Om att ha kontroll & inte veta hur det gick till

Det har hänt någonting med mig. Jag som alltid brukade packa i sista stund - typ vara uppe natten innan långresa för att tvätta och leta efter passet och det där förbaskade gula vaccinationskortet. Inte nu. Med fem dagar till godo är jag nästan färdigpackad. Två väskor är fyllda och jag håller på att sortera bland de saker som ligger utspridda i rummet och så börjar det bubbla upp frågor om saker jag inte sett på ett tag (vart är till exempel kabeln som gör att jag kan överföra bilder från mobilen - hör av er om ni sett den!). Jag vet vart passet är. Och det gula kortet ligger på nattduksbordet. De flesta saker jag skulle köpa är inköpta och jag har också en massa garn nerpackat. Nu ska det minsann virkas för kung och fosterland!

Jag vågar knappt skriva detta med risk för att jag missförstått något. Tänk om det är imorgon jag faktiskt ska åka. Men nej, det har jag redan kollat upp. I samma ögonblick som N undrade när jag skulle landa i Harare på torsdag. What, tänkte jag och gick genast in och kollade min e-ticket. Och jovisst är det på lördag jag anländer. Precis som jag trodde. Då landar jag på Harares lilla flygplats och får se ni-vet-vem blicka ner på mig från stora inramade foton, gå igenom passkontrollen och sedan mötas av N!

Det blir kvällsplan (eller räknas klockan 17.30 som eftermiddag?) från Stockholm till Amsterdam. Sedan nattflyg från Amsterdam till Nairobi. Därefter morgonflyg till Harare. Hoppas, hoppas att nattflyget är ett sådant där man får egen tv-skärm. Det vore trevligt att inte behöva kolla på en splatterfilm som när jag flög Addis Abeba-Rom i våras och var förvisad till tv:n i gången. Ja, inte begär jag mycket.