Saint Kitts and Nevis - O Land of Beauty!

Jag vill resa dit. Till Saint Kitts and Nevis. När jag befinner mig i en scrollmeny där jag ska välja vilket land jag bor i trycker jag på S. Som i Sweden. Då dyker nästan alltid Saint Kitts and Nevis upp som första alternativ. Först efter Sao Tome and Principe, Saudi Arabia, Solomon Islands, Suriname och en rad andra fantasigäckande länder dyker mitt hemland upp. Efter Swaziland.

Saint Kitts and Nevis. Älskar hur orden känns i min mun. Öar, fantasifigurer, sol och hängmattor. Deras nationalsång heter ´O Land of Beauty´. Och det är säkert ingen överdrift. Tror att det är fullkomligt fantastiskt där.

O land of beauty...

Och i Kapstaden skymmer det

I Kapstaden cyklade jag mellan vingårdarna...

Italianos

Nyss. Stod i lobbyn till hotellet med ett stort gäng italienare. Önskade att jag hade kommit ihåg mer italienska efter mina sex månader i Florens för åtta år sedan. Men av alltför många skäl är den rostig och av alltför många skäl pratade knappt någon av dem engelska. Såklart. Imorgon kommer jag att se om de förstod vad jag försökte berätta för dem. Kommer de att dyka upp?

Om en Mats & en tröja

Idag. Mats Sundin stod bredvid mig och tog av sig sin t-shirt. För att sätta på sig en som han fått av mig. Jag tittade generat bort och kliade mig på halsen. Trodde inte att han hade den inverkan på mig. Men det hade han tydligen.

Dagens reflektion

På min visningsbild ser det ut som om det vänstra ögat är ett pepparkorn och det högra är ett simmigt, gammalt, blint öga. Tänkte inte på det först, men nu när jag sett det ser jag inget annat. Denna tanke lägger ribban för kvällens tankeverksamhet. Det är alltså inte ikväll jag gör upp planer för hur jag ska få arbeta med Kofi Annan.

Bla bla bla...

Efter en orgie av Namibiabilder kommer nu lite text. Ikväll är det tomt i huvudet. Halvligger apatiskt i soffan med en hämtlasagne framför mig, tv:n påslagen och regnet rinnandes utanför. Hann med att vara i både Enköping, Sala och Borlänge igår. Efter att jag arbetat nästan hela dagen på kontoret. En del att stå i . Resten av veckan kommer säkert att bli årets mest hektiska, men det gör inte så mycket. Det blir roligt också (kanske särskilt när den är över).

Fläta, fläta, fläta...

Kom & köp!

Barberaren i Oshakati

Och huset i Okahandja - mitt hem

Rast i skolfabriken

Skolpojkar

Skolflickor

Och himlen öppnade sig

Giraffer

Namibia, 2006.
Jag minns första gången.
Jag såg giraffer.
Ute i det fria.
På avstånd.
De såg ut som dinosaurier.
Håret reste sig.
På mina armar.
Tidernas begynnelse.
Var framför mig.

Hår

Så. Lägg ifrån er allt ni har för händerna. Glöm krig och svält i världens fattigaste hörn. För nu vill jag berätta för er att jag har borstat håret. Sist jag gjorde det var på julafton. Fick en borste i julklapp och drog några tag genom håret då. Uj, vad skönt det var. Sedan har månaderna gått och jag har använt balsam och dragit fingrarna genom håret. Fort. Enkelt. Bra. Quadratisch. Praktisch. Gut. Någon gång har jag gjort ett halvhjärtat försök med borsten, men det slutar med att jag ger upp. Orkar inte reda ut små tovor.

Men på sistone har de där tovorna vuxit sig större. Och innan de förvandlas till dreads har jag nu gjort slag i saken och plockat fram borsten. Nu är håret välkammat som om jag skulle på skolavslutning. Får stryka någon fin sommarklänning och sedan är jag redo. Redo att fira min magisterexamen kanske.

Om detta ville jag berätta.

Kramp!

Återigen en helvetesnatt av magkramp.
Kallsvettig och panikslagen.
Inte så mycket mer att säga om det.
Vad är det för fel på mig?

Drömtydning

Av Peter Madison får jag tipset att skicka beskrivningen av min mardröm till Drömtydarbloggen. Gjorde så och nu har jag fått svar. Tack! Nedan kan ni läsa ett urval av den analys som gjordes. Drömtydningen, i sin helhet, kan ni läsa här.

Att du går ner i källaren tyder på ett undermedvetet och att du hänger upp kroppen för förvaring är för att du strävar efter att på något sätt vara mer själ än kropp, men du känner det som om det själsliga stryper/hänger det kroppsliga, som om du är i obalans. Att du sedan märker att kroppen dör och du inte kan göra något som själ kanske du ska se som ett tecken på att du borde bli mer balanserad?

Att dina kroppsliga krafter sedan håller på att försvinna och du känner det även som själ/medvetande tyder ju ändå på att du är medveten om kopplingarna där emellan. Kniven som finns i en resväska i ett rum på övervåningen är räddningen men du hinner inte dit. Knivar är en enkel symbol; de skär sönder saker, delar. Du måste skära sönder repet(d v s det som håller din kropp fången och får ditt Jag att förlora energi)men du tror dig inte hinna i tid upp till övervåningen för att hämta den. Här ändrar du vinkel: du tror att du som själ kan hämta kniven även om du just innan konstaterat att du inte kan lösa upp knuten utan kropp. Symbolist sett är övervåningen överjaget, det övermedvetna.

Du står antagligen inför något där du känner dig splittrad och du vet att du måste vara lite mer själ/ande än kropp. Så, räddningen ligger i det övermedvetna i en resväska. Varför i en resväska? Hade du just kommit till huset? Är du på väg någonstans och det är vad som får dig att tveka inför kropp-/själsplittringen?

Slim n’ Lift Silhouette

Ska man behöva ha på sig en sådan här för att bikinin ska sitta snyggt? Äter en bulle och funderar på saken.

Inatt jag drömde...

Drömde en mardröm inatt och vaknade upp klockan 02.11 med bultande hjärta.

Scenario:
Min kropp och mitt medvetande var separerade. Min kropp var bara en kropp. Och mitt medvetande, som är mitt jag, var osynligt. Jag svävade ner för en källartrappa med kroppen gåendes vid min sida. Väl nere hänger jag upp kroppen i taket av någon anledning. Kanske för att den inte ska vara i vägen. Vänder mig om för en stund och när jag tittar tillbaka ser jag att jag har hängt mig själv i en snara runt halsen. Det var inte alls så jag mindes att jag hängde upp kroppen. Jag skulle inte döda den utan bara...ja, hänga upp den. Ögonen är slutna och kroppen håller på att dö. Mitt medvetande får också allt mindre energi.

Knuten är omöjlig för medvetandet att få upp och jag minns att det finns en kniv i resväskan. Mina krafter håller på att försvinna och det är ju min kropp som kan utföra det fysiska inte mitt medvetande. Med en kraftansträngning ska medvetandet ändå kunna svinga en kniv över repet. Men resväskan finns inte i källaren som jag först tror utan i ett rum på övervåningen. Jag kommer inte att hinna dit.

Sedan vaknar jag med ett ryck.

Drömtydning någon?

Inatt lägger jag sju sorters blommor under kudden och hoppas på bättre drömmar.

Dune 7

Namibia, 2006. Efter en misslyckad ´dolphin cruise´ där allt vi såg var sälar och en pingvin känner sig guiden skyldig att visa oss något storslaget. Vi sätter oss i hans jeep och kör iväg till Namiböknen och ´dune 7´. Öknen omsluter oss från alla håll och framför oss har vi en storslagen sanddyna. Klockan är tolv och obetänksamma som vi är beslutar vi oss för att bestiga den.

- Vi ses om fem minuter, säger guiden. Vadå om fem minuter? Det här kommer ta åtminstone en timme.

Dynan är hög och sanden het. Solen bränner och jag känner den varma sanden leta sig in i sandalerna. Aj. Efter fem minuter vänder vi tillbaka och guiden erbjuder sig att köra oss upp på dynan istället. Han tar ut luften ur däcken, vi sätter oss i bilen och bestiger ´dune 7´. Vi åker upp på den mindre branta sidan och väl uppe på kammen hisnar det när bilen tippar över på den branta sidan. Vår guide är i sitt esse och kör upp och ner för dynerna.

En namibisk insekt:

You´re SO funny!

Jag blir alltid skeptisk när någon berättar om en kompis/kollega/släkting som verkligen är rolig. De är sällan så roliga som utlovats när man väl träffar dem. Ibland är de snarare motsatsen. När jag var i Namibia förra året berättade en bekant för mig att hans kompis var so funny – du MÅSTE träffa honom!

- Haha, he´s SO funny!

Efter någon vecka träffade jag den där roliga kompisen och han var allt annat än funny. Han skröt bland annat om hur han brukade köra berusad i 170 kilometer i timmen och hur nära han var att köra över folk. Inte så funny precis.

Jag undrar om min bekante verkligen tyckte att hans polare var SÅ rolig eller om det var ett sätt att säga något annat. Varna för honom eller något. Jag vet inte.

En person jag känner säger då och då skrattandes Susanna, du är SÅ rolig! Och jag kan inte låta bli att le lite stelt och undra vad hon menar. Är det betoningen på ´så´ som förbryllar mig? Associationen till ´the funny guy´? Eller är det för att det känns obekvämt att bli ´den roliga tjejen´ när det jag egentligen sa inte var menat som ett skämt?

Ta vänster eller höger?

Jag skulle vilja se de liv jag kunde ha levt om jag gjort andra val vid vissa tidpunkter i livet. Om förutsättningarna varit annorlunda. Om jag kunnat förutse saker jag omöjligt kunnat förutse. Om jag tagit höger istället för vänster. Om jag hade haft kontroll över de konsekvenser vissa val får. Och om jag hade kunnat påverka andra människors beslut.

Hade något val lett till att jag varit lyckligare? Kanske. Till exempel om vi inte flyttat ner till Stockholm efter trean på lågstadiet. Då hade jag kanske varit gift med någon ungdomskärlek, haft tre barn och ett stort hus på den norrbottniska landsbygden. Ovetandes om vilken rikedom det skulle innebära att bo i en stor stad och alla storslagna vänner jag skulle få där och på mina resor.

Hade något val lett till att jag varit olyckligare? Kanske. Till exempel om vi inte flyttat ner till Stockholm efter trean på lågstadiet. Då hade jag kanske varit gift med någon ungdomskärlek, haft tre barn och ett stort hus på den norrbottniska landsbygden.

Hade något val lett till att jag varit död nu? Säkert. Till exempel om jag inte följt min instinkt och gått in mot stranden när jag kände en svag underström där jag stod i vattnet på midsommaren för några år sedan. Jag gick in och trodde att jag överdrev. Det var säkert inget. Mina vänner gick inte in. De sveptes ut av en plötslig våg och tilltagande strömmar. De var ögonblick från att förlora sina liv. De är duktiga, starka simmare. Jag var det inte. Jag minns hur jag skrek deras namn när jag vände mig om och allt jag såg var havet. Jag kan inte ropa deras namn längre.

Vill jag hellre leva ett liv baserat på andra val och händelser? Nej. Men jag önskar att jag kunnat påverka vissa val andra gjort åt mig. Vägar som stängdes för mig. Av andra. Vägar som jag tror var de rätta. Sådant gör mig bitter. Och inget ´stängs en dörr öppnas en annan´-jidder ändrar den känslan.

Har du koll?

Jag har alltid varit sen att haka på trender. Om jag ens förstått att något varit en trend innan den gått mig förbi. För några veckor sedan köpte jag mitt första plagg på klädbutiken Zara och upptäckte att det ju är en väldigt bra affär. Min kompis J har påpekat det i säkert fem år, men nu var tiden mogen för mig att också inse det. Eller som när P, för flera år sedan, föreslog att jag skulle börja blogga. Jag hade aldrig hört ordet och visste inte vad det innebar. Sedan slog det igenom stort. Och lagom till att det blivit svenssongöra att blogga har jag startat min egen. Nu är jag redo.

Så det jag ska tipsa om nu är väl som att knocka in en öppen dörr. Det är visserligen ingen trend, men något alla kanske redan hört och sett. Nåväl. Den elvaåriga tjejen i inslaget vann ”America´s got talent”. Hon kommer in på scenen som en försiktig, förväntansfull tjej med tofs i håret. Sedan börjar hon sjunga. Och hon gör verkligen inte bort sig.

Kolla här:

According to Carson

Jag öppnar garderobsdörren och inser att jag måste börja rensa bort plagg jag inte längre använder. Det är ingen ny insikt, men något jag förträngt. Vill ha det fint och prydligt. Gärna färgkoordinerat. Är inte där än. Alls. Rimligtvis borde alla kläder se vita ut nu. Det är väl den färg det blir om man blandar alla färger?

Sätt igång och rensa, Susanna! Kläderna kan du ge till människor som behöver dem bättre. Plötsligt minns jag Carson´s kommentar i ett gammalt avsnitt av Fab 5. Killen som blir omgjord tycker att det är synd att hans gamla, avlagda hawaiiskjortor ska slängas och föreslår att de ska skänkas till välgörenhet istället.

- Darling, ge kläderna till behövande? De har redan lidit tillräckligt!

Vad gjorde du sa du?

Det är vinter i Umeå och trots att promenaden, mellan mitt studentrum och universitetet, är kort fryser jag när jag kommer fram. Jag ska göra ett grupparbete med några klasskamrater och vi väntar in Anki vars laptop vi skriver på.

Hon rusar in i rummet, plockar fram datorn och sätter på den. Skärmen är spräcklig och man ser knappt texten vi skrivit. Vad har hänt? Ankis ögon vidgas när hon kommer på orsaken.

- Oj, jag använde den visst som sittunderlag när jag väntade på bussen!

Konsten att skriva sms

Vilken skola tillhör ni? Den som skriver sms med många förkortningar som till exempel ´tebax´, ´oxå´ och ´lr´. Eller den som skriver ut det mesta och på sin höjd förkortar vissa ord (till exempel ´nånstans´ istället för ´någonstans´).

Jag tillhör den senare skolan. Hellre mer text, men att jag förstår vad jag vill ha sagt. Kan känna mig som en morsa på stan ibland när jag får sms och inte omedelbart förstår vad det står.

En kompis till mig tycker att det är mer kreativt att skriva med många förkortningar. Enklare. Roligare. Hon leker med orden och hittar nya sätt att uttrycka sig på. Jag vet vad hon menar. Men jag är hellre kreativ med innehållet i det jag skriver snarare än utformningen av texten.

Inte den här gången heller!

Jag har en sjuk vana. När jag läser en bok kollar jag i registret om mitt namn finns med. I de allra flesta fallen finns det inte någon logisk koppling till varför mitt namn skulle stå med i registret. Men man vet ju inte om man sagt något jäkligt briljant någon gång när någon med författarambitioner lyssnar. Något som citeras i en bok. Och författaren, som är storsint och ödmjuk, tar inte åt sig äran själv utan ger mig cred. Plötsligt finns mitt namn med i registret. Vem vet.

Men det har inte hänt än. En tidsfråga bara.

Så var det sagt.

Det du önskar ska du få

Bönhörd. Kanske minns ni att jag för en tid sedan önskade mig en städerska snarare än kärlek. I fredags slog önskningen in i form av min kompis Anna. Hon har bott hos mig den här veckan och efter att hon promenerat med mig till jobbet har hon:

• städat min lägenhet
• diskat
• fyllt på kylskåpet
• tvättat mina kläder
• planterat blommor på balkongen
• listat ut varför mitt handfat läcker
• köpt kläder till mig

Fantastiskt - det är precis såhär jag vill ha det!

Nu behöver jag bara hitta någon som kan laga mat åt mig. Sedan är jag nöjd.

Cambodia Daily

Kambodja, 2004. Att Kambodja är ett mintätt land påminns jag ständigt om, men först när jag får veta att det kommer att ta ungefär hundra år att ta bort alla minor i landet förstår jag vidden av problemet. Hittills har ungefär 40 000 personer skadats av minor i Kambodja och år 2002 skadades i genomsnitt 70 personer av minor per månad.

Läste, i dagstidningen Cambodia Daily, rubriken ‘Gatherer Killed in Land Mine Explosion’. 26-årige Tom Mao var ute på ett fält och arbetade när han klev på en mina. Båda hans ben slets av och han avled på väg till sjukhuset. Det här inträffade i provinsen Banteay Mean Chey som gränsar till Thailand. Området minerades kraftigt på 80-talet och Royal Cambodian Armed Forces (RCAF) meddelar att området ska minröjas. Därmed inte sagt när det kommer att ske.

Enportionsförpackningar

Och Frödinge hittar ett sätt att nå målgruppen ´singelhushåll´. Brownie/kladdkaka/ostkaka i enportionsförpackningar. Kanske är det ett smart sätt, men jag tycker att det känns sorgligt.

Där går man i matvarubutiken och slänger ner en tvådecilitersmjölk, en fryst matportion, en liten keso och en portion kladdkaka i korgen. För att sedan gå hem till sitt ´singelhushåll´ och i skenet av datorn äta sin kaka. Och längta efter någon att dela en större förpackning med.

Den som skrattar först...

Slösurfar. Läser några bloggar, lyssnar på söndagsmusik och tittar på ett klipp på You Tube. Jag kan inte hålla mig för skratt, men skrattet sätter sig i halsen. Och jag får ont i hjärtat.

Kolla här.

Om att fråga efter vägen

Namibia, 2006. På Independence Street i Windhoek stoppar jag ett par kvinnor för att fråga efter vägen till biografen. Den ligger åt det hållet, säger de och pekar uppåt gatan. Men vänta, vår arbetskamrat kommer snart och kan säkert skjutsa dig. Ett ögonblick senare dyker en kille upp och presenterar sig som Ronnie.

Han är snygg. Och skjutsar mig dit jag ska. Efteråt hämtar han upp mig och vi åker till en kubansk bar där några av hans kompisar hänger. Hela kvällen kommer människor fram och hälsar på honom och han vänder sig till mig och säger att han inte känner de här människorna. Men varför kommer de fram då? Jo, det har nog att göra med att jag är presidentens brorson.

Senare får jag veta att en av kvinnnorna jag stoppade på vägen är oppositionsledarens fru.


Den här låten får mig att minnas honom.

Först äta - sedan tala

Jag är inte förtjust i lunchmöten. Sitta och konversera, visa intresse och fatta beslut medan hungern river i mig och jag helst bara vill mula i mig maten eller iallafall äta den i lugn och ro.

Något jag är än mindre förtjust i är lunchmöten utan lunch. Som idag. Mötet ägde rum mellan klockan tolv och fjorton och inte en macka, frukt eller ens ett kex syntes till. Inget. Inte ens ett glas vatten. Och det var inte läge att plocka fram en medhavd banan.

Jag blev svimfärdig av hunger och tappade energin helt. Fick nypa mig i handen med jämna mellanrum för att vakna till och fokusera.

Glöm inte att äta & dricka innan du tränar!

Jag undrar om jag ska känna mig orolig över mitt sätt att utöva idrott. För någon vecka sedan var jag på en konferens. På kvällen kunde man träna och det ville jag. Efter passet hade fördrinken redan serverats och jag tog med mig ett glas i taxin på väg till det närbelägna hotellet. Svettig, träningsklädd och med ett glas champagne i handen klev jag ur bilen medan festklädda människor var på väg in i den för att färdas till middagen.

Igår sprang jag ett lopp på fem kilometer. Och jag laddade upp genom att först äta kladdkaka med grädde på jobbet för att sedan gå ut och ta en öl med några arbetskamrater. Känns sunt. Känns klokt.

Men det ska ju vara roligt att träna. Och det har det varit.

Och vart är du på väg?

Ibland känner jag mig vilsen...


















Den här pingvinen såg jag i Sydafrika förra året.

Om en ledig dag

Imorgon är jag ledig. Det är onsdag och inget drar i mig. När hände det senast? Inget dåligt samvete för att jag tar det lugnt. För att jag borde arbeta, plugga eller göra något jag förträngt. Visst, om jag rotar lite finns det saker jag borde göra, men imorgon kommer jag inte att rota. Jag ska bara göra sköna grejer. Grejer som känns bra.

Som att sova länge. Som att vända ansiktet mot solen. Som att dra benen efter mig. Och om något beslut ska fattas ska det röra vilken glass jag ska köpa eller vad jag är sugen på att äta.

Det blir en bra dag.

Leva på luft

Indien, årsskiftet 2000-2001. På klostret i Indien talar jag med en kvinna som berättar om en familj hon känner. De har ingen TV hemma och barnen har vuxit upp utan barnprogram. Hon tycker att det är konstigt.

Senare får jag reda på att den här kvinnan inte äter. Överhuvudtaget. Hon lever på luft. Hon är en sådan person som bara behöver betala för logi och inte kost när hon reser någonstans.

Det tycker jag är konstigt.

Är det nu jag bara ska hålla med?

- Det är så härligt med kärlek, säger min arbetskamrat.
- Jag vill ha en städerska istället, säger jag.
- Du är så cynisk ibland, säger han.

Men jag är ärlig.

Take Me Home, Country Roads...

Nu sitter jag på bussen på väg mot Umeå och skriver. Uppsatsen är i stort sett klar, bara några ändringar till... Jag fick ett stipendium för att skriva den här uppsatsen och de sista femton procenten av pengarna betalas ut när den blivit godkänd. Pengar som räcker till en resa. Fint.

Det är varmt här vars jag är som man skulle säga på norrländska. Himlen är helt blå och det är varmt som om det vore högsommar. Packade ner en tjocktröja istället för ett extra linne för att jag inte skulle frysa. Minns hur det kunde finnas snöhögar kvar på skolavslutningarna i lågstadiet när jag bodde i Luleå.

Tänker köpa en mjukglass med karamellströssel innan jag sätter mig på flyget. Och förtränga att det är måndag och arbetsdag imorgon. Än är det flera timmar kvar på helgen.

And the winner is...

Jag överlevde. Dagen då jag gick upp med min magisteruppsats är snart till ända och jag behövde inte skämmas. Men jag var nervös och har fått en del kompletteringar som jag ska göra i helgen. I Lappland. På söndag återvänder jag till Stockholm.