Nära

Oj, det bidde visst en riktig närbild på mig och en av mina favoritvänner Peter som jag hälsade på i Umeå tidigare i somras. Jag bodde där i flera år (alltså inte flera år i somras utan flera år för några år sedan). Pluggade på universitetet. Till personalvetare (jag vet alltså allt om människor så länge de har ett jobb, eller något sådant!). Var statist i operan Tosca på NorrlandsOperan. Som soldat och kyrkvärd. Älskade att få stående ovationer varje kväll (ja, och det var säkert några i ensemblen, typ de som sjöng, som säkert trodde att applåderna var riktade till dem...). Får ni ovationer på ert extraknäck? Det borde ni. Bodde på korridor & lärde känna Peter då. På två faktiskt för att jag tog studieuppehåll för att åka till Kambodja och sa upp rummet.

Pluggade såklart. Särskilt när en tenta närmade sig. Pluggade in ramsor för att minnas. På tentan kunde jag sedan veckla ut ramsan i huvudet och bena ut olika frågeställningar. Så himla smart. Gick på BildMuseet. Var i skogen runt knuten. Shoppade på Kii. Pulsade genom meterhög snö i kjol. Fast inte i stan. Fikade på Mekka & Schmäck och på det där stället som låg en rulltrappa upp. Ställde ut tavlor som jag målat i all hast på ett café i stan. Blev nöjd och stolt. Inhandlade cider och salta pinnar och hade vernissage för mina vänner. Och sedan bar det av på Sidastipendium till Namibia några månader i slutet av umeålivet för att samla in information till magisteruppsatsen. Ja, så var det.