Om att lämna

Idag är det måndag och jag bor fortfarande i Kenya. På onsdag lämnar vi landet klockan åtta på morgonen. Det blir med flyg till Zimbabwe, som tydligen ska landa i södra DR Kongo för att plocka upp fler människor, också. Hoppas att det inte blir några stora förseningar, skulle kännas lite lökigt att stanna i den delen av Kongo längre än man behöver. Den där roadtrippen jag snackade om tidigare blev för komplicerad att genomföra tyvärr, men flyg känns bra.

Igår packade vi flyttkartonger och donade hela dagen. Några flyttkarlar kom och hämtade våra utemöbler också, så nu står ett par skrangliga plastmöbler i deras ställe. Ute är det mulet och lite kyligt och det börjar kännas som att det är dags att lämna.

Vi har hunnit med så fantastiskt mycket under det här året. Vi har varit vid kusten (Mombasa, Malindi och Lamu) flera gånger, besökt Maasai Mara, staden Kisumu vid Victoriasjön, byn Kogelo där Obamas farmor bor, bott i en krater utanför Naivasha, besökt nationalparken i Nakuru och den i Nairobi, bestigit en vulkan, lärt känna en massa människor där min vän Asia var en av de bästa och en hel del annat. Jag har också läst en hel massa böcker, tagit körkort, jobbat lite, tagit vara på friheten, bloggat för Travelstart och läst två distanskurser via Folkuniversitetet.

När vi väl flyttat kommer det säkerligen att kännas vemodigt, men just nu är det så mycket att fixa, så att jag knappt hinner tänka på att vi verkligen ska flytta härifrån. Jag är redo. Tror jag.

Jag har älskat att bo i Kenya!