Om en ny vardag

Sitter vid datorn och lyssnar på Bob Marley och känner att livet är ganska bra. Vi börjar känna oss hemmastadda i vår mysiga, men smått kitschiga lägenhet. Men jag tycker om sammet i rött och guld, så det är inga problem. Några tavlor har jag bytt mot mina egna och nu när de hundra kilona (vi skickade några kartonger från Stockholm i förväg) anlänt blir det här mer ett hem. Böcker packas upp, musik, filmer, juldukar, stereo, dvd-spelare och lite annat som jag inte minns att vi packade ner. Jo, mixern är förstås med och jag har redan gjort en smoothie på färsk ananas med små bananer och yoghurt.

Igår träffade jag T vars blogg jag hittade när vi fått reda på att vi skulle flytta hit. Hon visade mig runt i Nairobi och sedan åt vi italienskt på en food court i ett köpcentrum en bit hemifrån. Väldigt trevligt! Klockan 17 var det sedan Friskis & Svettis på Impala Club. Vaknade imorse med träningsvärk.

N har börjat arbeta och har haft en bra och intensiv start på jobbet. För egen del försöker jag komma in i nya rutiner. Det är en stor kontrast mellan att leva ett hektiskt storstadsliv med mycket jobb och stress till att helt plötsligt själv få lägga upp sin egen dag. Jag får göra vad jag vill - fantastiskt, men också lite läskigt såhär i början. Och väldigt ovant.

Jag trivs redan här - äntligen är jag tillbaka i Afrika. Och det Afrika jag har längtat efter finns precis runt knuten. Utanför murarna till vårt lägenhetsområde är sanden röd, skolbarn i uniform på väg till skolan, kvinnan vid korsningen som grillar majskolvar, den hektiska trafiken, lukten av eld, det vackra, varma skymningsljuset, kvinnor som bär sina matkassar på huvudet, grönsaksmarknaden vid den stora mataffären, folk som väntar vid vägen på en matatu (liten buss) som ska ta dem hem efter jobbet. Och så såklart: den obligatoriska tuppen.