lördag 27 juni 2009
måndag 22 juni 2009
Om midsommarafton och om saker vi gör
Dagarna går snabbt och vi har äntligen fått ut våra flyttkartonger från flygplatsen, köpt en soffa, kollat på matbord och stolar, åkt vilse ett antal gånger, haft personalmöte med vår personal hemma (det är som att ha ett litet företag - vi har kock, hushållerska, trädgårdsmästare och vakt), bokat tid med larmföretaget och bekantat oss med omgivningarna. N jobbar på och jag ordnar med andra grejer som måste fixas. Det är roligt att vara här. Midsommaraftonen firade vi traditionsenligt med nubbe, sill och jordgubbstårta hos en svensk kvinna som bor här i Harare. På fredag åker vi hem till Sverige för ett skönt sommarlov!
Här är vår kock och vår hushållerska efter att vi handlat lite på mataffären TM
Här är vår kock och vår hushållerska efter att vi handlat lite på mataffären TM
onsdag 17 juni 2009
Travelstart om Crater Lake Lodge
Och här hittar du ett Travelstartinlägg på engelska om Crater Lake Lodge i Kenya.
Nytt simkort i Zim
Jo, jag har ju nytt mobilnummer också.
Nämligen: +263 913 500 550.
Det är roligt att få sms!
Nämligen: +263 913 500 550.
Det är roligt att få sms!
Om att skita sig till döds & om ´the cholera handshake´
För ungefär ett halvår sedan spreds en koleraepidemi i Zimbabwe där drygt 30 000 människor insjuknade och åtminstone ett tusental dog.
Jag vet inte hur situationen är nu, har inte sett några rapporteringar om nuläget. Inga nyheter är goda nyheter kan man ju hoppas. Men här och var, till exempel på gymmet och på N:s jobb, ser man lappar som får en att haja till lite. ´Din morsa jobbar inte här´, bleknar ju lite i jämförelse med ett hot om kolera.
I och med koleraspridningen introducerades också alternativ till den vanliga, hederliga ´karda möter karda´-handskakningen. Allt för att undvika bacillkontakt. Här visar jag och N en av dem.
Tips! Läs Annas blogginlägg: "Att skita sig till döds".
Jag vet inte hur situationen är nu, har inte sett några rapporteringar om nuläget. Inga nyheter är goda nyheter kan man ju hoppas. Men här och var, till exempel på gymmet och på N:s jobb, ser man lappar som får en att haja till lite. ´Din morsa jobbar inte här´, bleknar ju lite i jämförelse med ett hot om kolera.
I och med koleraspridningen introducerades också alternativ till den vanliga, hederliga ´karda möter karda´-handskakningen. Allt för att undvika bacillkontakt. Här visar jag och N en av dem.Tips! Läs Annas blogginlägg: "Att skita sig till döds".
Om att gilla träd i en stad
Kan man låta bli att gilla en stad där träden längs flera av gatorna bildar gröna valv?
Harare imorse
Harare imorse
Om att vakna upp i Zimbabwe
Att vakna upp i vårt hus är underbart. Från sängen kan jag titta ut på trädgården. Ute var himlen klarblå imorse och solen lyste på trädkronorna. En perfekt höstdag. Ljuset är så vackert.
Det är inte mer än tio grader ute på morgonen. Nu är det kanske tjugo, men långt kallare än i Nairobi. Tur att jag tog med mig mina ylleraggsockor från Afro Art som legat oanvända det senaste året. Och tur att vi har ett badkar som man kan ta långa, kokheta bad i.
Travelstart om massajdans vs tempeldans
Här kan du läsa ett Travelstartinlägg på svenska om en kväll på Alliance Francaise i Nairobi.
Travelstart om körlektion nummer två
Här finns ett Travelstartinlägg på engelska om körlektion nummer två i Nairobi.
torsdag 11 juni 2009
Hej Zimbabwe!
Nu har vi landat i Harare och stortrivs faktiskt redan! Huset är helt fantastiskt och trädgården är magisk. Trafiken är ordnad och det finns både rödljus och vägskyltar. Och människor rusar inte bara ut på tungt trafikerade gator utan att se sig om som i Kenya. Härligt. Och gott folk, i mataffärerna finns det mat! Ett stort urval.
Vi åkte till en mataffär direkt från flygplatsen för att införskaffa lite nödproviant och gapande tomma hyllor är, iallafall just nu, ett minne blott. Vi får verkligen hoppas att utvecklingen fortsätter i en positiv riktning.
Det är ganska kallt (det är ju vinter här nu) och är ungefär som en kall, svensk sommardag. Alltså tjocktröja på. Kanske en bra förberedelse inför sverigesemestern som vankas om några veckor.
Det blir inget långt inlägg det här, ville bara säga att vi är framme. Mår bra. Och jag är lycklig.
Vi åkte till en mataffär direkt från flygplatsen för att införskaffa lite nödproviant och gapande tomma hyllor är, iallafall just nu, ett minne blott. Vi får verkligen hoppas att utvecklingen fortsätter i en positiv riktning.
Det är ganska kallt (det är ju vinter här nu) och är ungefär som en kall, svensk sommardag. Alltså tjocktröja på. Kanske en bra förberedelse inför sverigesemestern som vankas om några veckor.
Det blir inget långt inlägg det här, ville bara säga att vi är framme. Mår bra. Och jag är lycklig.
tisdag 9 juni 2009
Hejdå Kenya!
Om mindre än tolv timmar kommer taxin som ska ta oss till flygplatsen för vidare färd mot vårt nya hemland Zimbabwe. Igår och idag har jag betat av saker från en lång lista och nu sitter jag och slappar i soffan innan jag ska packa det sista. Åkte till Kenya Airways Cargo igår för att lämpa av våra flyttkartonger. De vägdes, plastades in och efter betalning och ytterligare en försäkran om att kartongerna ska med samma plan som det vi åker med åkte jag hem. Det hela gick extremt smidigt.
Här ser ni killarna som plastar in våra kartonger på Kenya Airways Cargo. Det är bara fem ynka kartonger, men likväl innehåller de en hel massa viktiga saker.
Nästa gång vi hörs skriver jag från Harare i Zimbabwe!
Här ser ni killarna som plastar in våra kartonger på Kenya Airways Cargo. Det är bara fem ynka kartonger, men likväl innehåller de en hel massa viktiga saker.
Nästa gång vi hörs skriver jag från Harare i Zimbabwe!
måndag 8 juni 2009
Om att köra bil ensam för första gången
Jamen, jag måste ju berätta. Igår var jag ute och körde alldeles själv. Visserligen bara till kiosken längre bort på vår gata, men ändå. Det gick bra ända tills jag skulle kliva ur för att handla mjölk. Då fick jag inte ur nyckeln. Men efter telefonassistans från N lärde jag mig att man tydligen måste trycka in en knapp bakom ratten för att man ska kunna vrida ut nyckeln.
Det var härligt att vara ensam i bilen. Vill köra mer!
Hur kändes det när du körde bil ensam för första gången?
Det var härligt att vara ensam i bilen. Vill köra mer!
Hur kändes det när du körde bil ensam för första gången?
Om att lämna
Idag är det måndag och jag bor fortfarande i Kenya. På onsdag lämnar vi landet klockan åtta på morgonen. Det blir med flyg till Zimbabwe, som tydligen ska landa i södra DR Kongo för att plocka upp fler människor, också. Hoppas att det inte blir några stora förseningar, skulle kännas lite lökigt att stanna i den delen av Kongo längre än man behöver. Den där roadtrippen jag snackade om tidigare blev för komplicerad att genomföra tyvärr, men flyg känns bra.
Igår packade vi flyttkartonger och donade hela dagen. Några flyttkarlar kom och hämtade våra utemöbler också, så nu står ett par skrangliga plastmöbler i deras ställe. Ute är det mulet och lite kyligt och det börjar kännas som att det är dags att lämna.
Vi har hunnit med så fantastiskt mycket under det här året. Vi har varit vid kusten (Mombasa, Malindi och Lamu) flera gånger, besökt Maasai Mara, staden Kisumu vid Victoriasjön, byn Kogelo där Obamas farmor bor, bott i en krater utanför Naivasha, besökt nationalparken i Nakuru och den i Nairobi, bestigit en vulkan, lärt känna en massa människor där min vän Asia var en av de bästa och en hel del annat. Jag har också läst en hel massa böcker, tagit körkort, jobbat lite, tagit vara på friheten, bloggat för Travelstart och läst två distanskurser via Folkuniversitetet.
När vi väl flyttat kommer det säkerligen att kännas vemodigt, men just nu är det så mycket att fixa, så att jag knappt hinner tänka på att vi verkligen ska flytta härifrån. Jag är redo. Tror jag.
Jag har älskat att bo i Kenya!
Igår packade vi flyttkartonger och donade hela dagen. Några flyttkarlar kom och hämtade våra utemöbler också, så nu står ett par skrangliga plastmöbler i deras ställe. Ute är det mulet och lite kyligt och det börjar kännas som att det är dags att lämna.
Vi har hunnit med så fantastiskt mycket under det här året. Vi har varit vid kusten (Mombasa, Malindi och Lamu) flera gånger, besökt Maasai Mara, staden Kisumu vid Victoriasjön, byn Kogelo där Obamas farmor bor, bott i en krater utanför Naivasha, besökt nationalparken i Nakuru och den i Nairobi, bestigit en vulkan, lärt känna en massa människor där min vän Asia var en av de bästa och en hel del annat. Jag har också läst en hel massa böcker, tagit körkort, jobbat lite, tagit vara på friheten, bloggat för Travelstart och läst två distanskurser via Folkuniversitetet.
När vi väl flyttat kommer det säkerligen att kännas vemodigt, men just nu är det så mycket att fixa, så att jag knappt hinner tänka på att vi verkligen ska flytta härifrån. Jag är redo. Tror jag.
Jag har älskat att bo i Kenya!
söndag 7 juni 2009
Om en utflyttningsfest...
Igår hade vi utflyttningsfest och det var jätteroligt att så många som vi lärt känna här kunde komma. Vi hade beställt mat från en restaurang och maten räcker både idag och säkert imorgon också. God kycklingcurry, italiensk grönsaksröra, ris, chapatis och tomat- och avocadosallad. Och fruktsallad.
Vi njöt så mycket det bara gick av att sitta en sista kväll i våra utemöbler på altanen. Nu har de fått ett nytt hem. Vi fick också flera fina presenter; en burk kantareller, svensk kola, champagne, fotoalbum med roliga bilder och Nikolas fick en cowboyhatt och var lycklig som ett barn.
Kameran glömdes bort under festen, men här är iallafall ett kort på oss efter att alla gästerna gått hem...
Vi njöt så mycket det bara gick av att sitta en sista kväll i våra utemöbler på altanen. Nu har de fått ett nytt hem. Vi fick också flera fina presenter; en burk kantareller, svensk kola, champagne, fotoalbum med roliga bilder och Nikolas fick en cowboyhatt och var lycklig som ett barn.
Kameran glömdes bort under festen, men här är iallafall ett kort på oss efter att alla gästerna gått hem...
Nu vill jag sjunga dig milda sånger
På P1:s hemsida tillkännagav de för några dagar sedan vilka som ska sommarprata i år... Hela listan hittar du här! Den som pratar samma dag vi landar i Sverige den 27 juni är författaren Linda Olsson som slog igenom med boken "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" för några år sedan. Det är märkligt, jag började läsa den kanske tre gånger, men la den ifrån mig efter bara några sidor. Sedan började jag igen för någon vecka sedan och kunde inte släppa boken. Aldrig har jag läst en vackrare bok.
Hon sommarpratade 2006 också och i min bok fanns hela hennes sommarprat i textversion. Hon pratade om hemlängtan och saknad på ett väldigt fint sätt. Om ni hittar inspelningen i P1:s arkiv, lyssna.
I boken är det några rader som jag särskilt minns. Det är när Veronika ger Astrid sin bok (på sidan 52) och förklarar varför hon skrev den.
Jag tror att jag skrev den därför att jag ville försöka komma underfund med vad det innebär att resa. Varför man reser. Hur resor påverkar dem som reser. Vad som skiljer dem som gör det från dem som inte gör det.
Något, som jag inte riktigt kan uttrycka, rör sig i mitt inre när jag läser det. Linda har bott utomlands i många år och jag kommer inte i närheten av mer än en bråkdel, men jag har valt att resa mycket. Kortare perioder och långa. Och nu att bo utomlands en längre period. Och med resandet följer äventyr, men också uppbrott. Mycket på gott och en del på ont. Men att vara resande är något visst. Ska fundera lite mer på hennes rader här ovanför och jag kanske återkommer med mina tankar i ett annat inlägg.
Hon sommarpratade 2006 också och i min bok fanns hela hennes sommarprat i textversion. Hon pratade om hemlängtan och saknad på ett väldigt fint sätt. Om ni hittar inspelningen i P1:s arkiv, lyssna.
I boken är det några rader som jag särskilt minns. Det är när Veronika ger Astrid sin bok (på sidan 52) och förklarar varför hon skrev den.
Jag tror att jag skrev den därför att jag ville försöka komma underfund med vad det innebär att resa. Varför man reser. Hur resor påverkar dem som reser. Vad som skiljer dem som gör det från dem som inte gör det.
Något, som jag inte riktigt kan uttrycka, rör sig i mitt inre när jag läser det. Linda har bott utomlands i många år och jag kommer inte i närheten av mer än en bråkdel, men jag har valt att resa mycket. Kortare perioder och långa. Och nu att bo utomlands en längre period. Och med resandet följer äventyr, men också uppbrott. Mycket på gott och en del på ont. Men att vara resande är något visst. Ska fundera lite mer på hennes rader här ovanför och jag kanske återkommer med mina tankar i ett annat inlägg.
Baking Cakes in Kigali
När jag var på skönhetssalongen sist läste jag det glossiga östafikanska magasinet TRUE LOVE. Det är en bra tidning namnet till trots. De recenserade en bok som heter "Baking Cakes in Kigali" av Gaile Parkin. Jag älskar boknamnet och så här löd recensionen:
Tragedy and humour are inextricably linked in this charming story set in Kigali, Rwanda, where residents and expatriates are still coming to terms with the aftermath of the 1984 genocide. But in one small suburb thay have a fairy godmother in the shape of Angel Tungaraza, a professional cake baker.
Angel has her hands full with her uncommunicative husband and their five orphaned grandchildren, but she always finds the time to get involved in the lives of the people who place orders for her irresistible cakes. She cries and laughs with them, then, with a few well-chosen words, manages to make them do exactly as she wants.
Angel is adorable, and the bit about TRUE LOVE magazine sponsoring the wedding of a Hutu and Tutsi, for me, was the icing on the cake. An easy read that deals gently with tough issues such as Aids, suicide and genital mutilation.
Jag gick förbi bokaffären i Yaya, men de hade inte fått in den. Jag kom istället hem med en bok som heter "Swahili for the Broken Hearted - Cape Town to Cairo by any means possible" av Peter Moore. Han gör en road trip genom bland annat Zimbabwe och Kenya och jag tror att den är rolig och spännande.
Golden Showers Apartments
Den här skylten såg jag här i närheten. Det finns visst ett ställe för varje läggning...
Ack, du goda sillsnitt...
Nationaldagsfirandet på ambassadörens residens var trevligt. Mingel i trädgården. Snittar med färskpotatis och sill, andra med lax. Vin till. "Ack, du sköna Värmeland" i högtalarna. Och "Du gamla, du fria" sjöngs i allsångsformat såklart.
fredag 5 juni 2009
Om slummen & om flygande toaletter
I måndags var det nationell helgdag här så jag passade på att boka in en tur till det stora slumområdet Kibera som ligger inte mer än en kilometer från vår lägenhet. Det är det största slumområdet söder om Sahara. I hela Afrika kommer Kibera som nummer två i storlek. Det är oklart hur många som bor där. En del säger mellan 300 000 och 400 000 människor, andra säger en miljon.
Ungdomsorganisationen Kibera Community Youth Programme (KCYP) ordnar många aktiviteter där en är guidade turer i slummen. Till fots. För alternativet är att åka runt i buss. Som på zoo. Det alternativet fanns inte för mig.
Vi betalade 1000 shilling (ungefär en hundring) för tre timmars promenad och pengarna går oavkortat till KCYP:s olika aktiviteter.
En man som snidar smycken av koben
Här någonstans spelades scener, i filmen "The Constant Gardener", in.
Jag gillade att promenera runt i Kibera - barn som lekte, kvinnor som satte ute och flätade varandras hår, små kiosker, barer och affärer överallt. Här lever nog många ett helt liv utan att se något annat. Fattigdomen är naturligtvis påtaglig, men det var ingen som kom fram och tiggde och vi hade inga klungor med barn efter oss där vi gick.
Simba Hotel står det på husfasaden, men oftast betyder hotell att det är en bar.
Till vänster om huset forsar avloppsvatten fram som en porlande bäck. Rören är överbelastade och skiten hittar sina egna vägar. Det är också vanligt med ´flying toilets´ här. Man gör tvåan i en påse som man sedan kastar iväg. Vart som helst.
Ungdomsorganisationen Kibera Community Youth Programme (KCYP) ordnar många aktiviteter där en är guidade turer i slummen. Till fots. För alternativet är att åka runt i buss. Som på zoo. Det alternativet fanns inte för mig.
Vi betalade 1000 shilling (ungefär en hundring) för tre timmars promenad och pengarna går oavkortat till KCYP:s olika aktiviteter.
En man som snidar smycken av koben
Här någonstans spelades scener, i filmen "The Constant Gardener", in.
Jag gillade att promenera runt i Kibera - barn som lekte, kvinnor som satte ute och flätade varandras hår, små kiosker, barer och affärer överallt. Här lever nog många ett helt liv utan att se något annat. Fattigdomen är naturligtvis påtaglig, men det var ingen som kom fram och tiggde och vi hade inga klungor med barn efter oss där vi gick.
Simba Hotel står det på husfasaden, men oftast betyder hotell att det är en bar.
Till vänster om huset forsar avloppsvatten fram som en porlande bäck. Rören är överbelastade och skiten hittar sina egna vägar. Det är också vanligt med ´flying toilets´ här. Man gör tvåan i en påse som man sedan kastar iväg. Vart som helst.
Undrar om mannen bland soporna därnere hittar något
Koka soppa på klövar? Klicka för att bilden ska bli större.
Genom Kibera löper en tågräls och några gånger per dag åker ett tåg förbi...
Mot residenset!
Nu ska jag strax iväg på nationaldagsfirande på ambassadörsresidenset här i Nairobi. Det ska bli väldigt trevligt. Jag hoppas på kaviar, lax, sill och andra goda, svenska specialiteter. Och mingel. Och mousserande vin. Sist jag var där var på Lucia och då serverades pepparkakor formade som elefanter och giraffer, glögg och ett rejält julbord. Sedan var det luciatåg och julsånger framförda av elever på Svenska skolan.
torsdag 4 juni 2009
Plötsligt smäller det!
Det är som min vän T sa: I Nairobi är inte frågan OM man kommer att vara med i en trafikolycka utan om NÄR. Det fick hon och jag erfara igår när bilen bakom oss fick för sig att köra om oss i väldigt hög fart samtidigt som vi skulle svänga till höger (det är vänstertrafik här).
PANG!
Skönt att det hände på dagtid, hyfsat centralt och att polisen kom snabbt. De klev ur sin bil med AK4:or slängande vid höften och var kanske inte helt professionella, men de kom iallafall snabbt och en polisrapport kunde skrivas.
Bilen fick sig en rejäl smäll, men vi klarade oss oskadda sånär som på ett omplåstrat finger!
PANG!
Skönt att det hände på dagtid, hyfsat centralt och att polisen kom snabbt. De klev ur sin bil med AK4:or slängande vid höften och var kanske inte helt professionella, men de kom iallafall snabbt och en polisrapport kunde skrivas.
Bilen fick sig en rejäl smäll, men vi klarade oss oskadda sånär som på ett omplåstrat finger!
onsdag 3 juni 2009
Check, check, check!
För några månader sedan skrev jag det här inlägget med en lista på saker jag både ville hinna göra innan jag flyttade samt saker jag redan hade inplanerat. Nu kan jag konstatera att jag gjort allt som står på listan. Nedan har jag kompletterat listan med bilder och länkar.
Jag och lilla smulan
Älskade J
Min syster & jag
La famiglia (eller iallafall delar av den). Till vänster: Min syster C & hennes man. Till höger: Min bror, hans tjej och min mamma
- Besök från N:s föräldrar - helt fantastiskt!
Här, här och här kan man läsa om det. - Åka till Maasai mara på safari - det kommer jag verkligen att blogga om
Maasai Mara var underbart och här kan du läsa vad jag skrev om det:
Maasai Mara: del 1 (boendet)
Maasai Mara: del 2 (safarin)
Maasai Mara: del 3 (besök i en massajby)
Maasai Mara: del 4 (besök på kvinnocenter)
- Resa hem till Stockholm & allt jag ska göra där - träffa lilla Julie, inte minst!
Det var härligt att träffa Julie, min familj, vänner och Stockholm! Här, här och här kan man läsa om det!
Jag och lilla smulan
Älskade J
Min syster & jag
La famiglia (eller iallafall delar av den). Till vänster: Min syster C & hennes man. Till höger: Min bror, hans tjej och min mamma
- Övningsköra och förhoppningsvis ta körkort - wish me luck!
Jag klarade det som ni vet! Här kan ni läsa om körlektionerna, handtecknen och bilbanan... - Få en kompis på besök här i Kenya - ska bara hitta ett bra datum
Ett bra datum hittades och här kan du läsa om hur vi hade det!
Y & jag
- Åka till kusten en gång till - måste se havet och hälsa på min kompis en gång till
Det blev ytterligare två gånger till kusten... En överraskningsresa och en resa tillsammans med N & min vän.
Utsikten från vårt ´cottage´
- Besöka Kibera - Nairobis slum - en ungdomsorganisation ordnar guidade turer dit (man åker inte dit på egen hand)
Inlägg kommer snart!
- Njuta av balkongen så mycket det bara går!
Det har vi verkligen gjort. Nu säljer vi möblerna och hoppas att några andra blir lika lyckliga.
tisdag 2 juni 2009
Hos sömmerskan
Nu står regnet som spön i backen. Idag begav jag mig till sömmerskan med plagg som behöver lagas. Skulle kunna sy i knappar och laga vissa grejer själv. Men jag betalar hellre en slant till en duktig, kenyansk sömmerska. Hon blir glad. Jag blir gladare.
Ett av mina favoritplagg, en lila tunika i tunnaste bomull, har gått sönder och jag bad henne att se vad hon kunde göra för att ge den en ny chans. Köpa den några extra dagar. Hon skakade skrockande på huvudet och tyckte att jag skulle slänga den.
- You know, I have been in psychological councelling and learned that some things you should throw away. If you know that you can get something better you can leave what you have, sa hon.
- And you definitely can get something better than this, la hon till.
Jag gapade till av insikt och för ett ögonblick var jag på väg att låta henne begrava min tröja. Men sedan vaknade jag till igen och sa:
- Please, see what you can do anyway. Use your magical hands and try to save it!
Så hon ska se vad hon kan göra. Men hon övertalade mig (det var inte så svårt) att titta på tyger hon hade i butiken och vips hade jag valt ut ett tyg. Och hon lovade att göra en exakt replica av min tunika. Och sedan tittade vi i hennes tummade magasin på stiliga, afrikanska kvinnor med stolta huvudbonader, klänningar, blusar, allt man kan tänka sig.
Och av bara farten blev det två kjolar också. I finaste tyget. Bomull. Färger. Mönstrat. Afrika.
Hon tog mina mått.
- You have to make the skirt follow my body, look at my hips, sa jag.
- It´s good. You are an African girl, sa hon.
Jag tog det som en stor komplimang.
Ett av mina favoritplagg, en lila tunika i tunnaste bomull, har gått sönder och jag bad henne att se vad hon kunde göra för att ge den en ny chans. Köpa den några extra dagar. Hon skakade skrockande på huvudet och tyckte att jag skulle slänga den.
- You know, I have been in psychological councelling and learned that some things you should throw away. If you know that you can get something better you can leave what you have, sa hon.
- And you definitely can get something better than this, la hon till.
Jag gapade till av insikt och för ett ögonblick var jag på väg att låta henne begrava min tröja. Men sedan vaknade jag till igen och sa:
- Please, see what you can do anyway. Use your magical hands and try to save it!
Så hon ska se vad hon kan göra. Men hon övertalade mig (det var inte så svårt) att titta på tyger hon hade i butiken och vips hade jag valt ut ett tyg. Och hon lovade att göra en exakt replica av min tunika. Och sedan tittade vi i hennes tummade magasin på stiliga, afrikanska kvinnor med stolta huvudbonader, klänningar, blusar, allt man kan tänka sig.
Och av bara farten blev det två kjolar också. I finaste tyget. Bomull. Färger. Mönstrat. Afrika.
Hon tog mina mått.
- You have to make the skirt follow my body, look at my hips, sa jag.
- It´s good. You are an African girl, sa hon.
Jag tog det som en stor komplimang.
Om saker man kan göra när man inte kan sova
Kunde inte sova inatt och sysselsatte mig istället med att läsa reseberättelser om Zimbabwe på Resdagboken. Fanns bara avslutade resor dock och inga pågående, men det var ändå spännande att läsa och försöka föreställa sig hur det kommer att bli. Sedan kollade jag om IKEA finns i Johannesburg, men till min besvikelse verkar de inte finnas i Afrika överhuvudtaget. Och skulle det finnas vore ju Sydafrika en väldigt naturlig placering. Det eller Egypten. Marianne, ni har alltså inte heller något IKEA?
Jag som sett fram emot att åka på en road trip från Harare till Sydafrika för att få äta svenska köttbullar... Och köpa kaviar och godis i svenskaffären som alltid finns på IKEA utomlands. Jaja, jag överlever kanske ändå. Sedan kollade jag upp vad det kostade att åka från Harare till olika huvudstäder i södra Afrika. Och det är dyrt. Att åka till Maputo, Gabarone, Kapstaden och Windhoek går loss på mellan 4000 och 5000 svenska kronor per resa. Alla flyg går via Johannesburg, så det kanske drar upp priset. Men ändå. Den billigaste resan går till Lusaka i Zambia och kostade 2088 svenska kronor.
Det är dyrt att åka flyg inom Afrika. Billigaste biljetten från Nairobi till Dar es-Salaam i Tanzania kostade 450 USD när jag kollade för någon vecka sedan. För den summan kan man i princip åka till Indien från Nairobi istället.
Jag som sett fram emot att åka på en road trip från Harare till Sydafrika för att få äta svenska köttbullar... Och köpa kaviar och godis i svenskaffären som alltid finns på IKEA utomlands. Jaja, jag överlever kanske ändå. Sedan kollade jag upp vad det kostade att åka från Harare till olika huvudstäder i södra Afrika. Och det är dyrt. Att åka till Maputo, Gabarone, Kapstaden och Windhoek går loss på mellan 4000 och 5000 svenska kronor per resa. Alla flyg går via Johannesburg, så det kanske drar upp priset. Men ändå. Den billigaste resan går till Lusaka i Zambia och kostade 2088 svenska kronor.
Det är dyrt att åka flyg inom Afrika. Billigaste biljetten från Nairobi till Dar es-Salaam i Tanzania kostade 450 USD när jag kollade för någon vecka sedan. För den summan kan man i princip åka till Indien från Nairobi istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)