Jane, som arbetar i vårt kök, drog mig åt sidan när jag kom in i köket för att hämta min kopp med té gjord på färska örter från trädgården. Vi hade bott i huset en vecka eller så då.
- What do you want me to call you, frågade hon.
- Susanna and N (fast hela hans namn förstås!) will be just fine, svarade jag. I samma stund började jag fundera över alternativen. Vilka fanns de egentligen undrade jag som i hela mitt liv inte blivit kallad för något annat än mitt förnamn. Är hon van att tilltala vid efternamn kanske, funderade jag och frågade över alternativen.
- Well, some people want me to call them madame and boss.
Ibland öppnar sig gapet i klassklyftan så mycket att man nästan ramlar ner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Himmel!!!!
Jamen, eller hur!!!
Ja du, jag har försökt få folk att kalla mig Marianne. Det närmaste jag har fått dem att komma är "Madame Marianne" eller möjligen "Mrs Marianne" ...
På kontoret går det bra. Men jag är noga med att inför ANDRA säga "Mr Ibrahim" osv. Då blir de väldigt glada. Att inför andra bara säga Ibrahim hade varit förnedrande.
Det är inte lätt det där.
Kram!
Marianne. Jamen, visst är det intressant! De vill ju naturligtvis tilltala en så av respekt, men som ovan nordbo van vid allas lika värde och så känner jag mig en smula obekväm.
Skicka en kommentar