torsdag 28 maj 2009

Om en vulkanbestigning

I lördags ringde väckarklockan sju på morgonen och när jag tittade ut genom fönstret lyste solen och himlen var blå. Fick sommarlovskänsla i kroppen. Vi åt gröt till frukost, gjorde matsäck, knöt på oss gympadojorna och satte oss i bilen för att hämta upp två kompisar. Målet var vulkanen Mount Longonot som vi bestämt oss för att bestiga.



















Vulkanen ser mäktig ut på håll. Gulp, ska jag upp där? När vi parkerat bilen och betalat entréavgift (en femtiolapp om man är resident eller har kenyanskt id-kort som jag har!) började vi trava uppför. Stannade till då och då för att hämta andan och jag som trodde att jag hade okej kondition flämtade hela vägen upp. Men jag var peppad!


















En skolklass kom snabbt ifatt oss och praktiskt taget sprang upp... Herregud. Pole, pole som vi säger på swahili, ta det lugnt.
















Till slut, efter ungefär en timme och fyrtio minuter, nådde även vi toppen och utsikten var fantastiskt vacker, helt klart mödan värd. Och sedan hade jag ju sett fram emot att äta C:s supergoda äppelkaka som hon hade med sig. Hade det inte varit för den hade det nog tagit längre tid för mig att ta mig upp. Ja, jag mutas lätt med mat och sötsaker!


















Mount Longonot
The name Longonot is derived from the Masai word Oloonong'ot meaning mountains of many spurs or steep ridges. Longonot park covers 52 km2 most of it being occupied by Mt. Longonot a young volcano rising to 2,776 meters above sea level. The sides of the mountain have beautiful V-shaped valleys and ridges. The stony soils have little vegetation but the crater has an impenetrable forest.
Läs mer här!
























I made it to the top!


















De här taggiga buskarna ska man akta sig för... Man kan sticka sig rejält. Jag förstår inte hur girafferna gör när de äter växtligheten på sådana här buskar. De borde ju sticka sig något fruktansvärt.

























Att ta sig nerför vulkanen gick ju betydligt snabbare och snart satt vi i bilen igen. På väg tillbaka till Nairobi passerade vi en kyrka som vi var tvungna att stanna vid. Den är katolsk, bedårande och ligger alldeles vid vägkanten. Den byggdes tydligen av italienska krigsfångar 1942.

















































N har en otroligt fin stämma och när han provade akustiken med en medeltida sång på latin fick jag gåshud.

















Sedan åkte vi hem.

4 kommentarer:

Saltistjejen sa...

å vilken utflykt!!!!
Härligt!
Och du jag läste tidigare att ni ska flytta. Vill säga grattis och oj vad det låter spännande. Hur känns det? Är läget mer stabilt där nu?
Huset såg ju inte fel ut om man säger så.
Och oj nu börjar åännu ett nytt spännande kapitel i ditt liv!
Kram!

Susanna sa...

Saltis. Det var verkligen härligt! Ja, vi flyttar snaaart. Det känns spännande och roligt. Läget verkar vara mer stabilt än tidigare och vi trorr att det kommer att fungera fint att bo där. Det kommer att bli sorgligt att flytta ifrån Kenya, men vi har varit inställda på det ett bra tsg nu så om vi inte skulle flytta skulle det kännas ganska snopet... Kom gärna och hälsa på! :) Kram

thebromanders sa...

Oj, här inne blir man ju lätt fast... vilka bilder!!
Ni ska flytta?? Vart??

Susanna sa...

Mz. Olsson. Roligt att du fastnar! :) Vi har bott i Kenya sedan i september förra året - om nästan exakt en vecka flyttar vi till Harare, Zimbabwe. Äventyret fortsätter... :)