerade om minor, uppmärksammade dem på den röda skylt som indikerar minområden och visade minskadade hur man kan ta hand om sin skada.

År 1999 öppnade han the Land Mine Museum som han nu driver parallellt med att röja minor. Där kan man titta på detonerade minor, vapen och annan krigsutrustning som han samlade på sig under FN-tiden. Man kan också prova att gå på ett fiktivt minfält och få information om hur minsituationen ser ut i de olika provinserna i Kambodja idag.

Efter att ha bläddrat i de rapporter som finns på museet, får jag en tydligare bild av situationen i landet som helhet, och av Kampong Cham i synnerhet. I min provins skadas folk, i störst utsträckning, av odetonerade vapen (UXO) och inte av minor. I tabellen ’10 most affected provinces – UXO’ ligger Kampong Cham på fjärde plats (av totalt 24 provinser), medan de inte alls finns med i tabellen ’10 most affected provinces – Mine’. De områden som är mest mindrabbade är de nordliga provinser som gränsar till Thailand.

När jag besöker museet, som ligger nära tempelområdet Angkor Wat, är Aki Ra där och visar runt. Efter alla år i krig ser han det nu som sin livsuppgift att hjälpa Kambodjas befolkning att få en säkrare framtid. Nuförtiden röjer han minor barfota och endast med hjälp av en kniv och en tång. Han är gift, har en son och tillsammans med sin fru tar han hand om tio minskadade barn och lär dem att klara sig på egen hand.