Jag är kvar i Sverige ytterligare några veckor och sitter just nu hemma i mina föräldrars ombonade vardagsrum medan de är ute i bil och lyxigt far längs franska rivieran.
Har inte haft så mycket hemlägntan när jag varit i Afrika, men igår när jag skulle sova fick jag hemlängtan. Men inte till Afrika. Utan hemlängtanskänsla till min familj här hemma. Det knöt sig i magen när jag tänkte på att jag om några veckor måste skiljas från min lilla, älskade systerdotter Julie och kanske inte kommer att se henne förrän nästa sommar då hon har blivit mer än dubbelt så gammal. Huva, så jobbigt att tänka på. Och så vill jag hinna vara med min familj en himla massa mer. Och vi kommer att hinna ses mer, men vi går också om varandra en del. När mina föräldrar kommer hem från Frankrike ses vi några dagar innan jag och N åker ner till hans familjs mysiga lantställe i Småland. Och det ska bli så härligt det också. Men sedan är det bara en ynka vecka kvar på sverigebesöket för den här gången.
Så mycket roligt jag fortfarande har att se fram emot innan vi åker hem till Harare, men känslan i kroppen just nu är att jag redan åkt tillbaka till Afrika.
Och sedan har jag precis börjat förstå att vi inte bor kvar i Kenya längre. Jag vet, det hade ni kunnat berätta för mig tidigare! Det har varit så hektiskt inför flytten från Kenya till Zimbabwe och så många nya intryck i det nya hemlandet innan vi åkte hem till Sverige på sommarlov att mina tankar först nu kommit ikapp mig. Mitt kära Kenya, jag saknar dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Detta är ju en av de absolut jobbigaste sakerna med att bo långt bort och ha många "hem". Man längtar ofta till något ställe eller personer som man inte har nära sig. Hoppas iallafall du kan njuta resten av din tid i Sverige! Av familj, vänner och platser liksom mat och annat.
kramar!!!
Saltis. Ja, verkligen!! Man skulle vilja packa med sig hela familjen och alla vänner i resväskan... Det är mest på gott att bo utomlands, men man försakar ju också en hel del!
Ja, det är det som är det svåra med att bo utomlands. Försök glömma den där känslan och försök leva i nuet medan du är kvar i Sverige. Du vet ju att det kommer att bli bra.
Kommer de inte ner och besöker er i Harare? Kan ni verkligen inte åka till Sverige innan nästa sommar?
Ha det jättebra nu i Sverige!
Kramar!
Marianne. Ja, det är precis det som är så svårt. Och här hemma påminns jag plötsligt om allt jag "missar" när jag är borta... Nu känns det lite bättre och jag ska försöka njuta så gott jag bara kan. Jo, förhoppningsvis får vi besök i Harare. Julen kommer vi att fira i Afrika (vill passa på att resa runt i södra Afrika då och eftersom min syster med familj firar i Frankrike i år känns det inte som ett nödvändigt måste att åka till Sverige - dessutom kanske vi får becök från våra familjer då!!), men det kanske finns möjlighet att åka hem någon annan gång under året. En flygbiljett på ungefär 15 000 kronor är tyvärr ganska saftig, men vill man så kan man...
TACK snälla för ditt stöd, det betyder mycket!
Kram!
Aj, ja det var inte billigt för biljetten till Sverige! Och vi tycker det är dyrt härifrån när det ligger runt 3-5000. Hoppas verkligen att ni kommer att få besök av vänner och familj. Men det ÄR mer tunnsått med den varan när biljetten är dyr och det är en lång resa. I Istanbul hade vi så mycket besök att jag blev tvungen att säga stopp och att det måste gå en vecka mellan varje, men här går det långeliga tider mellan varven.
TUR att SKype och bloggar finns i alla fall!
Stora kramar!!!
Marianne. Ja, det är SUPERDYRT!! Och som du säger blir besöken inte särskilt många heller. Kenya var långt borta nog och nu har vi förflyttat oss ytterligare några hundra mil... Ja, ja så kan det vara! Men tänk att få besök nästan vareviga vecka som i Istanbul, det låter verkligen i stressigaste laget. Lagom kanske är bäst ändå! :)
Skicka en kommentar