Personalmöte hemma hos oss i Harare

Personalmöte hemma i Harare

I ett inlägg i juni berättade jag lite kort att vi har kock, hushållerska och trädgårdsmästare (och grindvakt dygnet runt). Jag fick några frågor bland kommentarerna till det inlägget och eftersom jag aldrig hann svara på det då, så tänkte jag att jag gör det nu istället.

Hur känns det annars att ha sk tjänstefolk???det är ju ngt nästan ingen svensk idag har upplevt. Känns det konstigt? Ovant? Skönt? Lyxigt? Osäkert?

Ja, det känns både och. Först och främst känns det helt rätt eftersom vi bidrar till att tre zimbabwier har jobb - de får förutom sin lön även fritt husrum och sjukförsäkring. Det är det minsta vi kan göra. Och i Zimbabwe (och i många andra länder) ses det som en självklarhet att, om man har pengar, anställa folk så att fler kan få det bättre. Att inte ha några anställda skulle ses som ren snålhet

Det är superlyxigt naturligtvis med någon som lagar mat, att få kläderna strukna (helt plötsligt har jag hittat nya plagg i garderoben som jag gillar, men inte orkat stryka själv) och få trädgården fixad - inget snack om saken. Men såhär i början kommer jag att vara hemma en hel del och jag kommer kanske att känna att min privata sfär blir, ja lite inkräktad. Samtidigt som det är skönt med lite sällskap.

Nu bor vi så pass stort att jag kan dra mig undan, men visst kan jag ibland sakna att inte bara få gå till kylskåpet i pyjamasen och själv bre mig en macka i tystnad. Visst kan jag göra det. Men på vardagar är köket vår kocks Janes domäner och eftersom vi har ett litet hushåll så har hon och de andra inte så mycket att göra alltid. Därför ber jag henne. Det är ju därför hon finns där. Och naturligtvis pratar vi en stund (Jane är en underbar kvinna. Hon bakar den godaste banankakan man kan tänka sig, är glad och lagar god mat. Hon fyllde 68 samma dag som jag fyllde 29!). Hon kanske frågar vad vi vill ha till middag. Vi snattrar lite om våra familjer och lär känna varandra. Det brukar vara trevligt. Och det är skönt att det är lite liv i huset också. Så, ja lite dubbla känslor som ni hör.

Det känns inte osäkert även om de flesta brott som begås är så kallade insiderbrott. Vi ser till att försöka vara generösa med vår personal så att de känner sig nöjda. De bor i ett hus på baksidan av vårt hus där de har varsitt rum (Jane delar rummet med sin vuxna dotter), delat kök och toalett (damtoalett och herrtoalett) plus sjukförsäkring och naturligtvis lön som jag skrev ovan. De arbetar heltid från måndag till fredag, på helgerna sköter vi oss själva vilket är riktigt skönt.

Hur får man tag på anställda. Går man via mun-till-mun-referenser? Eller hur går det till?

Vi tog över de anställda som fanns i huset, men annars går man mycket på rekommendationer från andra. Det finns säkert någon förmedling som man kan gå via också, men jag vet inte hur det fungerar i Zimbabwe än.

Och du vad gör de när ni är i Sverige? Gissar att trädgården kanske måste skötas men kocken och hushållerksan vad gör de?? Lagar mat till varandra och trädgårdsmästaren? Eller får de ledigt??

Alla tre får lön precis som vanligt när vi är borta. Trädgårdsmästaren arbetar på som vanligt, men för de andra två finns det inte så mycket att göra. Lite städning och så. De får mycket ledig tid. Betald semester skulle man väl kunna säga.

Är det inte jobbigt att ha så många människor hemma hela dagarna? Jag tycker det är jobbigt när en person kommer och hjälper till att städa lite då och då. Sa faktiskt till honom att han MÅSTE gå hem kl 14, han FÅR inte jobba över. För jag blir tokig av att ha folk som är gäster men inte gäster, om du förstår vad jag menar. Samtidigt känner man att man måste hjälpa till med det/de arbetstillfällen man kan bidra med. Så här i början är det också självklart superbra att ni har någon som hjälper till med inköp osv, innan ni vet någonting själva.

Förstår precis hur du menar! Ja, det kan vara jobbigt. Det är både för- och nackdelar med det som jag skrev ovan. Ibland vill jag bara vara helt själv och då kan det kännas jobbigt att inte vara det helt och hållet. Men jag skulle ju också kunna säga till dem att de får ledigt resten av dagen. Har bara bott i huset i två veckor, så jag får känna efter lite mer innan jag utvärderar läget.

Jag undrar också hur det är och verkar du ha samma relation till din personal som andra har eller hur funkar det? Bor de hos er? Hoppas du uppskattar vår nyfikenhet... ;)

Det skiljer sig en hel del åt är jag säker på och det här kommer jag säkert skriva mer om när jag kommit in mer i boendet, landet och kulturen. Inlägget Madame & Boss vittnar ju också om att det kan vara så olika. En del familjer föredrar säkert att ha en mer auktoritär roll i förhållande till sin personal (ja, för oss är de personal och till exempel inte betjänter) medan vi och säkert många skandinaver kanske försöker bli lite mer vänner med våra anställda.

JA, jag uppskattar verkligen er nyfikenhet ska ni veta!