Den var en gång en zimbabwier...

Anna, som arbetar som regionchef på Kooperation Utan Gränser i Harare, har en fantastiskt fin, underhållande, informativ och rolig blogg.

Särskilt ett inlägg fångade min uppmärksamhet lite extra. Bland zimbabwierna berättas tydligen den här "roliga" historien om Mugabe:

Mugabe åker till Israel på statsbesök. Under en rundtur i Jerusalem drabbas han av en hjärtattack och avlider. Begravningsentreprenören kommer med ett erbjudande till medresenärerna:
- Om ni vill skicka hem kroppen kostar det en halv miljon dollar. Eller så kan ni begrava honom här, i det heliga landet, för hundra dollar.
Sällskapet drar sig undan och diskuterar en stund. Sedan kommer de tillbaka och berättar att de vill skicka hem kroppen.
- Men varför vill ni betala så mycket för att skicka hem honom? Är det inte bättre att begrava honom här, dessutom mycket billigare? Med alla pengar ni sparar kan ni köpa bensin som räcker ett år, mediciner för att rädda kolerapatienter och tillräckligt många generatorer för att aldrig behöva uppleva fler strömavbrott?
Talesmannen i sällskapet svarade:
- För många år sedan var det en man som dog och begravdes här. Tre dagar senare återuppstod han från döden. Vi vill inte ta den risken…

Läs hela inlägget här!

One cup for mama

I höstas, när N var i Zimbabwe, var han inne i en butik som sålde fint lergods. Fat, skålar, koppar och karotter.

Han fastnade för två stora koppar som han ville köpa med sig tillbaka till Nairobi. Den glade försäljaren skakade dock på huvudet och sa:
- No no, you buy one cup for papa and one cup for mama.

Så, så fick det bli. Nu har vi en stor kopp och en liten kopp.



















Den glade försäljaren förevisar hur man häller upp té

Grattis lilla mamma!

Idag är det Mors dag i Sverige. Här i Kenya firade vi (ja, det var kanske lite svårt för oss att fira utan våra mammor i sikte, men ni fattar) det för tre söndagar sedan.

Mamma, tack för att du alltid varit en så himla bra mamma! Jag är så glad att det blev just du och ingen annan. Hoppas att du blir firad idag och att mina kära syskon uppvaktar dig med jordgubbstårta och kärlek.

Om ett barnhem för elefantungar

Igår besökte jag ett barnhem för elefantungar. Det är en del av Nairobi National Park och heter The David Sheldrick´s Wild Trust Orphan´s Project.

Anledningarna till att elefantungarna hamnar på barnhemmet är många, mamman kanske har blivit skjuten (tydligen har det återigen blivit lagligt att skjuta elefanter för att komma åt elfenben - mitt hjärta bankar i raseri bara jag tänker på det!) eller ungen kan ha ramlat ner för en slänt och slagit sig utan att resten av elefantfamiljen upptäckt det. När guiderna ute på nationalparkerna i Kenya upptäcker en sådan elefantunge slår de larm och några skötare från barnhemmet åker ut till Wilson Airport där de hyr ett plan och flyger till undsättning.

Elefantungarna är ofta mycket illa däran när de hittas; uttorkade, klösta av hyenor, ensamma och vilsna.














Det är såhär vi är vana att elefantungar. I närheten av sin mamma. Som en del av flocken. Bilden är tagen i Maasai Mara, de övriga bilderna är tagna på barnhemmet för elefantungar.


















Varje dag klockan elva till klockan tolv matas de och det är enda gången de möter människor, förutom skötarna då. Resten av dagen är de ute i nationalparken. De ska vänja sig vid det vilda för att sedan kunna återanpassas. Det kostar 300 shilling (runt trettio kronor) i inträde och dessa pengar går oavkortat till att ta hand om dessa ungar.





























Det skär i hjärtat på mig när jag ser denna lilla unge

Elefantungarna är ofta traumatiserade när de kommer till barnhemmet och varje skötarna sover med ungarna varje natt och tröstar dem när de har mardrömmar och ger dem välling (ja, eller det är väl mjölk).





















De verkar ha det väldigt bra på barnhemmet!


















Lyckades få med en bild på mig bland elefantungarna också. Den lilla elefanten på bilden nosade med sin lilla snabel på min fot.




















Det finns också en liten noshörningsunge där som ystert sprang omkring och ville ha uppmärksamhet. Den var helt bedårande! Tydligen är det väldigt stor skillnad på att uppfostra en noshörningsunge jämfört med en liten elefantunge. Elefanter är ju mer lika oss människor, mer känslomässiga och noshörningar är tydkigen mer stabila, men svårare att försöka förstå vad de tänker.


















I Kina är noshörningshorn populärt som afrodisiaka i vissa kretsar. Det sägs att mannen blir mer potent av det. Det var en kvinna på centret som höll ett föredrag medan vi tittade på djuren och hon berättade att man kan säga att hornet består av sammanpressade naglar. Så man kan lika gärna äta sina egna naglar för att uppnå det man tror att man ska kunna uppnå med hornet.

En noshörning utan horn klarar sig inte länge. Det blir svårt att hitta en partner eftersom det inte anses vara attraktivt att inte ha horn och man kan inte försvara sig lika bra om man blir anfallen.

Om allt möjligt

Nu kommer strax taxin för att ta mig till jobbet. Måste ta med min laptop och jag vill inte promenera med en datorväska över axeln. För osäkert. Knappt har jag skrivit på min blogg att jag jobbar förrän jag meddelar att jag arbetar sista dagen idag. Jag har under våren (i snitt en dag i veckan i början och mer på slutet) hjälpt en nyetablerad biståndsorganisation med deras hemsida och nu är min del av arbetet slut.

Min bilskollärare ringde just och sa att han skulle komma över med mitt internationella körkort. Tydligen ska jag kunna köra i alla länder utom Japan om jag har ett sådant. Måste kolla med Vägverket vad de säger om Sverige. Kan jag köra där i sommar?

Nu känner jag att flytten börjar närma sig med stormsteg... Saker jag vill hinna göra innan vi flyttar måste genast bokas in om de ska hinnas med. Igår var jag på ett ställe som jag blev alldeles varm i hjärtat av; ett elefantbarnhem. Berättar mer om det sedan!

Nej, nu ringde telefonen. Dags att gå ner och hämta körkortet! Fatta, mitt alldeles egna körkort!

Om en vulkanbestigning

I lördags ringde väckarklockan sju på morgonen och när jag tittade ut genom fönstret lyste solen och himlen var blå. Fick sommarlovskänsla i kroppen. Vi åt gröt till frukost, gjorde matsäck, knöt på oss gympadojorna och satte oss i bilen för att hämta upp två kompisar. Målet var vulkanen Mount Longonot som vi bestämt oss för att bestiga.

Vulkanen ser mäktig ut på håll. Gulp, ska jag upp där? När vi parkerat bilen och betalat entréavgift (en femtiolapp om man är resident eller har kenyanskt id-kort som jag har!) började vi trava uppför. Stannade till då och då för att hämta andan och jag som trodde att jag hade okej kondition flämtade hela vägen upp. Men jag var peppad!

En skolklass kom snabbt ifatt oss och praktiskt taget sprang upp... Herregud. Pole, pole som vi säger på swahili, ta det lugnt.

Till slut, efter ungefär en timme och fyrtio minuter, nådde även vi toppen och utsikten var fantastiskt vacker, helt klart mödan värd. Och sedan hade jag ju sett fram emot att äta C:s supergoda äppelkaka som hon hade med sig. Hade det inte varit för den hade det nog tagit längre tid för mig att ta mig upp. Ja, jag mutas lätt med mat och sötsaker!


















Mount Longonot
The name Longonot is derived from the Masai word Oloonong'ot meaning mountains of many spurs or steep ridges. Longonot park covers 52 km2 most of it being occupied by Mt. Longonot a young volcano rising to 2,776 meters above sea level. The sides of the mountain have beautiful V-shaped valleys and ridges. The stony soils have little vegetation but the crater has an impenetrable forest.
Läs mer här!

I made it to the top!

De här taggiga buskarna ska man akta sig för... Man kan sticka sig rejält. Jag förstår inte hur girafferna gör när de äter växtligheten på sådana här buskar. De borde ju sticka sig något fruktansvärt.

Att ta sig nerför vulkanen gick ju betydligt snabbare och snart satt vi i bilen igen. På väg tillbaka till Nairobi passerade vi en kyrka som vi var tvungna att stanna vid. Den är katolsk, bedårande och ligger alldeles vid vägkanten. Den byggdes tydligen av italienska krigsfångar 1942.

N har en otroligt fin stämma och när han provade akustiken med en medeltida sång på latin fick jag gåshud.

Sedan åkte vi hem.

Om regn, té och åska

Idag har det spöregnat. Och åskat och blixtrat. Underbart. Jag älskar det vädret. Och det är kyligt i luften. Skönt. Vi går mot den kallare årstiden nu och det märks. Som en regnig svensk sommardag var det idag ungefär. Fast med mer regn.

Efter jobbet (ja, jag jobbar ju lite då och då nuförtiden - och gillar det!) åkte jag hem till N som är hemma och är sjuk. Förkyld. Drack hett té med riven ingefära i, satt i soffan och kollade på några avsnitt av serien Big Love (se den!) som jag köpte för någon helg sedan för tjugo kronor per säsong.

Skön dag.

Travelstart om kenyansk husmanskost

Här finns ett Travelstartinlägg på svenska om ugali och nyama choma - kenyansk husmanskost.

Jag klarade det!

Ojojoj, vad jag är duktig - jag klarade teoriprovet & uppkörningen!

Nu vill jag bara dricka champagne och skrocka om hur duktig jag är!

HURRA!

Beware Elephant

Idag pluggar jag teori för hela slanten. Förutom ett avbrott mellan klockan ett och två då jag ska övningsköra. Jag läser om vägskyltar och det illustreras så fint med denna bild.


















Två elefanter går och betar intill en varningsskylt där det står "Beware Elephant". Det känns så fint på något sätt.

Vi flyttar!

Vi har börjat packa!

Det är klart nu när flytten blir av - den tionde juni flyttar vi till Harare i Zimbabwe. Det är mycket som ska fixas innan planet lyfter; packa naturligtvis, avsluta mitt arbete, och N har mycket att göra på sitt jobb, ta körkort, ta farväl av Nairobi och Kenya och av våra vänner. Ett ´house cooling party´ ska vi ha också innan vi flyttar! Men även om jag trivs så fantastiskt bra här i Kenya känner jag mig redo för ett nytt äventyr.

Uppfarten till vårt hus i Harare

Och såhär ser huset ut!

Ring, ring...

Skype är en fantastisk uppfinning, men förutom att alla jag vill tala med inte har installerat det så är mitt internet ganska opålitligt. Hack i samtalet och långa fördröjningar gör att det inte brukar bli så kul.

Tacka vet jag ett riktigt telefonsamtal. I fredags gick jag till ett kombinerat internet- och telefonställe på Kilimani Ring Road som ligger här i närheten och ringde mina syskon. Det kostar bara fem shilling per minut (drygt fem öre) att ringa till svenska hemtelefoner och tjugo shilling per minut (drygt tjugo öre) till mobiler. Visst, det är lite fördröjning, men på det stora hela okej. Det var skönt att höra min lillebrors och min storasysters röst.

Jag längtar efter er!

Peter pekar & pratar

Kunde inte låta bli att fråga om jag fick filma när min trafikskollärare Peter visade de handtecken som jag ska kunna på uppkörningen på tisdag. De här tecknena används frekvent ute i trafiken för att förstärka blinkersen (men oftast vevar föraren handen i ultrarapid och inte så långsamt som i filmklippet).

Camillas skafferi

Vill tipsa om min kära systers blogg Camillas skafferi. Hon skriver såklart mycket om sin lilla dotter Julie och också om saker man kan hitta på med småbarn i Stockholm. Bloggen är skriven på engelska så att deras (min systers man är fransman) släkt och vänner också kan läsa.

Perukproblem

Jag köpte ju en peruk på mataffären Nakumatt häromsistens. Jag måste ju göra som mina kenyanska sisters och förändra min frisyr lite oftare, men nej, jag tror att jag håller fast vid mitt naturliga. Eller vad säger ni? Bilden till höger är alltså med peruk, men det kanske ni kunde gissa.

En cykel kommer lastad...

Den här cyklande mannen såg jag imorse när jag promenerade till bilskolan. Man vill ju inte direkt att han ska ramla!

Inramade älsklingar

Två sötnosar som äntligen har fått ramar! Jag har varit dålig på att rama in foton, men det blir ju så fint. Ska se om jag kan fynda billiga secondhandramar och måla om när jag är hemma i sommar. Det blir så hemtrevligt att ha foton på släkt, vänner och barn framme!





















Fotot på söta lilla Julie, min systerdotter, fick en leopardram köpt på Yaya shopping centre.




















Lille Sixten, son till en av mina bästa vänner. Den coola ramen fick vi som present av min kompis Y när hon var på besök här och är också köpt på Yaya. Sedan älskar jag bilden!

Om lektion 29 & överraskningen

Herregud!

Imorse kom jag till körskolan klockan 10 som jag gjort varje vardag sedan mitten av april. Det skulle bli sista körlektionen innan examen (imorgon är sista teorilektionen). När jag träffar min lärare Peter säger han "today you´re having assessment!". Say what?

Jag går in i teorirummet och träffar inspektören George som tydligen ska testa mig för att se om jag är redo för min uppkörning (teori & praktik) på tisdag. Jag visste inte om det här och blev lite panikslagen. Grejen är att jag ligger efter med teorin och har tänkt ägna fredag till måndag åt att hårdplugga skyltar och sådant.

Först ut var bilbanan och jag förstod inte hur jag skulle köra. Han hade blockerat de vägar jag tänkte använda. Skulle visst använda parkeringshuset för att ta mig fram.



















Sedan hand signs. "Indicate that you´re turning right". "Now left". "And how do you show the police that you will drive straight?". Det gick bra även om jag inte ägnat dem någon särskild tanke sedan den lektionen för en månad sedan.

Sedan skyltar. Jag sög. Som sagt, man ser knappt en endaste liten skylt ute i trafiken. Hade en teorilektion med skyltar för några veckor sedan, men hade glömt de flesta. Det var ju det jag skulle plugga på i helgen.

Därefter bilkörning. Det gick galant om jag får säga mitt. Förutom någon liten incident där jag glömde växla tillbaka till ettan när jag stannat vid en korsning. ´Hill start´ (backstart?), ´three point turn´ (trepunktsvändning?), växling, rondellkörning och allt man kan tänka sig gick bra. Och jag skärpte till mig när jag hade den här inspektören i bilen. Lyckades också snattra lite om väder och vind medan jag försökte hålla koll på de matatus som körde om mig.

Efter lektionen träffade jag Peter igen och frågade lite anklagande varför han inte förvarnat mig lite (enligt inpektören ska man få veta det på förhand - alltså inte bara två minuter innan), men han tyckte det var bra att "överraska" mig och se vilka svagheter jag behövde arbeta på. Och ja, det var nog bra faktiskt. Nu fick jag känna på hur det kändes i skarpt läge. På tisdag ska jag försöka vara lite coolare och inte bli så stressad.

Körkortsenkät

Har en liten undersökning i högerspalten - just nu leder de som tog körkort när de var arton. Finns det inte flera som tog det lite senare - precis som jag? Eller, jag har ju inte tagit mitt än, men ni fattar.

Rösta!

Faran kommer från höger

På körskolan sa min lärare Peter att jag ska ta med mig 600 shilling imorgon för på tisdag i nästa vecka ska jag köra upp på polisstationen i Karen.

- Men tror du verkligen att jag är redo för det, undrade jag.
- Yes, I think you´re very ready, svarade han entusiastiskt.

Ärligt talat vet jag inte om jag är redo, men jag åker dit och gör mitt bästa. Körningen går bra och är riktigt rolig. Min lärare är bra (och pratar inte i sin mobil lika mycket längre!) och jag kommer att sakna honom när det här är över. Teorin då? Det är mycket körande på bilbanan. Och det lär jag mig faktiskt mycket på (och ibland gäller det att hålla tungan rätt i mun och komma ihåg att det är vänstertrafik som gäller), men jag saknar att få riktiga lektioner i olika trafikregler och sådant. Det lär jag mig först när jag får frågor jag inte kan besvara.

Typ:
- Susan, what are the three rules of parking?
- ...well, maybe you can tell me because I haven´t heard that question before.

Jag har ju för sjutton inte ens övat på att parkera!



















Här sitter vi framför bilbanan (eller model town board som den kallas - it´s a model of any given town in Kenya!) och klurar på hur vi ska köra den blå bilen så att den hamnar framför den röda.

Några simplare frågor från det sönderkopierade häfte jag köpte på körskolan för fem spänn:
What is the rule of the road in Kenya?
Keep left.

Where does danger come from?
Faran kommer från höger. (Det är en bra titel på en deckare, tycker ni inte?)

How many eyes does a driver have?
Två, tydligen. Sina egna + spegeln. Men blir inte det tre?

Sedan är det ett gäng betydlligt svårare som jag måste banka in i mitt huvud den här veckan.

Baffinbabesbloggen

Här kommer ett tips på en spännande blogg!

Baffinbabesbloggen
Med ammunition, dunbyxor och 40 kg choklad i bagaget är systrarna Emma och Vera Simonsson redo för äventyr. Tillsammans med norskorna Ingebjörg Tollefsen och Kristin Folsland Olsen ger de sig på internationella kvinnodagen ut på expeditionen ”Baffin babes - 80 days in the Arctic”. Under 80 dagar ska de skida 1.400 kilometer över Baffin islands arktiska vildmark.

Bloggadress: http://www.dn.se/blogg/baffinbabesbloggen

Travelstart om manikyr

Nytt Travelstartinlägg på svenska finns att läsa här!

Travelstart + lektion 2 på körskolan

Ett nytt Travelstartinlagg pa svenska finns att lasa har!

De senaste veckorna...

De senaste veckorna har varit hektiska och roliga. Att ha Y på besök var härligt och det blev tomt när hon åkte... Har också fortsatt med mina körlektioner och jobbat på med ett projekt jag gör åt en biståndsorganisation här i stan.

Här är ett urval av vad jag och Y (och ibland också N) hittade på:

Jazzfestival på National Museum
Det var en riktigt bra kväll med skön afrikansk jazz. En sydafrikansk tjej som heter Lira var särskilt bra.

Gick på massajmarknaden utanför Yaya
Passade på att köpa ett nytt halsband - too much is never enough...




















Kolla in utsikten från Kenyatta Conference Centre
Lite oroande att någon försökt ta sig ut bara...




















Fika på Hotel Stanley

Övningsköra till Karen Blixen Museum
Med Y i baksätet övningskörde jag till museet - det gick finfint trots möte med trettio kor.















Besök på pärlfabriken Kazuri
Fint och färgglatt som alltid

Fika på Java (flera gånger)
Chocolate chip cookies, carrot cakes, chocolate fudge cakes...

Prova kitschiga bröllopsklänningar i mataffären
I mataffären Nakumatt finns, precis intill tvättmedlet, en liten bröllopsaffär som heter Next Step... Vem handlar sin brudklänning samtidigt som de storhandlar, tänkte jag första gången jag såg det. När Y och jag var i affären för att handla mat kunde jag inte låta bli att dra med henne in och innan jag visste ordet av hade jag hittat på att jag skulle gifta mig i höst (obs! jag har inte en sådan längtan) och att Y var min bride´s maid. Jag sa att jag gärna ville ha något riktigt stort och fluffigt och innan jag visste ordet av stod jag i omklädningsrummet med vit maräng runt kroppen.




















Införskaffa peruk i mataffären
När man ändå ska handla mjölk och toapapper kan man väl slänga ner en peruk i korgen också...

Bila till kusten (och få punka i mörkret i Nairobis ruffa outskirts)
Aldrig att vi kan åka någonstans utan att bli stoppade av polisen, betala mutor eller bli anklagade för att ha rispat någons bil... När vi nääästan var framme i Nairobi exploderade ena däcket och vi blev stående medan solen snabbt gick ner. Det här området är känt för att vara osäkert och tydligen är det inte alldeles ovanligt att både det ena och det andra händer dessa bilar (och dess passagerare) när de står stilla. En vakt (vi var först inte säkra på om det verkligen var en vakt) kom fram till bilen och sa att "you are very unsafe here!!". Vi höll modet uppe i bilen och hade det trevligt även om vi alla var ganska oroliga.

Efter att förgäves ha väntat på hjälp i två timmar rullade vi sakta in på en mack längre fram på vägen. Anledningen till att vi inte gjorde detta förr berodde dels på att vi inte trodde att bilen skulle klara att köras ens några meter och dels på att vi inte visste om macken längre fram. It was dark. Väl framme på macken kom en man i blå sydväst fram till bilen, böjde sig ner och sa leende "Now you´re safe!" Han var fantastisk och vi kunde känna oss trygga igen. An angel of the road. Vi drack té i väntan på hjälpen och när ´the road rescue´ kom och tog sig an bilen satte vi oss i en taxi hem. Det har aldrig varit så skönt att komma innanför murarna på vårt compound som då (men så känner jag i och för sig varje gång vi kommer hem från en långkörning...).

Besöka polisstationen i Mombasa
Don´t ask. Kenyansk polis säger jag bara... Suck.

Njuta av vårt strandhus - it was so fine!

• 
  
  
  

Hänga på strandbaren 40 thieves
Mysigt som vanligt

• 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

Snorkla i oceanen
Vi tog en tur med en glass goat (båt med glasgolv) och matade fiskar med chapati. Sedan stannade till vid en sandbank ute i havet och satte på oss simfötterna.

• 
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

Ha fest med Asia och hennes vänner i vårt strandhus

Få manikyr och pedikyr
Tjejerna på salongen försökte övertala mig att göra flätor, men jag tror att det skulle se ganska trashigt ut med flätor i mitt hår... På bilden gjorde Mary uppehåll för att hjälpa en annan kund.

Kolla in Toy market bakom Adam´s Arcade
En stor marknad där man kan köpa kläder, piratfilmer, hönor och annat. Köpte en kjol som skulle göra sig bra på en cirkus.

Bjudna på inflyttningsfest med underhållning av kenyanska akrobater
Jäklar, så vill jag också kunna dansa!

Safari i Nairobi National Park
Y gjorde det på egen hand och såg noshörning, flodhäst, giraff, impala och en del annat...

Körlektion 1 på Travelstart

Travelstart om lektion 1 på körskolan i Nairobi: teori.