Om att springa in i folk

Igår satt jag på uteserveringen i solen på Mosebacke tillsammans med min kära vän J. Henne lärde jag känna när jag studerade beteendevetenskap i Linköping för åtta år sedan. Vi drack vin och pratade och det var precis sådär alldeles underbart. Det är sådant här jag saknar när jag är där i Afrika. Jag tankar en massa sådana här upplevelser nu, det är därför jag inte är så närvarande på bloggen.

På väg från serveringen såg jag en gammal kollega (nej, hon är inte alls så gammal, men vi arbetade tillsammans för ett par år sedan) sitta vid ett av borden och vi pratade en liten stund. Roligt att ses om än för ett kort ögonblick.

När jag kramat J hejdå och promenerade till tåget hörde jag någon som ropade mitt namn och det var en annan tidigare kollega som satt på uteserveringen till restaurangen Morfar Gingko. Det var jätteroligt att prata en stund och när vi står där joggar en annan gemensam kollega förbi. Väldigt, väldigt trevligt!