Namibia, 2006. På Independence Street i Windhoek stoppar jag ett par kvinnor för att fråga efter vägen till biografen. Den ligger åt det hållet, säger de och pekar uppåt gatan. Men vänta, vår arbetskamrat kommer snart och kan säkert skjutsa dig. Ett ögonblick senare dyker en kille upp och presenterar sig som Ronnie.
Han är snygg. Och skjutsar mig dit jag ska. Efteråt hämtar han upp mig och vi åker till en kubansk bar där några av hans kompisar hänger. Hela kvällen kommer människor fram och hälsar på honom och han vänder sig till mig och säger att han inte känner de här människorna. Men varför kommer de fram då? Jo, det har nog att göra med att jag är presidentens brorson.
Senare får jag veta att en av kvinnnorna jag stoppade på vägen är oppositionsledarens fru.
Den här låten får mig att minnas honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det bästa med resor är just de där oväntade mötena. En av mina vänner i Frankrike var från Kina och först efter ett år berättade hon att hennes mormor och morfar var skådespelare och att det den dagen var en festival i Peking till hans ära. Hon pekade mot tv-skärmarna. Det kändes också underligt.
Ja, jag håller med. Oväntade möten. Man vet aldrig vem man pratar med...
Skicka en kommentar