På resande fot

Nu finns det nya bilder på fotobloggen - här hittar du den!

Müsli igen

Nu har jag gjort en müsli som är jättegod.

Den innehåller:
1 dl pumpakärnor
1 dl solrosfrön
1 dl sesamfrön
0.5 dl linfrön

Allt rostas i en stekpanna, låt svalna och häll upp på burk. Sätt i lite russin.

Tänkte fylla på den med kokosflingor, gryn och kanske lite nötter när jag varit på Nakumatt, vår motsvarighet till ICA.

DN Bok

Läste att Dagens Nyheter just har startat en boksajt som heter DN Bok.

De skriver:
Det blir nyheter förstås, det gäller att hålla sig uppdaterad. Sen tar vi med er på spaningar kring böcker, pratar med författare, låter dem tipsa om sina favoritböcker i olika genrer, vi ger citat att lura på, låter er gå till Diktdoktorn, om ni känner att era poem är lite krassliga, jagar förseelser med Prosapolisen, som kan slå till där man minst anar det, och som inte drar sig för signalspaning.

Här kan du läsa mer om DN Bok

Female Condom

Häromveckan deltog N i en HIV/Aidskurs och kom hem med det material de fått på kursen. En av grejerna var en tjejkondom. Visste ni att det fanns sådana? Intressant sa vi, kollade in instruktionerna på baksidan, och la den sedan på köksbänken bredvid annat junk och tänkte inte mer på det. Nu för någon dag sedan när städerskan varit här och lagt alla saker i ordning föll min blick på kondomen igen. Shit, den här kanske inte ska ligga där!

Tydligen hade en av föreläsarna sagt att Japan, med hjälp av sina biståndspengar, skänkt asiatiska kondomer till Kenya. Dessa kunde dock inte användas eftersom de var för små... Snacka om att cementera fördomarna.

Om textcoachning, författarskap och om att ta ut allt i förskott innan man inser att man inte har råd

Jag passar på att glädja mig i förskott. Innan jag kommer att få prisuppgifterna och fatta att jag inte har råd. Igår var jag inne på den sjyssta matbloggen Ragazze och slussades därifrån vidare till kafferosteriet Johan&Nyströms blogg. Där observerade en av kafferostarkillarna, kanske Johan själv, att det kommit en ny bok som hade deras kaffekoppar på omslaget. Boken heter Vänskapskoden, är skriven av Bodil Sjöström (tidigare chefredaktör på resemagasinet Vagabond) och kommer säkert att lyftas fram på Bok&Biblioteksmässan som börjar idag. Boknamnet googlades och ledde mig vidare till bokförlaget Alfabeta och även till Bodils arbetsplats Respress.

Nu kommer jag äntligen till saken. Bodil erbjuder textcoachning.

Det står: Alla kan skriva. En del lysande, andra okej. Flera drömmer om att skriva något stort, en del vågar inte och många sitter fast. Vad du än vill skriva, smått eller stort, reportage, noveller eller en roman – hos oss kan du få personlig textcoachning. Kom med texter du skrivit och du får veta hur du kan bli ännu bättre. Eller kom tomhänt så lägger vi upp en skräddarsydd kurs bara för dig för att få igång skrivandet. Kontakta Bodil Sjöström.

Jag vill komma igång och skriva mer och behöver en kick i baken för att göra det. Det där skräddarsydda låter som min grej. Vi har mailats och nu väntar jag på prisuppgifterna. Min plånbok är dock tunn, så jag kan inte göra det till vilket pris som helst.

Så jag passar på att glädjas nu. Skivar upp lite färsk ananas, sätter mig på balkongen och fantiserar om Bok&Biblioteksmässan 2009 och om vad jag ska säga på bokscenen. Och om vad jag ska ha på mig...

DN Söndag och om att tipsa om daterade grejer

Vi prenumererar på DN - bara söndagsdelen. Den kommer på fredagar. Alltså inte två dagar innan utan fem dagar efter. Saknar bara På Stan-delen nu. Självklart, vi bor i Kenya och kollar på kenyanska nyheter, läser East African och så. Men det är skönt att hålla i en svensk papperstidning. Läsa om nya uteställen på Hornsgatan, spana in nya teaterföreställningar, restauranger och sådant.

När jag bodde i Umeå röstade jag för att vi i korridoren skulle ha DN och inte Västerbottens-Kuriren. Det gick igenom. Jag hade stenkoll på vad som hände i Stockholm och ibland kände jag mig som någon som sitter i fängelse och tipsar polarna utanför om vart de kan få tag på bästa knarket. Eller något. Den här gången riskerar jag kanske istället att stämplas som extremt efter när jag tipsar om något jag läste i DN Söndag för två veckor sedan... Jag tycker mycket om Andreas Utterströms och Hanna Hellquists krönikor. Förrförra söndagen intervjuade Hanna Nina Hagen med anledning av hennes senaste bok "Kulla-Gulla stretar vidare". I den har Nina skrivit att hon inte vill "skramla omkring i sitt hem som en ensam ärta i en konservburk". Tyckte att det var en så snygg formulering.

Jo, för den som inte vill att teater ska vara en så stor och högtrav(!)ande sak kan ni masa er iväg till Dramatens scen Lejonkulan och se föreställningen "Upp i sadeln - en kabaré med lösa tyglar". Den är 85 minuter lång och handlar om hästar. På ett kul och lättsamt sätt, enligt DN Kulturs rescensent. Vad den kostar har jag inte tagit reda på, men det brukar inte vara så farligt.

När jag bodde i korridor i Linköping prenumererade vi på Hänt i veckan. Jag vet, pinsamt. Men vadå, de har ju en tv-bilaga i den varje vecka, sa någon i korridoren som hade koll. Så, så blev det.

Kladdkaka - har du detta recept behöver du inget mer

När jag ändå är i recepttagen vill jag promota det bästa kladdkakereceptet som finns - alla kategorier. Jag lovar.

Återigen från Peter och Jim - tack! Ska baka en kaka i helgen.

KLADDKAKA
100 g smör
3 dl socker
2 ägg
1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt

Värm ugnen till 175 grader. Kläm fast ett bakpapper i en springform (24 cm i diameter). Smörj kanten.
Smält smöret i en kastrull.
Låt det svalna lite. Tillsätt övriga ingredienser.
Häll i formen. Grädda på nedersta falsen i ca 30 minuter.

Servera eventuellt med vispgrädde eller creme fraiche.

Müsliräddning

Min fine kompis Peter räddade mig när han rekommenderade sin killes müsliblandning. Tror att den blir perfekt!

Here it goes:

Jims egen müsliblandning
4 dl havregryn
4 dl rågflingor
1 dl kokosflingor
1,5 dl pumpafrön
1,5 dl solrosfrön
3 dl russin
2 dl krossade linfrön

Bara att blanda ihop.

Imorgon ska jag shoppa ingredienserna. Vad är det rågflingor heter på engelska nu igen?!

Fullt hus

Just nu är det fullt hus här. Elektrikern står på en pall i vardagsrummet och fixar ringklockan. Städerskan diskar, tvätterskan stryker och hushållerskan och jag går igenom inventarielistan för att se om vi har de bestick/lampor/mattor/tallrikar/pallar/you name it som ska finnas i hushållet.

Gud meddelar sig

Sedan jag skaffade mitt kenyanska simkort piper det till i mobilen varje morgon kvart över sju. Sms från Gud. Jag får bibelord som handlar om kärlek, sorg, förlåtelse, äktenskapet, visdom. Låter eventuellt kanske lite mysigt att vakna till tänkvärda citat, men:
1. de är inte tänkvärda
2. de väcker mig
3. smspipet får mig att tro att jag fått ett roligt sms från en kompis, vilket gör besvikelsen större.

Hm, jag kanske ska meddela omvärlden att jag har ett nytt nummer så att bibelorden iallafall blandas upp med något mer muntert.

En kvinna i nöd behöver hjälp med bröd

Har just kommit hem från mataffären och det är härligt att kunna handla massor av goda frukter och hitta annat gott som jag inte hittar i min svenska mataffär. Men på listan över saker jag saknar finns gott bröd samt müsli. Så nu vill jag baka själv och fixa min egen müsli. Men jag har inga recept. Gott, nyttigt bröd och sjysst müsli. Men jag har inga recept på sådant.

Om ni har något eller några recept ni vill dela med er av tar jag tacksamt emot dessa. I kommentarsfältet eller till susannasblogg@gmail.com.

Citysafari

Ett smakprov från vår safari i Nairobis nationalpark igår. Parken är väldigt stor och för det mesta känns det som att man är ute på landsbygden, men här och var tittar staden fram. En giraff med Nairobis skyline i bakgrunden - coolt! Fler bilder finns på fotobloggen.

Beauty Salon & Barber Shop eller om hur mina fötter nu är helt fantastiskt mjuka & fina

Medan Anders Borg går sin budgetpromenad idag tar jag en promenad till skönhetssalongen som ligger i närheten av YaYa Shopping Centre. Igår, efter safarin i Nairobi National Park, tog vi bilen till frisören tillika skönhetssalongen. Medan N klippte sig tog jag en pedikyr. Mina stackars fötter blev badade, filade och masserade i närmare en och en halvtimme och var som nya efteråt. Med rosa lack på tårna. Fint. Till och med mina skor blev rengjorda.

Jag hann också förkovra mig i ett par kenyanska tjejtidningar och fick en känsla av de traditionella könsmönster som lever kvar och som en del tjejer vill bryta sig loss ifrån. Och som killarna, i de tidningar jag kollade i, gärna vill leva kvar i. Såklart. Mat på bordet och en tjej som ger mycket mer än hon tar.

N snaggade sig några millimeter, en procedur som tog närmare trekvart med ansikts- och huvudmassage, fyra olika oljor och så vidare. Lyx för en billig peng. Så idag tänkte jag gå tillbaka och få manikyr. Jag tror att jag kan vänja mig vid det här livet...

Ber om ursäkt för att ni, helt utan förvarning, fick upp en bild på mina fötter. Men såhär rena och fina har de aldrig varit tidigare. Lovar.

Om en ny vardag

Sitter vid datorn och lyssnar på Bob Marley och känner att livet är ganska bra. Vi börjar känna oss hemmastadda i vår mysiga, men smått kitschiga lägenhet. Men jag tycker om sammet i rött och guld, så det är inga problem. Några tavlor har jag bytt mot mina egna och nu när de hundra kilona (vi skickade några kartonger från Stockholm i förväg) anlänt blir det här mer ett hem. Böcker packas upp, musik, filmer, juldukar, stereo, dvd-spelare och lite annat som jag inte minns att vi packade ner. Jo, mixern är förstås med och jag har redan gjort en smoothie på färsk ananas med små bananer och yoghurt.

Igår träffade jag T vars blogg jag hittade när vi fått reda på att vi skulle flytta hit. Hon visade mig runt i Nairobi och sedan åt vi italienskt på en food court i ett köpcentrum en bit hemifrån. Väldigt trevligt! Klockan 17 var det sedan Friskis & Svettis på Impala Club. Vaknade imorse med träningsvärk.

N har börjat arbeta och har haft en bra och intensiv start på jobbet. För egen del försöker jag komma in i nya rutiner. Det är en stor kontrast mellan att leva ett hektiskt storstadsliv med mycket jobb och stress till att helt plötsligt själv få lägga upp sin egen dag. Jag får göra vad jag vill - fantastiskt, men också lite läskigt såhär i början. Och väldigt ovant.

Jag trivs redan här - äntligen är jag tillbaka i Afrika. Och det Afrika jag har längtat efter finns precis runt knuten. Utanför murarna till vårt lägenhetsområde är sanden röd, skolbarn i uniform på väg till skolan, kvinnan vid korsningen som grillar majskolvar, den hektiska trafiken, lukten av eld, det vackra, varma skymningsljuset, kvinnor som bär sina matkassar på huvudet, grönsaksmarknaden vid den stora mataffären, folk som väntar vid vägen på en matatu (liten buss) som ska ta dem hem efter jobbet. Och så såklart: den obligatoriska tuppen.

Nairobi & om att blogga i blindo

Vi är framme nu. Håller precis på att ladda upp bilder på fotobloggen!

Märkligt nog kan jag inte gå in på min blogg, det säger tvärstopp när jag skriver in webbadressen, men jag verkar kunna skriva inlägg om jag går in via blogger.com... Detsamma gäller tyvärr alla bloggar som slutar på blogspot.com. Någon som vet hur man löser problemet? Jag kan inte läsa kommentarer heller, så ni får gärna maila till susannasblogg@gmail.com istället!

Bloggar i blindo tills vidare.

Tillägg: Nu funkar det att kolla in min och andras bloggar samt att skriva kommentarer - hoppas att det håller i sig!

Knipplös

Min nyckelknippa har fram till nu
förvarat nycklarna till min lägenhet,
till jobbet, till N:s lägenhet
och till mina föräldrars hus.
Idag lämnade jag ifrån mig
den sista nyckeln
och är härmed knipplös.
Märklig känsla. Skön känsla.

Söstra mi

Min älskade syster följde med mig till frisören och höll mig sällskap. Sedan bjöd hon på lunch på mitt favoritcafé Didis. Och på fika på Odengatan någonstans. Hon är snäll.

Klipp

Så. Nu har jag klippt mig och är redo att ta flyget till Afrika. Vi kommer att spendera morgondagen i Amsterdam, så just nu känns det egentligen som att vi ska spendera en långweekend där. Med undantaget att vi har på tok för mycket bagage för en sådan vistelse...

Om en vagel

Det som är så bra när man har en egen blogg är att man själv får bestämma vad man ska skriva om. Som om imorse när jag vaknade och såg att mitt öga blivit lite svullet. Jag som just återhämtat mig från Munsåret kände nästa ansiktsförsämring i antågande.

Jag har haft en vagel två gånger tidigare. Första gången var jag åtta år och min bror var precis nyfödd. Jag fick inte hålla i honom för att det kunde smitta. Andra gången var i Namibia där fotot är taget. Jag hoppas inte att det här blir tredje gången gillt.

Jag vill ju vara tjusig när jag landar i Kenya. Inte se ut som en slugger.

Hilma Sofia

Efter att ha hämtat ut mitt nya pass på polishuset på Bergsgatan såg jag det café jag läste om i DN för några dagar sedan. Eller rättare sagt, jag läste en intervju om en svensk komiker och intervjun ägde rum på detta café såg man eftersom namnet flimrade till i bakgrunden på fotot av komikern. Hilma Sofia heter caféet och ligger i hörnet Pilgatan/Bergsgatan. Så sött, mysigt och bara över gatan. Åt en smörgås gjord på danskt rågbröd, drack kaffe och fick en färskpressad apelsinjuice på köpet. Hann läsa lite DN och koppla av innan jag snörvlandes gav mig ut i höstrusket igen.

Pärlor på swahili

Jippi, jag har hittat en pärlaffär strax utanför Nairobi! På Kitengela Glass Studios blåser de glas i alla former, färger och storlekar och det är tydligen väldigt spektakulärt. De stödjer dessutom ett barnhem och femtio personer har fått jobb tack vare glasstudion. De tillverkar också pärlor, klicka här.

Äppelkakedieten

Just när jag var på väg att ta för mig av den andra portionen av mammas kryddiga äppelkaka kom posten. Och ett brev till mig från Viktväktarna damp ner. Tack för den.

Jag la brevet i återvinningen och tog en bit till.

Resande fötter

Nu har jag syselsatt mig med att starta en fotoblogg där jag kan lägga upp spännande, roliga, vardagliga & lyxiga bilder på mitt och vårt kommande liv i Nairobi. Kenya. Och skriva tänkte jag göra på den nya bloggen också, men den här behåller jag. Skriver kanske om lite olika saker på de två bloggarna. Men vill man se bilder är det den nya man ska kolla på då och då.

Huvudet under armen

Nedräkning till take off nu. På torsdag lyfter plandet till Nairobi och det är verkligen hektiskt just nu... Till råga på allt har min mobiltelefon slutat fungera. Förhoppningsvis får jag igång den imorgon, men det är ju så typiskt att det händer just nu. Självklart har jag också fått ont i halsen, är snuvig och precis det enda jag vill är att ligga i sängen, läsa glossiga tidningar och äta choklad.

Dessutom känner jag mig som en dålig kompis. För ungefär en vecka sedan bjöd min kompis L in till mysigt avskedsfika som skulle äga rum ikväll. Bra. Kul. Gott. Men mitt i allt fixande med vaccinationssprutor, hängighet, flyttkartonger och uppsägning av diverse abonnemang föll det helt bort. För fem minuter sedan drog jag plötsligt efter andan och tänkte: shit, det var ju ikväll!

Ett ikväll som slutade för någon timme sedan. Fan. Förlåt! Och eftersom mobilen är ur funktion har hon ju inte kunnat få tag på mig...

Stegen

Efter mitt stegräknarinlägg fick jag följande kommentar:

::::::::::
Hej!
Använder också stegräknare och det ökar faktiskt trycket på mig att gå. Om du vill bli mer motiverad och få mer användning för den kan jag tipsa om att Måbras stegräknarsite Motiomera.se nu har något gratiserbjudande för deras tjänst där man kan registrera sina steg för att göra det lite mer meningsfullt. Nåja. Om man verkligen motionerar mera låter jag vara osagt (töntigt namn!)

http://www.motiomera.se
::::::::::

Det blir perfekt - har anmält mig där nu. Tack för tipset!

Evighet

Lyssnade just på Thomas Andersson Wijs tolkning av låten "Evighet", Carolas dänga som helt plötsligt blivit fantastiskt fin. I våras var jag på ett vackert bröllop som hölls i väldigt liten skala i en kyrka på Södermalm. Oändligt romantiskt. Min vän J plockade fram gitarren och överraskade brudparet genom att sjunga denna - deras favoritlåt. Efteråt sa prästen att han kände Thomas och hade frågat honom om han kunde komma och spela "Evighet". Han hade förhinder och J drog en lättnadens suck eftersom det hade känts lite jobbigt att överraska med denna sång och sedan se Thomas äntra altarscenen och köra samma...

Bloggkoll!

Följ min blogg med bloggkoll

Every step you take...

Jag fick en stegräknare när jag fyllde år. Jag önskade mig en för att bli mer motiverad att promenera. Visst, jag promenerar mycket ändå, men nu har jag koll på hur många steg det blir och kan gå ett extra varv runt kvarteret om jag inte gått så många som jag skulle vilja. Det som är så bra med just denna är att man kan ha den i väskan när man går, runt halsen innanför tröjan eller i fickan. Vill inte att den ska synas i byxlinningen. Här finns mer info!


Igår gick jag 25 017 steg, men då var det också en hektisk ärendedag med sicksackande i stan. Fick min tredje rabiesspruta (och insåg att det var min femtonde vacccinationsspruta på fyra år), pratade pensionssparande på banken, åt en god lunch på Sturehof, gick på läkarbesök, lämnade tillbaka de där röda gummistövlarna och den där mobilladdaren jag köpte för någon dag sedan i ren förvirring. Sedan iväg till "Och Himlen Därtill" - Skrapans fantastiska skybar.

Ekvatorsnö

Och på Rapport sa de att det idag har snöat i Kenya... För första gången i historien, typ. Och jag som, när jag vaknade av smattrande regn imorse, gladde mig åt att jag om en vecka kommer att befinna mig i ett härligt, varmt klimat.

So much for that.

Framfot eller bakfot?

Vi satt på Gateau på Västmannagatan och åt kanelbulle och drack kaffe med mjölk. Och pratade om Kenya. Om resan. Om att komma fram. Att vi kanske lånar en bil som vi kan köra runt i under den första helgen.

Eller det är kanske bättre att ta en taxi för du orkar kanske inte sitta framför ratten efter en så lång resa, sa jag. Och insåg att det ju heter bakom ratten. Det är klart att det inte spelar någon roll, men varför heter det så? Sett ur passagerarens perspektiv sitter man ju faktiskt framför ratten. Har jag fått det om bakfoten - eller framfoten?

Är jag bakom flötet? För framför är jag inte iallafall.

Mun som sår

Sedan jag var liten har jag fått munsår någon eller några gånger per år. Vissa år har de helt uteblivit. Fantastiskt. Men denna sommar har de avlöst varandra, ett efter ett. Inget hjälper och imorse när jag vaknade och hade en röd prick på näsan kände jag att måttet var rågat. Läkare är tillkallad och vi får se om hon kan ge mig någon dunderkur.

Jag vet inte, men det vore roligt att kunna gå på bröllopet på lördag och träffa hela N:s släkt utan att se ut som om jag har lepra och bara väntar på att kroppsdel efter kroppsdel ska trilla av.

Allt om min mixer

Inspirerad av goda smoothies och gazpacho i Norrköping i somras och av Tanja styrdes mina steg mot mixersektionen på Duka. Jag hade ett presentkort och ville köpa något roligt, bra och lyxigt. Efter att ha inspekterat ett drinkshakerset, en uppblåsbar vinkylare och efter att ha gjort mig en Nespresso i butiken föll mina ögon på mixern på bilden. Eller egentligen föll de på en grön, men ryktet sa mig att det fanns en rosa lite längre ner på gatan så jag gick dit och, voila, den blev min. Sedan igårkväll har jag gjort tre olika smoothies. En med yoghurt, apelsinjuice, banan och åkerbär. En med bara apelsin. Och en enkel med banan- och yoghurt och en skvätt juice. Jag älskar den!