Kambodja. Jag sover på en bastmatta på golvet och på nätterna när jag har satt upp myggnätet ligger jag och tittar ut på stjärnorna genom den fönsterlösa öppningen. Det är högt i tak. Jag känner mig trygg. Jag är hemma.Allt är nytt och jag frågar om det mesta. Om inte annat kan jag vara säker på att bli tillrättavisad. Jag har publik när jag sitter utanför huset och handtvättar mina kläder. Pallen jag sitter på är murken och ranglig. När den går sönder under min tyngd skrattar de och pekar på mig. Jag tvättar, diskar och äter på fel sätt. Listan kan lätt göras lång. Jag är liten igen och får lära mig på nytt.
På bussen köper Tola, min kambodjanske kompis, ägg som färdkost. Jag frågar: Hur öppnar man ägget? Han säger: Men Susanna, du vet väl hur man öppnar ett ägg! Och ja, jag vet ju det men jag har blivit så van vid att göra fel att jag till och med frågar om de mest självklara saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar