Om att ta sig an

I torsdags tog sig en av N:s kollegor an mig. Hon är väldigt trevlig och hennes man har hjälpt oss med en hel del. Till exempel var han med när vi skulle hämta ut våra kartonger på flygplatsen när vi kom hit i juni och han har skjutsat runt oss innan vi hade bil.

Jag följde med när hon hämtade sin son som går i ettan på en skola som ligger precis nära där vi bor. Det var verkligen roligt att se hans klassrum, prata med hans lärarinna och träffa några av hans små klasskompisar. Utanför skolan stod en glassgubbe och vi köpte isglass. Bestämde mig för en illgrön, limesmakande glass.

Sedan åkte vi till den stora, lagerliknande butiken Makro för att köpa lite kuddar och täcke till ett av våra gästrum eftersom vi skulle få besök i helgen. Köpte också tio kilo majsmjöl för att Jane ska kunna göra zadza (osäker på stavningen) vilket är motsvarigheten till kenyanernas ugali eller majsgröt på ren svenska. Våra vakter (vi har en dagvakt och en nattvakt) ska få ett mål mat när de jobbar. De tar själva med sig relish som är en slags tomatsås.

Därefter hämtade vi upp hennes dotter på en skola i stan. Hon går i gymnasiet på en flickskola. Skoluniform har alla elever. Det är ett arv från Storbritannien som lever kvar. Vi åkte sedan hem till dem och åt en riktigt god middag med majsgröt, grillad kyckling, sukuma wiki (det kallas det i Kenya iallafall - en slags spenat) och relish. Sedan åt vi bananer från deras trädgård.