Lyssnade just på Thomas Andersson Wijs tolkning av låten "Evighet", Carolas dänga som helt plötsligt blivit fantastiskt fin. I våras var jag på ett vackert bröllop som hölls i väldigt liten skala i en kyrka på Södermalm. Oändligt romantiskt. Min vän J plockade fram gitarren och överraskade brudparet genom att sjunga denna - deras favoritlåt. Efteråt sa prästen att han kände Thomas och hade frågat honom om han kunde komma och spela "Evighet". Han hade förhinder och J drog en lättnadens suck eftersom det hade känts lite jobbigt att överraska med denna sång och sedan se Thomas äntra altarscenen och köra samma...
fredag 5 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Underbar!
Ina. Ja, visst är den!
Skicka en kommentar