Om att få en kär vän på besök

I fredags fick vi besök av vår kära vän L. Hon kom från Washington och hade just varit på jobbresa i Zambia och Mocambique. Däremellan pressade hon in en konferens i Harare innan hon skulle vidare till Lesotho. Vi hade en sådan tur att hon hade tid att stanna över helgen.

Det var helt fan-tas-tiskt att ha henne på besök. Vi åt goda middagar, drack rödvin, visade runt i Harare, åkte karusell på ett tivoli i stan och åt lunch på ett mysigt café där det också finns en väldigt fin keramikbutik. Bäst av allt var att få tid att prata, prata, prata! Som jag saknade henne när hon åkte till flygplatsen tidigt i söndags morse. Och som jag saknar att inte kunna träffa mina vänner oftare - oh, boy!

Hon tog mängder av fina bilder som jag har fått lov att publicera här. Men just nu verkar inte blogspot vilja samarbeta så ni får hålla till godo med en bild så länge.

Jag valde mitt liv

Just nu håller jag på att läsa en bok som kvalar in på min topp3-lista över bästa böckerna jag läst under min livstid. Den heter “Jag valde mitt liv” och är skriven av Sigrid Kahle. Det är hennes memoarer. Jag älskar titeln. Jag älskar vartenda formulering. Jag vill träffa Sigrid. Ta med den här boken om du bara ska ta med dig en när du åker tillbaka till Afrika, sa min mamma.

På baksidan av boken står det såhär:

Sigrid Kahles memoarer är ett reportage om vår tids stora frågor samtidigt som det är en osminkad berättelse om hur en ung kvinna växer upp och bryter sig loss. Född 1928 som dotter till orientalisten HS Nyberg växte hon upp som ett av fem syskon i professorshemmet i Uppsala. Hennes skoltid skuggades av kriget, ett krig som för svenskarna ändå var så långt borta.

Men Sigrid kom att länka sitt öde till tyskarna genom sitt giftermål med John Kahle, flykting undan nazisterna, som återvände för att bli diplomat för det nya demokratiska Västtyskland. Som rapportör från detta Västtyskland, som brottas med sin skuld och sin nutidshistoria, blir Sigrid Kahle så småningom ett namn för svenska läsare.

Men innan dess upplever hon och hennes man Orienten med alla sinnen: Pakistan, Indien, Afghanistan, Iran, Irak. De möter Pakistan kort efter landets tillkomst och tar oss med till undanskymda trakter där civilisationens vagga stod. De far med efen bil till Afghanistan och ser de Buddhastatyer talibanerna sedan sprängde. Sigrid Kahle kan berätta hur det var när Kashmir var en idyll; när Indien ännu präglades av Gandhi och Nehru; när Irak skakades av en revolution. Hon kom Bagdads befolkning nära, reste till kurdernas byar och till shiiternas heliga städer. Men hon levde också i ett USA som våndades under det grymma kriget i Vietnam.

Sigrid Kahle har känt och rört sig bland de rika och privilegierade, men också bland de fattiga och desperata. Hennes memoarer rannsakar inte bara en själs utveckling och mognad, de skildrar hela det moderna 1900-talet.

Jag har kommit tvåhundra sidor in i boken och är glad att jag har ungefär sexhundra kvar. Jag känner igen mig i henne. Som hon var när hon var i min ålder. Resandet, äventyrslusten, betänkligheterna, det underfundiga, funderingarna, valen, livsgnistan, det sköra svåra, modet och rädslan.

Jag valde mitt liv. Jag har funderat en hel del på bokens titel och på vad det betyder. Återkommer kanske om mina tankar kring det i ett annat inlägg. Känner du att du valt ditt liv? Hur resonerar du kring den frågan? Lämna gärna en kommentar eller maila mig på susannasblogg@gmail.com.

Och Sigrid Kahle, om det skulle vara så att du råkat läsa detta, vill jag fråga om jag får bjuda dig på kaffe och småkakor nästa gång jag är i Sverige. Eller förresten, säg när du har tid, så kommer jag då. Jag lovar.

Lilla Julie

Åh, vad jag saknar denna lilla böna. Min systerdotter Julie är världens bästa lilla flicka!

Om att få

Jag gillar att få presenter. Och jag gillar också att ge. När N kom tillbaka från Sverige i förra veckan fick jag min favoritparfym, nämligen Stella McCartneys “In two peony”. Jag köpte en till mig för några år sedan och en till mamma. När min tog slut ville jag köpa en ny, men tyckte inte att jag hade råd. Och mamma ville inte gå med på att ha delad vårdnad om sin. Typiskt, eller hur.

Nu råkade jag nämna för N innan han åkt iväg att om han tänkt köpa en parfym till mig, vilket jag menade att han inte alls behövde, men om han funderade på det kunde han få köpa Stellas. Och det gjorde han. Jag blev så glad!

Sedan hade mamma skickat med en tidning, god choklad (ska smaka ikväll), färg och en pensel. Ska måla några ramar. Och lite tapetklister som jag ska använda till en spännande grej (visar sedan om resultatet blir bra!). Hur som helst, perfekta presenter.

Som om det inte vore nog fick jag ett fantastiskt halsband av min fina vän L som var på besök här i helgen. Hon köpte det i Moçambique och det är gjort av stora, mörkbruna, träkulor. Snyggt. Och till det en mascara från Chanel i färgen brons. Tänk vilka fina människor jag har omkring mig. Hoppas att jag är lika bra på att ge. Det behöver ju inte heller alltid vara något stort.

 

Som en liten present till L valde jag ut ett gäng fina pärlor som jag har i min stora pärlask, en liten bodylotion och en ansiktskräm…

Och så lade jag ner allt i en fin påse. När L kom in i gästrummet låg den lilla presenten och väntade på henne på sängen. Tata!

När jacarandan blommar…

Jacarandaträden blommar nu vackert i lila (bilden gör inte alls det vackra rättvisa). När jag beundrade blommorna sa vår trädgårdsmästare att ”when the jacaranda is blooming you know that the exams is around the corner” (i Zimbabwe skriver eleverna stora prov i oktober). Det lät så vemodigt och så vackert på samma gång. 

Solen börjar gå ner vid femtiden på eftermiddagen och det är den bästa tiden på dagen. Lugnet lägger sig, ett gäng pojkar spelar fotboll på skolängen här i närheten, solen skiftar till rött och jacarandan blommar. En timme senare är det becksvart.

Det är vid sådana tillfällen jag känner en så stark kärlek till Afrika.

Don´t go bananas!

Det är inte alla som har bananträd i trädgården, men det har vi. Och nu är de mogna, iallafall nästan alla. Jane kom in med en stock bananer igår som vi nu förvarar i ett mörkt skåp så att de ska mogna.

Bananer är gott.

En lånad lista

Lånade en lista från Marianne:

1. Hur många resväskor äger du?
En snygg röd och en mindre som är leopardfärgad på ett coolt och inte tantigt sätt.

2. Föredrar du att ta ett foto framför att vara med i ett foto?
Om jag blir snygg föredrar jag framför. Men jag gillar också bakom.

3. Har du någonsin blivit kallad lat?
Nope.

4. När stötte någon på dig sist?
Oj, det minns jag inte. Låt mig se… Näpp, det är blankt just nu.

5. Vad åt du till middag i går kväll?
Crepes med köttfärsfyllning och sedan fruktsallad till efterrätt.

6. Använder du luvtröjor?
Nej, det tror jag inte.

7. Vem ringde till dig sist?
En taxichaufför som kallas “Professor” (och han är inte professor, däremot har han varit privat chaufför åt en…). Och efter det ringde Sveriges Radio.

8. Vilken är ditt favoritåk på tivoli?
Åh, jag åkte en karusell i helgen som hette “the Shell” – man satte sig i en snäckliknande anordning som snurrade runt, runt. Härligt i början, men åksjukt efter ett tag!

9. Hur stort är dit närmaste shoppingcenter?
Shoppingcenter? Jo, det finns några, men de är inte mycket att hänga i granen.

10. Hur många syskon har du?
Två. En syster som är tre år äldre och en bror som är åtta år yngre.

11. Hur många stolar har du vid köksbordet?
Tio!

12. Har du stationär dator eller laptop?
Laptop.

13. Vill du tatuera dig eller göra en piercing?
No, thanks!

14.Vad tar du med dig när du går på bio?
Jag köper nog lite godis på biografen. När jag såg en av narniafilmerna köpte jag med mig turkisk konfekt från Hötorgshallen.

15.Tycker du om att flyga?
Både ja och nej. Har inget emot det, särskilt inte när man får egen tv-skärm med massor av bra filmer (men man måste vara specifik  med vad man önskar sig – när jag tog nattflyget mellan Amsterdam och Nairobi i början av september fick jag en egen tv-skärm precis som jag önskade mig, MEN den funkade inte!). Men efter den stora Air France-olyckan i somras kände jag mig orolig.

16. Bryr du dig om hur många kalorier det är i den mat du köper?
Ibland.

17. Hur mycket fyller du nästa gång?
30!!

18. Tycker du om att krama människor?
Jag är en kramande människa. Men jag tycker inte om att krama alla. Och jag kramar inte folk som signalerar att de inte gillar att kramas.

19. Har du några allergier?
Nej

20. Tycker du om din bostad?
Ja!

Om att ta sig an

I torsdags tog sig en av N:s kollegor an mig. Hon är väldigt trevlig och hennes man har hjälpt oss med en hel del. Till exempel var han med när vi skulle hämta ut våra kartonger på flygplatsen när vi kom hit i juni och han har skjutsat runt oss innan vi hade bil.

Jag följde med när hon hämtade sin son som går i ettan på en skola som ligger precis nära där vi bor. Det var verkligen roligt att se hans klassrum, prata med hans lärarinna och träffa några av hans små klasskompisar. Utanför skolan stod en glassgubbe och vi köpte isglass. Bestämde mig för en illgrön, limesmakande glass.

Sedan åkte vi till den stora, lagerliknande butiken Makro för att köpa lite kuddar och täcke till ett av våra gästrum eftersom vi skulle få besök i helgen. Köpte också tio kilo majsmjöl för att Jane ska kunna göra zadza (osäker på stavningen) vilket är motsvarigheten till kenyanernas ugali eller majsgröt på ren svenska. Våra vakter (vi har en dagvakt och en nattvakt) ska få ett mål mat när de jobbar. De tar själva med sig relish som är en slags tomatsås.

Därefter hämtade vi upp hennes dotter på en skola i stan. Hon går i gymnasiet på en flickskola. Skoluniform har alla elever. Det är ett arv från Storbritannien som lever kvar. Vi åkte sedan hem till dem och åt en riktigt god middag med majsgröt, grillad kyckling, sukuma wiki (det kallas det i Kenya iallafall - en slags spenat) och relish. Sedan åt vi bananer från deras trädgård.

Travelstart om att åka matatu

Om ni vill läsa ett Travelstartinlägg (på svenska) om att åka matatu i Nairobi ska ni klicka här!

Travelstart om Nairobi National Museum

Här finns ett Travelstartinlägg på engelska om Nairobi National Museum.

Sitter i hotellobby & bloggar

Idag sitter jag på Meikles Hotel i centrala Harare och skriver (gratis uppkoppling!). Det här sägs vara ett av de bästa hotellen i Harare. I lobbyn, där jag sitter och sörplar på mitt té, är det heltäckningsmattor med stora tassavtryck på, leopardmönstrade fåtöljer, spegelväggar, en flygel och hissmusik spelas i högtalarna. Runt omkring mig sitter affärsmän och några affärskvinnor och snicksnackar.

När jag beställde mitt té fick jag frågan om jag ville ha "black tea or white tea". För en stund trodde jag att de med vitt té menade det här extra lyxiga téet som lanserades i Sverige för något år sedan. Men jag förstod ganska snabbt att de med vitt menade med mjölk i.

Om drotten & drottningen

Jag skrev ju om Kung Agnes-skylten häromsistens.

Och då skrev Joanna som har en fan-tas-tiskt fin blogg detta intressanta:

förr hette kung inte kung utan drott. vilket ju gör det hela mkt mer logiskt att vara drottning. så här i efterhand tycker jag dock att drott låter mer som något i fragglarna. fast när man tänker efter så är det kanske precis så knugen i dag känns också.

Spännande, eller hur? Och ja, knugen, han har det nog inte så lätt alltid!

Susanna + backpacking.se = sant!

Idag har min första artikel publicerats på en resesajt som heter backpacking.se. Här kommer jag, under hösten, skriva lite längre artiklar och reseguider om bland annat Kenya, Zimbabwe och Namibia.

Den första artikeln handlar om när jag tog körkort i Kenya i våras - från första teorilektionen till uppkörningen!

Jag kommer också fortsätta skriva på den internetbaserade resebyrån Travelstarts blogg som finns på svenska här och på engelska här.

Men framförallt kommer jag att fortsätta blogga här på min alldeles egna blogg precis som vanligt.

Kul, va!

Oui, oui, oui?

Igår när jag vaknade (eller vänta, jag hade visst också vaknat en gång på natten av att larmet från det elektriska stängslet gick och sedan en gång tidigt på morgonkvisten av att huslarmet oförklarligt gick igång – ingen fara dock) kände jag att den här dagen kommer inte att bli som en dag på cirkus direkt.

Det kändes inte “Oui, oui, oui” liksom.

 

Kände mig trött, men lät jag det dra ner mig? Näpp! Drog jag på mig något svart? Nähä! Så vad gjorde jag då?

Jag satte på mig min cirkuskjol som alltid gör mig glad! Köpt för en billig slant på Toy Market i Nairobi.

 

Jag beundrade mina pärlor. Några köpta på Lamu vid Kenyas kust där vi firade jul förra året och några köpta på Söder i Stockholm.

 

Det blev två armband.

Det är svårt att jonglera med garnnystan. De repar bara upp sig.

Det blev en kladdkaka som var supergod. Och så skrev jag ett långt brev på guldpapper till en alldeles speciell person!

Det blev en himla bra dag ändå!

Travelstart om bokmässan i Nairobi

Här kommer ett Travelstartinlägg, denna gången på svenska, om bokmässan i Nairobi som öppnar idag och pågår fram till på lördag.

Hey girl, I think you´ve got a little something in your hair!

Slut för idag

Nej, nu packar jag ihop för idag. Även om jag gnällde (det var himla skönt!) lite förut har det hänt en del bra grejer idag. Har fått några nya, intressanta kontakter som kanske kan leda till något…

Har suttit på N.s jobb, men nu ska jag ta en skraltig taxi hem och äta god middag. Kontraktet på vår hyrbil har precis gått ut och jag hade nog ändå inte känt mig säker på att köra själv.

Förresten, jag svarar på alla sms jag får från er. Har du inte fått ett svar beror det på att jag inte fått sms:et (eller vid något tillfälle att jag svarat, men att sms:et fastnat någonstans på vägen). Försök gärna igen!

Om en ros

Det är torrt i trädgården nu. Gräset ligger slokande och ljusgult och träden har knappt några löv kvar (men det beror inte så mycket på torkan som på årstiden), men den här rosen har allt klarat sig. Den borde kunna dela med sig lite av vattnet till sina andra polare i trädgården.

Puppy love

 

I förra veckan blev jag jätteglad när jag blev hembjuden till en ny bekant. Hon har en hund som nyligen fått flera små valpar. Jag smällde av. Jag som inte är en ´hundperson´ började plötsligt fundera på att skaffa mig en liten. 

Förstår att det är en hel del jobb med hundar. Men exakt hur mycket jobb är det?

Om nyheter på olika ställen

Först läste jag aftonbladet.se och tog del av det svenska folkets irritation på Anna Anka (är hon gift med Arne, någon som vet?!). Mycket underhållande.

Sedan bläddrade jag i gårdagens zimbabwiska Sunday Times. Såhär såg framsidorna ut:

Hur ser framsidorna ut en vanlig dag där ni bor?

Om lite av varje

I fredags satte sig N på flyget till Sverige och på torsdag kommer han hem för att på söndagen flyga till Uganda en vecka. Sedan får han baske mig se till att hålla sig hemma.





















Det här fotot tog jag på flygningen Nairobi-Harare för ett par veckor sedan. Den lilla uppbuktningen ni ser är inget annat än Kilimanjaro.




















Jag måste erkänna att det är himla trist när han är bortrest. Särskilt nu när vi är helt nya här och jag inte hunnit etablera mig. Trist är vad det är. Dessutom går ju inte Harare, även om jag hittat några guldkorn, på långt när att jämföra med Nairobi. Att läsa bok och doppa fötterna i poolen är självklart skönt, men det är roligare att doppa tårna i vattnet tillsammans med någon. Mycket roligare. Hörrni, jag vill ju inte vara gnällig, men jag är understimulerad... Det blir nog bättre.

Annat blir det till helgen när vår vän L kommer på finbesök. Hon droppar ner här efter sina resor till Zambia & Mozambique. Det blir finfint att ha henne hos oss ett par dagar!

Minns ni att jag var hos en klok sömmerska i Nairobi i juni? Kjolen på bilden är en av de jag fick uppsydda då.

Travelstart om bokmässan i Nairobi

Och när jag ändå håller på att gräma mig över Landgrenkonserten i Nairobi kan jag också berätta att Nairobi International Book Fair startar på onsdag. Linda, om du går måste du berätta hur det var!

Om jag visste om den här fabulösa, årliga bokmässan förra hösten när jag bodde i Nairobi? Nope.

Läs mitt Travelstartinlägg på engelska om bokmässan här!

Travelstart om Max Arlanda

Travelstartinlägg om Max Arlanda på engelska finns här!

Nisse Landgren i Nairobi

Läste just att Nisse Landgren har konsert på Nairobi National Museum imorgon klockan 19. Fy, vad avundsjuk jag blir! Ni som är där, gå!

Om idag

Jaha, så sitter jag här framför datorn igen. Massa grejer skulle jag kunna skriva om, men får liksom inte till det. Kan inte fokusera. Så jag skriver istället att jag vekligen gillar mitt läpplans som jag fick i födelsedagspresent. Det blir så fint och rosa på läpparna. Och sitter kvar så länge. Och det är så dyrt att jag inte skulle köpa det själv. Och så gillar jag linnet jag har på mig nu. Det är blått med små vita prickar, två fickor fram som man kan ha små grejer i om man vill och tre klädda knappar vid urringningen som man kan knäppa upp. Men det vill man inte idag.

Och om en stund ska jag äta Jane´s goda lasagne. Som jag tror inte är så fet. Hon lagar jättegod mat, men jag får gång på gång säga "mindre ost, olja och smör". Det har blivit ett mantra. Men jag kan fortfarande se mina fötter. Det är ju alltid en tröst.

Klockan 16 ska jag åka till mitt gym, "Triton" som ligger på Enterprise Road, och gå på ett pilatespass. För första gången. Vet inte vad det handlar om. En boll är tydligen med (åh nej - nu slog det mig - inte ska jag väl behöva göra sit ups liggandes på bollen?). Det ska iallafall bli spännande att prova något nytt. Sedan kanske jag bastar. För det finns en bastu på gymmet.

Tack snälla ni för de fina sms jag fick i helgen!

+263 913 500 550

Ibland är det lite ensamt här. I ett nytt land långt hemifrån. Utan internet hemma. Då är det roligt att få sms. Jag blir SUPERGLAD av att få sms från er som läser min blogg!

Mitt nummer är: +263 913 500 550.

Om idag

Dagens första kopp örtté...



















Tyget till kjolen jag har på mig idag



















Sedan gick vi och köpte frukt. Och jag försökte lära mig lite shona, som tillsammans med engelska är officiellt språk här i Zimbabwe. Det påminner lite om swahili.




















På vägen hem smet jag in på ett bibliotek som ligger i närheten. Det har aldrig varit öppet när jag gått förbi förut. Och nu var dörren öppen. Men bibliotekarien satt ute i skuggan av ett träd och fick sitt hår flätat. Inne på biblioteket såg jag en affisch där det stod att det varit en stor bokmässa i stan i augusti. Attans också.



















När vi kom hem beundrade jag det fina lapptäcket som vi köpte på massajmarknaden i Nairobi.



















Det är en lite höstig känsla här trots att vi är på väg mot den varma årstiden. Löven faller, himlen är klarblå och jag är lite förkyld.

Stopp i lagens namn!

Häromveckan, när N tog en promenad på lunchen, blev han stoppad av en zimbabwisk polis.
- Nej, nej, det är inget problem jag vill bara..., sa polisen.
- Eeh..., okej, då får du följa med mig till mitt kontor så får vi prata där, sa N.

Väl på kontoret smög polisen fram sitt CV - han ville ha jobb.
- Jag har hört att du anställer folk...

Rosa rödbetsbröd

När jag landade i Harare i lördags åkte vi hem och lämnade av bagaget. Sedan åkte vi till ett mysigt café. Jag åt en karibisk soppa och N beställde canelloni. Maten var verkligen god, men rödbetsbrödet var om möjligt ännu godare. Saftigt och alldeles rosa i kanterna. Se så fint det ser ut.

Om att köra bil i Harare

Nu ska jag börja köra bil så ofta det går. Mitt internationella körkort som jag skaffade i Harare gäller ju här också så jag kan börja köra med en gång. Trafiken är mer ordnad här än i Nairobi, men för en nybörjare som jag gäller det att hålla tungan rätt i mun. Alla rödljus funkar inte och nu gäller det att försöka bli ´street smart´ och fatta hur jag ska göra när ljusen inte fungerar. Och för den delen fatta vad jág gör när de funkar för det behövde jag inte lära mig riktigt i Nairobi (eftersom det knappt fanns några).

Efter lunchen idag körde jag N till kontoret till exempel. Hänger kvar här under eftermiddagen och gör lite grejer på internet. För jag är inte säker nog för att köra hem själv än...

"Mamma mia" i Harare

I juni när vi flyttade hit gick musikalen "Mamma mia" på en teater i stan. Hade så gärna velat se den här, men såg affischen dagen innan sista föreställningen och det gick helt enkelt inte att få ihop det. Jag är en av dem som inte var förtjust i filmen (ja, jag vet, ALLA älskade filmen), men att se en zimbabwisk version av ett svenskt fenomen hade varit något annat.

Nu är jag nyfiken på hur kulturlivet ser ut här. I Nairobi ordnar den franska kulturföreningen (Alliance Francaise) filmvisningar, dansföreställningar, bildvisningar, poesiaftnar och konserter. Det finns en fransk kulturförening här också, så jag ska kolla upp vad de har på gång. De har också en bra restaurang som heter "Alo, Alo". Om man vill äta brunch där får man ringa och boka för det är alltid fullsatt.

Om någon har några tips på roliga/spännande/intressanta saker man kan hitta på i Harare - skriv gärna en kommentar!

Lunch på National Art Gallery

Det blev lunch i caféet på National Art Gallery i stan. Det var riktigt mysigt med färgglatt målade pelare, en museibutik med fina grejer i och skön stämning i caféet med utsikt över stenfigurer i parken utanför. Åt en över förväntan god ´chicken cream curry´för 6 dollars. Utställningen hann vi inte kolla på, men det får vi göra nästa gång.

Måste tillbaka dit någon dag och fråga om jag får ta några bilder där.

Om påfåglar på jobbet

Nu är det strax lunchdags! Vi ska gå till n portugisisk resturang här i närheten. Sitter på N:s jobb idag. Har lite att fixa med och här är det bra uppkoppling (eller, rättare sagt, här är det uppkoppling - hemma har vi ingen). Just utanför fönstret ser jag ett palmträd, blå himmel och några träd utan löv. De har fallit under den kalla perioden under sommaren, men nu hoppas jag att de snart är på väg tillbaka.

När jag samlade in information till min magisteruppsats i Namibia hade jag ett kontor på National Institute for Educational Development (NIED) i Okahandja (7 mil norr om Windhoek). Typ som Skolverket. Korridorerna som förband kontorslokalerna var delvis utomhus och där spatserade det omkring påfåglar. Väldigt mysigt. Men en gång lyckades jag nästan ramla över en av dem när jag var på väg ut ur mitt rum för att gå till toaletten.

Ni-vet-vem gillar svensk sylt

Sitter just nu och fnissar åt min systers kommentar till inlägget nedan:

Du-vet-vem var kanske på väg till flygplatsen för att hämta upp din väska med god svensk sylt! ;-)

´Lost & Found´ & om ett oväntat möte

Efter en lång resa landade jag så på flygplatsen i Harare klockan 10.10 i lördags. Det känns alltid märkligt att mötas av stora porträtt av ni-vet-vem (visst vet ni vem jag menar med tanke på att jag är i Zimbabwe och allt?) i ankomsthallen. Resan hade gått smidigt ända tills jag väntade på mitt bagage. En av väskorna kom beskedligt på rullbandet, men den andra var bara borta. Snart rullade det runt någa ensamma väskor på bandet, men min röda syntes inte till.

Det var faktiskt första gången jag varit med om detta. Att bagaget inte kom. Så jag får ändå skatta mig lycklig. I väskan som kom hade jag packat ner en massa spännande böcker som jag längtar efter att börja läsa, massor av garn i fina färger, virk- och sticknålar (nu ska här handarbetas!), glögg- och pepparkakskryddor till jul, dvd-filmer, godis och några mycket värdefulla presenter till N. Jag var ändå glad att att det var just den väskan som kom fram.

I den röda som inte kom hade jag packat ner alla kläder (förutom några fina klänningar som jag packat ner i handbagaget - mamma, du vet vilka!) och skor (jympadojjorna, högklackade skor, sandaler - rubbet!), smycken PLUS all blåbärssylt, lingonsylt, hjortronsylt, jordgubsssylt, hallonsylt, krusbärsmarmelad och rabarberhallonsaft som jag fick med mig från min famor i Kalix. Det var sylten som grämde mig. Men jag tänkte på min syster som ibland säger något i stil med "du kan välja hur du vill känna - antingen väljer du att glädjas och fokusera på det du har eller så väljer du att fokusera på det du förlorat." Så jag försökte verkligen att, efter några svordomar, känna mig glad för att jag fick iallafall en väska och just den väskan.

Jag blev hänvisad till informationsdisken för att anmäla min väska saknad. Killen i disken frågade efter mitt namn och när jag sa det sa han ""Oh, I can sing a song about your name!". Var inte riktigt upplagd för det och svarade att han gärna fick göra det så snart min väska var återfunnen. Fick numret till flygplatsen och blev ombedd att ringa tillbaka dagen efter.

Igår ringde jag dit och killen som svarade var samma kille som jag talade med dagen innan. Perfekt. "Oh, is it SUSANNA? How are YOU?". Flygplatsen är alltså inte större än så. Väskan hade anlänt och efter frukost på altanen styrde vi kosan mot flygplatsen. Vi missade precis rätt infart till flygplatsen och fick svänga runt för att kunna svänga in på rätt ställe. Just som N gjorde sig redo att svänga vänster ser vi en vakt som håller upp sin hand för att stoppa oss. Innan vi hunnit förstå varför svischar flera motorcyklar snabbt förbi. Tätt följt av flera bilar med tonade rutor, två ekipage med soldater utrustade med hotfulla ak4-or, en ambulans och ytterligare några motorcyklar. Ni-vet-vem var tydligen på väg till flygplatsen. På några sekunder var det hela över. Vi satt i bilen med öppna munnar. Mer häpna än rädda.

Och vi var lättade över att vi glömt avfarten lite tidigare. Annars hade vi haft dem precis bakom oss och inte förstått vad som skett förrän vi hört det stegrande ljudet av motorcyklarna och snabbt fått svänga åt sidan.

Väl på flygplatsen sprang jag in i flygplatskillen som just slutat sitt skift och var på väg till bussen. När han såg att det var jag vände han tillbaka, jag fick min väska och allt gick mycket smidigt. Glömde dock säga att han nu gärna kunde få sjunga sången om mitt namn.

Travelstart om Max

Här finns ett Travelstartinlägg på svenska om Max på Arlanda.

Jambo Afrika

Nu har jag just landat på Jomo Kenyatta International Airport i Nairobi och står här vid en bardisk på caféet Java Coffee House och har kopplat upp mig på deras trådlösa nätverk.

Flyget vidare mot Harare lyfter om fyrtio minuter, så jag ska ta mig bort till gate 8 nu.

Resan har gått bra såhär långt. Klockan är halv sju på morgonen och solen har gått upp i Nairobi. Det är lite mulet och femton grader varmt. Känner mig lite mosig efter nattflygningen, men efter en dusch och lite vila kommer jag nog i form igen.

Ville bara säga att allt är bra!

Mot Sherwoodskogen!

Om två timmar kommer taxin och hämtar mig. Det sista ska packas nu och dubbelkollas. Pass - check. Pengar - check. Dator - check. Ja, ni fattar.

Men först ska jag dricka en latte och äta apelsinchokladdoppade små tunnbröd med min syster och pussa på lilla Julie.

Snälla tänk på mig när jag är uppe i luften. Är inte flygrädd, men tycker att det är lite läskigt ibland ändå. Imorgon klockan 10.10 landar jag på flygplatsen i Harare.

Kram på er!

Hi, it´s Dimitri!

Lyssna här! Det är superskojigt. Jag hittade det hos Ulrika på hennes roliga och välskrivna blogg.

Hon skriver:
Det spekuleras i om det här är en del av en PR-kampanj för en ny film av "gänget bakom Borat/Brüno" eller om det verkligen är riktiga telefonsvararmeddelanden som en tjej fick av en snubbe som spanat in henne på gatan. Enligt storyn ska hon ha gett honom sitt visitkort för att bli av med honom, fått meddelandena och sedan ringt in till en radiostation för att spela upp dem. Hur som helst, det är fruktansvärt kul.

Den här lilla tjejen är den STÖRSTA anledningen till att jag kommer att längta hem när jag är i Afrika

Le ladies in my life

Min syster, lilla Julie & min mamma - mina älskade damer!

Xokotårtor

Var på ljuvliga Xoko på Rörstrandsgatan och åt frukost med Y i förrgår. Tyvärr slog jag inte till på en tårta då. Men eftersom jag ska dit och äta frukost igen om en liten stund kan jag ändra på den saken! Kanske en liten sådan där prinsesstårta med hallon på.


























Min kompis Y som just nu sitter på flyget mot New Yorki!

Java Coffee House - till Emmamas pappa

Den här bilden på Java Coffee House i Nairobi (den i Junction) är till fina Emmamas pappa! Håll till godo!

Blåbärspaj & lek

Nu är min syster och lilla Julie på väg hit. Jag har hoppat i en sommarklänning trots det tveksamma, lite mulna & kyliga, vädret. Tänkte bjuda dem på blåbärspaj. Leka med lilla tjejen. Och prata massor med den stora tjejen. Och så ska jag packa klart. Och så ska jag förbi Posten och hämta ut lite filmer jag beställt.

Nära

Oj, det bidde visst en riktig närbild på mig och en av mina favoritvänner Peter som jag hälsade på i Umeå tidigare i somras. Jag bodde där i flera år (alltså inte flera år i somras utan flera år för några år sedan). Pluggade på universitetet. Till personalvetare (jag vet alltså allt om människor så länge de har ett jobb, eller något sådant!). Var statist i operan Tosca på NorrlandsOperan. Som soldat och kyrkvärd. Älskade att få stående ovationer varje kväll (ja, och det var säkert några i ensemblen, typ de som sjöng, som säkert trodde att applåderna var riktade till dem...). Får ni ovationer på ert extraknäck? Det borde ni. Bodde på korridor & lärde känna Peter då. På två faktiskt för att jag tog studieuppehåll för att åka till Kambodja och sa upp rummet.

Pluggade såklart. Särskilt när en tenta närmade sig. Pluggade in ramsor för att minnas. På tentan kunde jag sedan veckla ut ramsan i huvudet och bena ut olika frågeställningar. Så himla smart. Gick på BildMuseet. Var i skogen runt knuten. Shoppade på Kii. Pulsade genom meterhög snö i kjol. Fast inte i stan. Fikade på Mekka & Schmäck och på det där stället som låg en rulltrappa upp. Ställde ut tavlor som jag målat i all hast på ett café i stan. Blev nöjd och stolt. Inhandlade cider och salta pinnar och hade vernissage för mina vänner. Och sedan bar det av på Sidastipendium till Namibia några månader i slutet av umeålivet för att samla in information till magisteruppsatsen. Ja, så var det.

Om vad Susanna ska göra idag

Idag blir det en hektisk, men rolig dag. Jag försöker undvika att det blir alltför hektiskt nuförtiden. Det blev för stressigt en period förut. Även när det var hektiskt med roliga saker. Men just idag känns det bara skojigt. Och det kändes bättre att samla ihop grejerna till en dag så att jag kan hänga med Julie och min syster massor resten av veckan.

Först blir det sen frukost med min fina kompis Y på Xoko på Rörstrandsgatan (det var hon som hälsade på när vi bodde i Kenya), sedan lunch hemma hos N:s föräldrar (härligt, de är så trevliga & rara!), därefter möte och sedan träffa min trevliga släkting H och hennes familj.

Vad ska ni göra idag?

ps. glöm inte att klicka i enkäten till höger!

Och Gud hörde bön…

Det verkar baske mig som att bönen jag plitade ner på Svenska kyrkans bönwebb häromdagen slog in. Se resultaten nedan!

Om middag med mamma

Det var fint i fredags när min älskade mamma, jag och en hemlig gäst åt middag. Pasta i olika färger, kyckling, pesto och körsbärstomater. Och vin. Och ljus. Det kommer jag att sakna när jag är i Afrika. Min mamma. Och också maten vi åt (även om man laga sådan mat där också). Och stämningen.

Kung Agnes

Jag måste verkligen läsa på min kungakunskap för vem var kung Agnes egentligen? Och vem sa att en kvinna inte kan vara kung? Och inte någon sabla prinsessa.

Mamma & färger

Min mammas skor & smycken matchar så snyggt.

Om att springa på sin pappa

Idag har jag varit hos min syster i Vällingby och pussat på lilla Julie. Och hört min syster berätta om familjens sköna roadtrip längs franska rivieran.

På språng till bussen ser jag en man som är misstänkt lik min pappa. Men det är ju pappa! Och det är inte så konstigt att han går just där eftersom han bor i Vällingby. Men att jag skulle springa in i honom var ett fint sammanträffande.

Mina föräldrar skildes när jag var liten och min pappa träffade jag varannan helg. Han var en riktig lekpappa som tog med mig till Gröna Lund och hittade på roliga saker. Han gjorde varma mackor och jag fick vara uppe sent. Men vi har inte haft en så nära kontakt och det har gått långa perioder mellan gångerna vi ses. Men det blir bättre och bättre och jag tror att vi båda anstränger oss lite mer. Vi sågs i juli och åt lunch, men jag trodde inte att jag skulle hinna träffa honom igen.

- Men hej Susanna, vad gör du här, utropade pappa när jag ropade
- Hej! Jag har varit hos Camilla, de kom ju hem från semestern igår…
- När åker du? Har du tid att ses innan?
- Det hade jag gärna velat, men tror inte att jag hinner… Det är så mycket att fixa innan jag åker.
- Men kan du inte komma med hem på middag nu då?
- Eeh…ja, jo det skulle jag ju kunna. Ja, så gör vi!

Vi gick och handlade ägg, mjölk och glass och väl hemma stod hans sambo och stekte pannbiffar. Det var så hemtrevligt och hennes tonårsson som jag inte träffat förut var där.

Vi pratade om ditten och datten och det var fint att få uppleva en strimma av min pappas vardag. Det snörpte till lite i hjärtat på mig. Det här spontana var det bästa sättet för oss att ses på. Och jag kände mig så nära ikväll fast jag så ofta har känt mig så långt ifrån. Jag visade bilder från Kenya och Zimbabwe. De var intresserade. Vi skrattade hjärtligt. Och vi kollade på ett avsnitt av hysteriskt roliga Little Britain USA.

Det var fint som snus.

Jag var ju i Norrköping för ett tag sedan

Jag hade det så obeskrivligt härligt hos min kompis J i Norrköping häromveckan. Hon skämde bort mig med MASSOR av god mat, sin underbara person och en massa mysiga saker. Plus en och annan katt!

Jag känner mig iakttagen på något vis…

 

Bruschetta med mosad avocado, soltorkade tomater och stekt halloumi. Och kallt rosévin.

En massa godsaker hos andra bästa J i Linköping. Mörk choklad, torkade aprikoser & nötter, god ost, rött vin, melon, tända ljus. Och de godaste vänner. Sedan reggaeklubb! Därefter hämtmat på Max… Åh, ljuva liv!

Jag och bästa, bästa J!

Rödbetor & potatis med ingefärssmör.

Avkoppling. Té, tidning och katt. Senare fotbad & smoothie.

Hallonsoda och geléhjärtan i Söderköping