Har ni ingen mjölk?

Skolklassen dråsade in på kontoret och jag hade förberett med kaffe och bullar trots att jag inte hade någon som helst skyldighet att göra det. De hade lika gärna kunnat få sitta och sippa på ett glas vatten. Lärarvikarien sa Har ni ingen mjölk? Eleverna fyllde i. Och skedar? Och socker? Anklagande ton. Dålig attityd överlag. Väl i konferensrummet lyssnade de intresserat och ställde frågor. PowerPoint på. Ljus av. En kille på kortsidan längst bort i rummet ställde många frågor. Det gick bra. En minut kvar. Sista frågan. Killen längst bort räckte upp handen och ställde en fråga om en tävling vi anordnar. Jag svarade något i stil med att du verkar vara en kreativ kille, så jag tycker att du ska söka… Kille? ekar det från spridda håll.

Oj. Det var en tjej. Och jag hade ingen aning. Hade jag inte bara kunnat säga ´person´ istället för kille? Jag bad om ursäkt och fortsatte de 45 sekunder jag hade kvar. Misstaget kändes jobbigt, men jag orkade inte riktigt ta till mig det. Ingen lust heller att fyllas av den jobbiga känslan. Minnet av missen visualiserade sig framför mina ögon och jag konstaterade att det kändes obekvämt, fan, men jag skickade känslan vidare. Bort.