Vintern 2006. Sju dagar i Moldaviens huvudstad, Chisinau. Postsovjetisk realism. Öststatsglamour. Überrökiga barer. Rejäl mat. Kvinnliga kvinnor. Ryska män. Underjordisk vinprovning. Kitsch. Barnhemsbesök. Flyktingförläggningsvisit. Glad fest i slitna sovjetkvarter. Trötthet. En annan tid.
Att komma hem igen var en schlager. På allvar. Det har aldrig varit så skönt att komma hem.
Kort info: Moldavien är Europas fattigaste land, sett till den generella inkomstnivån. Befolkningen har lidit oerhört under omställningen efter Sovjetunionens sönderfall. Barnadödligheten är mycket hög, utlandsskulden enorm, korruptionen utbredd och uppemot en fjärdedel av den arbetsföra befolkningen arbetar utomlands. Och Moldavien är ett av de länder i Europa som är mest utsatt för trafficking.
7 kommentarer:
Ojsan, det här visste jag inte om det landet. Låter faktiskt som ett spännande resmål. Jag menar palla charterturism och stränder proppfyllda med svenskar nere i Grekland.
Danny, det är ett spännande resmål!
Glöm charterturism - viva öststatsrealism!
:)
Mm...det finns några länder där ens egna lilla småstadstorg är rena schlagern i jämförelse och det är ju Albanien och Moldavien...
Vad gjorde du i Moldavien?
Peter, jag deltog i ett internationellt seminarium som handlade om hur man ska stärka och motivera unga volontärer.
Oki...det är bra!
Det är inte ofta man känner sig rik... Kanske då om man besöker Moldavien. Dessutom kanske det inte bara är pengar det gäller heller.
Det är ju Europas fattigaste land, men de moldaviska kvinnorna ser väldigt lyxiga ut - bredvid dem ser jag ut som en trasa. Det är sant! De tycker nog att jag inte ´make the most of my appearance´... :)
Skicka en kommentar