Information ni inte behöver lägga på minnet

Det bidde inte alla, men iallafall en chokladkaksbit igår. Den var fantastisk!

Tidningsutdelaren

I trappan ner mot Gamla stans tunnelbana står varje dag en kille och delar ut tidningen City. Han är väldigt kort. Och alltid väldigt glad. Jag tar aldrig tidningen, men han fortsätter att le brett och önska mig en bra dag.

Glasyr

Tillbaka. Efter fyra dagar i Småland. I frysen finns det ett helt silverfat fullt med chokladrutor med glasyr på. Jag vill ha alla! Eller hur var det nu? Ibland när man är hungrig kan det räcka med att dricka vatten. För man är egentligen törstig. Eller tänderna vill bara tugga på något. Morötter.

Bullshit. Jag vill ha chokladrutor med glasyr på. Basta.

I ett hus vid skogens slut...

Vi är här nu. Röda hus med vita knutar, kohagar, hästhovar som klapprar mot grusvägen, stjärnor mot mörk himmel, traktorspår i leran, utedass, spegelblankt vatten, tystnad.

Åh, tystnaden.

Jag är bra. Och dålig.

Jag är dålig på att:

- vara hungrig

Jag är bra på att:

- laga mat snabbt

Södermalm vs. Sydafrika

Lunch med mamma på café Puck på Hornsgatan. Bulgursallad med kyckling och bönsoppa med macka. Prat om den Sydafrikaresa hon på lördag kommer att påbörja tillsammans med C. Resnerver, packlistetankar och förväntningar. Semester. Jag går tillbaka till jobbet i det gråa regnet. Möter ett par kollegor som lockar med mig till Tvålpalatset på Mariatorget för gott kaffe. Minisemester.

Kambodjanska munkar i eftermiddagssol

Tugg

Jag har blivit tuggummiberoende – eller är det normalt att tugga 50 V6 på en vecka?

HR - från Human Rights till Human Resources?

Till sommaren tar min projektanställning slut och jag har börjat hålla ögonen öppna efter nytt jobb. Jag är utbildad personalvetare, men mest jobbat på organisationer som fokuserar på att ja, förbättra världen. På min arbetsplats står HR för Human Rights. Under min utbildning stod det för Human Resources. Känner ett sug efter att börja söka jobb baserat på min utbildning. Tror att det är dags för något nytt. Dessutom kan jag ju arbeta med till exempel CSR (Corporate Social Responsibility) på stora företag om jag vill koppla de två världarna samman.

Grått - the new black

Igår, när jag borstade mitt hår, hittade jag ett grått hårstrå. Det kanske inte dröjer länge nu förrän jag har en klädsam, silvergrå page.

Gäss

På Riddarfjärden går vågorna höga. Om jag inte passar mig blir fötterna blöta av vatten som kastas upp. Det blåser som fan. Mitt hår fastnar på mina läppar som är försedda med Försvarets hudsalva och därefter kletar de sig fast på mina glasögon. Solen skiner när jag går Stora Nygatan fram och himlen är vårblå. Nästa vecka har Stockholmsungarna sportlov. Och jag har halvt lov. Från torsdag till söndag befinner jag mig förhoppningsvis i en söt stuga i Småland.

Odenplan-Mariatorget

När mitt SL-kort gick ut i förra veckan struntade jag i att köpa ett nytt. Började istället gå till och från jobbet. Då har jag liksom inget val. Från Odenplan till Mariatorget. Från Mariatorget till Odenplan. Varje dag. Sedan året började har jag tagit med mig lunch till jobbet istället för att äta ute. Och Satskortet, som jag sa upp förra månaden, har jag förnyat. Två gånger i veckan ska det bli. Jag äter oftare. Mer varierat. Godare middagar. Och mitt blodsocker åker inte lika mycket bergådalbana.

This is the new routine!

Rutan

Om jag får en dotter ska hon heta Rut. För att det är fint. Och för att det blir tur baklänges. Om jag får en dotter till ska hon heta Tehgilkciks.

Blanda té

Tänk att produktutveckla té. Det är kanske det jag ska göra.

Saker som gör att den här veckan ändå känns helt okej:

• mina nya, gråmönstrade strumpbyxor
• mina nya, svarta strumpbyxor med vita prickar på
• té från Friggs med smakerna orientalisk kanel (rött) och ingefära/citron (grönt)
• nytvättade lakan i sängen
• ett paket som kom lastat med två par snygga, hemgjorda örhängen och en skiva med Amy Winehouse från J
• min röda duffelliknande jacka som hängt med i många år nu
• ansiktsbehandlingen imorgon
• de där snygga, svarta stövlarna jag köpte på 60 procents rea
• nya, hälsosamma vanor som ger resultat
• att den där halsduken är överlämnad och att innehavaren blev mycket nöjd
• ett brev från mamma innehållandes recept på italienska godsaker
• att mina pärlor och tänger är där jag är nu

Tycka. Om.

Jag tycker om att:

• jag tränade idag trots att det kändes segt innan.
  
• den gamla hitten "Ice, Ice, Baby" spelades på corepasset. Jag blev genast nostalgisk och mindes hur min storasyster försökte lära mig dansa hip hop hemma hos pappa i tolvvåningshuset. C gick i högstadiet och kunde alla coola moves som jag var för liten för att fatta.
  
• den ansiktsscrub jag använde ikväll luktade sådant där björnklister som jag klistrade med när jag var liten. En grön burk med plastspatel. Minnen.
  
• den halsduk jag stickat på i evigheter snart är klar. Den är också evighetslång. Och ska ges bort till en vän.

Jag tycker inte alls om att:

• spinninginstruktören sa "Bra där!" efter nästan varje mening.
  
• avslutningslåten på corepasset var Bette Midlers "The Rose". Some say love, it is a river?

Vanilla Ice in the house

Om en helg...

I lördags, efter en dubbel espresso på Tintarella di luna, hasade jag ner i en biofåtölj och såg filmen Juno. En sextonårig tjej blir gravid med sin bästa kompis och bestämmer sig för att låta ett gift par adoptera barnet. Filmen är rolig, gripande, fyndig och varm. Jag gillar´n!

Senare, med libanesisk mat i magen, gick jag och N till Odenteatern och lyssnade på franska chansons. Tillsammans med några kompisar gick vi sedan till Musslan på Dalagatan och drack vin.

Igår skulle jag ha tränat SatsCorePuls med C, men kom på att det kanske inte är det bästa för min relativt nyopererade mage. Tror att jag ska vänta ett tag till med att hoppa. Istället tittade jag och N på varandra med beslutsam blick och bestämde oss för att vandra Brunnsviken runt. Drygt tre timmar senare var vi innanför dörren igen, blöta och varma, med varm choklad i magen och kalla fötter. In i bastuvärmen för att sedan dricka smoothie bestående av blåbär, hallon, kiwi, banan, apelsin och vaniljyoghurt.

Har ni ingen mjölk?

Skolklassen dråsade in på kontoret och jag hade förberett med kaffe och bullar trots att jag inte hade någon som helst skyldighet att göra det. De hade lika gärna kunnat få sitta och sippa på ett glas vatten. Lärarvikarien sa Har ni ingen mjölk? Eleverna fyllde i. Och skedar? Och socker? Anklagande ton. Dålig attityd överlag. Väl i konferensrummet lyssnade de intresserat och ställde frågor. PowerPoint på. Ljus av. En kille på kortsidan längst bort i rummet ställde många frågor. Det gick bra. En minut kvar. Sista frågan. Killen längst bort räckte upp handen och ställde en fråga om en tävling vi anordnar. Jag svarade något i stil med att du verkar vara en kreativ kille, så jag tycker att du ska söka… Kille? ekar det från spridda håll.

Oj. Det var en tjej. Och jag hade ingen aning. Hade jag inte bara kunnat säga ´person´ istället för kille? Jag bad om ursäkt och fortsatte de 45 sekunder jag hade kvar. Misstaget kändes jobbigt, men jag orkade inte riktigt ta till mig det. Ingen lust heller att fyllas av den jobbiga känslan. Minnet av missen visualiserade sig framför mina ögon och jag konstaterade att det kändes obekvämt, fan, men jag skickade känslan vidare. Bort.

Coke, please!

Nej, det blev inget vin före yogan... Det bidde en cola light med citron istället. Karaktär!

To drink or not to drink...

Funderar på att ta ett glas vin före yogapasset. Är det en bra idé, tror ni?

Tidigare erfarenheter

Surdeg

Igår kände jag mig tyngd av arbete och stress. Och känsla av otillräcklighet. Frustration. Klump i magen. Tårar i ögonvrån. Tänkte på kvinnan jag läste om i DN Söndag. Hon är IT-chefen som bytte spår och blev bagare istället. 250 limpor om dagen. En känsla av att göra något konkret. Knåda deg istället för att springa på möten. En känsla av tillfredsställelse.

Undrar om hon behöver en lärling?

- Och Stockholm mår bra?

I höstas inledde konstnären Erik Krikortz projektet ´Emotional Cities´. På hemsidan http://www.emotionalcities.com/ går det att klicka i hur man mår på en sjugradig skala. Känsloläget översätts därefter till färger som sedan lyser upp Hötorgsskraporna.

Röda skrapor: Stockholm är på topp
Orange skrapor: Stockholm mår riktigt bra
Gula skrapor: Stockholm är rätt så glad
Gröna skrapor: Varken eller
Turkosa skrapor: Stockholm mår sådär
Blå skrapor: Stockholm is feeling blue
Violetta skrapor: Stockholm totaldeppar

På hemsidan kan man ange hur man mår oavsett vilken stad man bor i runt om i världen. Tanken är att man på hemsidan ska kunna jämföra städernas humör och det ska även gå att jämföra sinnesstämningen med vädret och andra faktorer.

Jag ser skraporna från jobbet och igår skiftade de från gult till violett. Tungt.

Middagsfrid – för de som vill ha mer tid

En tjej jag jobbar med tipsade om sajten Middagsfrid som erbjuder hemleverans av mat inklusive recept. Maten är till stor del ekologisk, den är nyttig och varierad. Konceptet är perfekt, hemsidan snygg och jag är sugen på att prova.

Såhär skriver de på sidan:
Middagsfrid förenklar vardagen för dig och din familj genom hemkörning av smart planerade matkassar med recept. Vi hjälper dig att klara av detta som de flesta hushåll kämpar med. Låt oss utforma er veckomeny! Då ser vi till att du får alla råvaror du behöver för att laga fem goda middagar för fyra personer. Du slipper springa och småhandla, kånka hem tunga varor och sist men inte minst, du slipper den eviga frågan "Vad ska vi äta till middag?". Välj mellan att få leverans varje eller varannan vecka.

Exempel på en leverans.

Om ett jullov

Vi gjorde en rejäl satsning inför jul. Storstädning, fönsterputsning, julgran (den största vi kunde hitta), julpumlor, belysning och stjärna som inte fick plats innan taket slog emot grantoppen. Småkakor och pepparkakor, knäck, tomtegröt, griljerad skinka och Janssons frestelse. Julmusik, julbonader, adventsstakar, stjärnor och glögg i muggar med halmbockar på.

Att resa till Paris var en hit. Avkoppling, skönt oambitiöst, sovmorgnar, långfrukostar med omelett, baguette, kaffe och apelsinjuice. Promenader längs Seine, cappuccino på caféer, Notre Dame, crepes, champagne vid Eiffeltornet, jazzklubb, metro och en del annat. Paris is soul.

Rapport från en sjuksäng

Igår på eftermiddagen lämnade jag verkligheten för en stund. Liggandes på en brits i en sjukhuskällare på Södermalm blev jag nedsövd och inom ett par sekunder försvann jag bort till ett intet.

Medan jag inte var närvarande lades ett snitt över min navel, en kamera fördes in och min mage blåstes upp för att läkaren bättre skulle se mina inre organ. Han gjorde ytterligare tre hål och med hjälp av kamera och tänger avlägsnade han min galla innehållandes stenen. Två av hålen sydde han ihop inifrån och de övriga två utifrån. Modernt.

Efter ett uppvaknande med ett sjuksköterskeansikte nära mitt. Från svart till vitt.
- Nu ska du vakna, sa hon.
- Aldrig i livet, tänkte jag.

Två mjuka mackor och varma koppen i sjuksängen fem trappor upp. Utsikt över Gamla stan, Skeppsholmen, Gröna Lund och skärgårdsbåtarna. Min blick registrerar, men orkar inte anstränga sig. Vilar på punkter i fjärran, följer båten med blicken, somnar till för att vakna av att en sjuksköterska som precis gått på sitt pass kommer och presenterar sig och lämnar tabletter att svälja.

En natts sömn senare sätter jag mig på tvåan till Vasastan. Apoteket, sedan hem och dåsa i soffan som står utfälld som säng. Vila, läsa bok, kolla TV, ringa. Sedan kom N med glossigt magasin, choklad och middag. Nice.

Vad fet du är!

Den kambodjanske engelskläraren ler blixtrande mot mig och hans charm påminner om en ung Elvis. Vi var grannar när jag bodde i Kambodja för ett par år sedan och han var en av få i min omgivning som talade engelska. Det är roligt att träffa honom igen. Tills han smilandes säger: Oh, you´re much fatter than last time! It´s more attractive being skinny, right?!

Den goda stämningen bryts och jag pressar fram ett stramt leende. Jag vill förolämpa honom tillbaka. Men låter bli.

Liknande fras får jag hör fem-sex gånger till, men då på khmer som min kompis snällt översätter till engelska.

Och nej, det är ingen komplimang att bli kallad fet i Kambodja.

Plötsligt händer det!

Beställde en öl på restaurangen i Siem Riep och jag kunde omöjligt räkna ut vad som var på väg att ske. Senare skulle jag återvända till minnet med ett fånigt leende.

Ölglaset var vänsterhäntanpassat. När jag höll glaset i vänster hand var anchorloggan vänd mot mig och inte mot personen mittemot.

Plötsligt händer det!

Önska, önska runt i ring önska kostar ingenting, tänk vad man kan ha det bra, säg vad du vill ha!

Den tredje juni skrev jag i bloggen om ett samtal jag hade med en kollega:
- Det är så härligt med kärlek, sa min arbetskamrat.
- Jag vill ha en städerska istället, sa jag.
- Du är så cynisk ibland, sa han.

Nu har jag hittat kärlek. Och han är bra på att städa. Jag till och med tror att han tycker om det.

Till Paris, till Paris ska jag rida på en gris

På torsdag, i arla morgonstund, flyger jag och N business till Paris. Jag har aldrig förut varit där. Jag har skandalöst nog heller aldrig satt min fot på fransk mark. Nu blir det ändring på det. Très bien!

Ni som vet; vad får jag absolut inte missa?

See through

Om sex timmar ska jag magnetkameraröntgas och jag borde verkligen ligga och sova nu. Det hela tar en halvtimme och man kan tydligen lyssna på skivor eller radio, inne i röntgentunneln, under tiden. Stenen ska identifieras inför bortplockning om en vecka. Funderar på att göra ett Facebookevent av sjukhusvistelsen nästa onsdag som ska kallas "Besökstiden". Choklad och glossiga magasin välkomnas.

God jul!

Jag önskar er alla en riktigt god jul!

Stora kramar från Susanna

Som vanligt?

- Ska jag göra den som jag brukar?
- Ja, gör det.

Jag är nere på mitt kvarterscafé och beställer en smörgås att ta med till jobbet. Hon känner igen mig. Ibland äter jag och J frukost där för att hinna ses och prata i den hektiska vardagen. Ibland äter jag deras goda lunch för mig själv och ibland, som imorse, beställer jag en macka to go. Hennes fråga gör mig glad. Jag tycker om att hon vet att jag vet hur hon brukar göra. Jag tycker om att bli igenkänd. Jag vill att det ska hända oftare.

Kambodja - en resa tillbaka

Sexton dagar i Kambodja. Mopedfärder i Phnom penhs rusningstrafik, möten med barn som visar sig vara tonåringar, morgonpromenader längs Mekongfloden, majsgrillning vid vägkant, minfältsbesök, kära återseenden, tvagning i det älskade duschskjulet i trädgården. Och mycket mer. Här kommer några bilder. Berättelser fyller jag på med efterhand.





















Bild 1: Min kompis Tola och hans fru Kunthea
Bild 2: Templet Ta Prohm
Bild 3: Ett fruktstånd i Siem Riep

Det strålar en stjärna...

Imorse ringde väckarklockan tidigt och jag begav mig till Storkyrkan i Gamla stan för att lyssna på luciasånger... Adolf Fredriks musikklasser. Julstämning! Därefter varm choklad & ostsmörgås på Kaffekoppen.

Vegetarisk fågel?

Phnom Penh

Om drygt en vecka landar jag i Phnom Penh. Min kompis Tola kommer och hämtar mig på flygplatsen med sin moppe och sedan bär det av in till stan för en veckas walk down the memory lane. Därefter en veckas arbete med många intressanta möten och studiebesök.

En värdig resa. Jag har det bra.

Finalmente

I söndags träffade jag äntligen Gun. Det var fantastiskt.

Grilla

I lördagskväll tog jag en drink på Grill som ligger högt upp på Drottninggatan. Mysiga, trevliga, välinredda, sjyssta Grill. Ett drygt dygn senare står det i lågor. Nu finns det inte mer. Konstigt.

A Lateral Thigh Trainer a Day Keeps the Doctor Away

Så här glad kan man bli om man vinner en lateral thigh trainer. Klippte ut bilden från ett namibiskt magasin när jag var där och satte upp på kylskåpet. Kunde inte låta bli att le för mig själv när jag, trött på morgonen, kom in i köket och såg bilden.

You go, girl!

Sticka

Halsduken är snart klar och jag är väldigt sugen på att sticka mer och lära mig att göra annat än halsbonader. Gick in på Nystas hemsida och hittade en rolig workshop. Klart jag måste gå! Minns att min syslöjdslärare på högstadiet sa att jag aldrig skulle kunna bli syslöjdslärare för att jag är vänsterhänt. Pardon?

Lördagen den 20 oktober kl 14.30-17:
Workshop för dig som är vänsterhänt . Annika Sylvén kommer till Nysta och delar med sig om hur man kommer igång att sticka som vänsterhänt och tips på hur man stickar mönster som är gjorda för högerhänta stickare. Tips om minskningar och ökningar och detaljer! Workshopen kostar 250 kr och fika ingår. Anmäl dig via mail info@nysta.se eller ring 08-612 03 30.

Kära du,

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, Gun. När jag fick dig som klassföreståndare i sjuan kändes det så bra. Du såg mig och förstod vem jag var. Du uppmuntrade mitt skrivande, du lät mig gå min egen väg och du öppnade dörren till teatern. Du får den här teaterbiljetten om du skriver en teaterrecension, kunde du säga. Jag gick, skrev recensionen och vi diskuterade. Jag hade kanske börjat i en teatergrupp även utan dig som stöd och jag hade kanske praoat på Stadsteatern och Calle Flygares teaterskola ändå. Men bara kanske.

Efter nian fortsatte vi att hålla kontakten. Att få komma hem till dig i din och Hans mysiga lägenhet med utsikt över hela Stockholm var fantastiskt. Äta smörgåsar, kakor, dricka té och prata om vad som hände i våra liv, om teater och om böcker. Du anar nog inte i vilken utsträckning du berikat mig. När jag talar om dig gör jag det med ett lyster i ögonen. Och när jag skriver det här gråter jag. Jag gråter av glädje över att du finns och av sorg över att jag inte hör av mig ofta nog. Över att åren går och jag skulle vilja vara där för dig och hjälpa dig om du behöver hjälp med något. På samma sätt som du hjälpte mig. Verkligen hjälpte.

Ödet gjorde så att när ni flyttade ifrån er fina lägenhet ut på landet började jag arbeta på mitt nuvarande arbete, bara ett stenkast från lägenheten. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på att vi hade haft så nära till varandra om du bott kvar.

Idag ringde jag dig, något jag varje dag tänker att jag ska göra. Du lät så glad och sa att du väntat på mitt samtal. Du tackade för vykortet jag skickade i somras och undrade om jag fått ditt. Men inget kort har kommit. Du sa att du skickat flera andra saker. Men inget har kommit fram. Det gör mig så ledsen.

Vi ska se till att vi ses snart, Gun!

Varma hälsningar från Susanna

Idag

Tror att jag klär mig varmt för en promenad i Hagaparken. Men när jag gått några kvarter fryser jag av köld och bestämmer mig för att gå till PrisExtra på Norra Stationsgatan och handla mat istället. Ikväll ska jag laga spenat- och chevrélasagne, till det ekologiskt vin och sedan chokladkaka med glass.

Dessförinnan ska jag sticka på min blåa halsduk som aldrig blev klar i somras.

Kallhet

Morgnarna i min fina lägenhet är kalla och hellre än att gå upp fantiserar jag om att ligga kvar under det stora, varma täcket. Igår vaknade jag till liv av ett intressant föredrag om situationen i Darfur, därefter satte arbetsdagen igång. Fredagar är ofta sköna och denna arbetsdag avslutades med en drink på Gondolen. På vägen hem stannade jag till på Tranan och köpte med mig köttbullar och potatismos. Lampan släckte jag redan vid klockan tio.

Att glömma komma ihåg

Jag är sjutton år och barnflicka i Dallas en sommar. Hög luftfuktighet, shoppingcenter, barn, steaks, Texas och country. Vill göra något efter jobbet och anmäler mig till en kvällskurs i hur man lär sig att komma ihåg saker. Få ett bättre minne, helt enkelt.

Problemet är att jag glömmer bort att gå.

Doris

Så var det klart; 2007 års Nobelpris i litteratur tilldelas den engelska författarinnan Doris Lessing.

Mer om henne finns att läsa här och här!

Kantareller

Vaknad

Morgonen är lördag och jag tror att min evigt förföljande morgontrötthet är förbi. Halv nio vaknade jag; tidigt för mig. Det verkar vara en trend. Jag tycker om det. Kamomillté och DN nu, sedan frukost om en stund.

Det verkar bli en skön helg. Allt talar för det.

Go red!

Delta i en tyst manifestation
för Burmas folk

Tid: Lördag 6 oktober, kl. 13 -14
Plats: Medborgarplatsen, Stockholm


I exempelvis Mongoliet, Frankrike, Australien, Irland, USA, Thailand och Malaysia arrangeras idag stödmanifestationer för Burmas folk. Klä dig gärna i rött som en handling av solidaritet med demonstranterna i Burma.

Paroller: - Frige Aung San Suu Kyi och alla samvetsfångar! - Respektera yttrande- och mötesfriheten, upphör med våldet mot fredliga protester!

Arrangörer: Amnesty och Svenska Burmakommittén

Läs mer här!

Kii

Min absoluta favoritaffär i Umeå heter Kii och utan den hade det faktiskt varit bra mycket tråkigare att studera i Umeå.

Den glada nyheten är att de öppnat en webshop, så att det nu är möjligt att sitta nersjunken i soffan hemma i Vasastan och knappa hem en snygg klänning. Här hittar du affären!

Volver

Vad skriver en människa som inte just finner orden?
Att hon tappat sitt ord och sin papperslapp?
Ett barfotabarn i livet.
Så står hon där på handlarns trapp och gråter så övergivet.

Nej, det handlar inte om att orden ej är funna.
De har bara varit på annan ort.
Men nu är planen att de ska återvända hit.