Jag undrar om jag ska känna mig orolig över mitt sätt att utöva idrott. För någon vecka sedan var jag på en konferens. På kvällen kunde man träna och det ville jag. Efter passet hade fördrinken redan serverats och jag tog med mig ett glas i taxin på väg till det närbelägna hotellet. Svettig, träningsklädd och med ett glas champagne i handen klev jag ur bilen medan festklädda människor var på väg in i den för att färdas till middagen.
Igår sprang jag ett lopp på fem kilometer. Och jag laddade upp genom att först äta kladdkaka med grädde på jobbet för att sedan gå ut och ta en öl med några arbetskamrater. Känns sunt. Känns klokt.
Men det ska ju vara roligt att träna. Och det har det varit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj, vad duktig du är som springer. Det låter som kladdkakan och champagnen är nödvändig belöning.
Jag tycker att du har en skön inställning till träning! Jag hänger gärna på ett träningspass nu när jag kommer ner. Först en runda i spåret sen en öl på en uteservering, låter yppans!
Anne. Ibland är kladdkakan och champagnen helt nödvändiga för att hitta inspiration till träning. Andra gånger går det ändå. Och ibland går det inte alls.
Anna. Tack! Kan nog vänja mig vid tanken på att ta en öl med dig efter träningen! :)
Skicka en kommentar