Jag är sju år. I skolan lär vi oss alfabetet. Vi lär oss att ljuda. Och vi lär oss om vokaler och konsonanter. Och jag lär mig att det bara är den sötaste flickan i klassen som blir jagad runt skolgården på rasterna. Hon heter Amanda. Och jag lär mig att man inte ska slicka på lyktstolpar mitt i vintern. Och att det är lättare att få kompisar om man tycker om att leka häst. Jag lär mig att tycka om det.En morgon när jag äter frukost och läser på baksidan av mjölkpaketet inser jag en sak som jag inte har lärt mig men ändå kan. Jag kan tala baklänges. Nallemklöjm är mellanmjölk, jag bor på natagnetS i Luleå och min pappa bor i mlohkcotS.
Jag är snart tjugosju år. Bor i Stockholm. Leker inte längre häst och killarna har kanske slutat springa efter Amanda. Men jag är fortfarande en fena på att tala baklänges!
2 kommentarer:
Men egentligen så är ju nallemklöjm mjölkmellan..
Men att du kan prata baklänges råder det ingen tvekan om!
Jo jag vet, såhär 20 år senare har min kunskap förfinats! :) Däremot finns det två olika skolor av baklängestalande: den ena förespråkar översättning ´framlänges baklänges´, t.ex jag mår bra blir gaj råm arb medan den föredrar översättning ´baklänges baklänges´. Där blir alltså jag mår bra -> arb råm gaj. Den första är naturligtvis lättare, men den andra är snyggare!
Skicka en kommentar