Namibia, 2006. Efter en misslyckad ´dolphin cruise´ där allt vi såg var sälar och en pingvin känner sig guiden skyldig att visa oss något storslaget. Vi sätter oss i hans jeep och kör iväg till Namiböknen och ´dune 7´. Öknen omsluter oss från alla håll och framför oss har vi en storslagen sanddyna. Klockan är tolv och obetänksamma som vi är beslutar vi oss för att bestiga den.
- Vi ses om fem minuter, säger guiden. Vadå om fem minuter? Det här kommer ta åtminstone en timme.
Dynan är hög och sanden het. Solen bränner och jag känner den varma sanden leta sig in i sandalerna. Aj. Efter fem minuter vänder vi tillbaka och guiden erbjuder sig att köra oss upp på dynan istället. Han tar ut luften ur däcken, vi sätter oss i bilen och bestiger ´dune 7´. Vi åker upp på den mindre branta sidan och väl uppe på kammen hisnar det när bilen tippar över på den branta sidan. Vår guide är i sitt esse och kör upp och ner för dynerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fint foto! Brände också fötterna i ökensanden, men den gången var det i något mindre exotiska Kanarieöarna.
Så händer det ;)
kram kram och ha en skön midsommar
Anne. Tack!
Ewa. Ja, så händer det!
Skicka en kommentar