Om giraffer eller om att sitta på jobbet

Ibland roar jag mig med att fundera på vad jag skulle ha gjort om jag suttit på jobbet i Sverige istället. Ta i måndags till exempel, då hade jag säkert suttit i ett måndagsmöte på jobbet och kanske haft lite måndagsångest (ta det inte fel, jag gillade verkligen mitt jobb). Ute kanske det varit mulet och jag hade drömt mig bort till sol och ledighet. Eller så hade det varit ett strålande fint vårväder och jag hade längtat efter att få vara ute istället.

I måndags var jag så långt från möten man kan komma. Jag promenerade bland giraffer och zebror. Fatta! Vi tog bilen till Crater Lake Camp, som ligger utanför staden Naivasha, i söndags. Tjejen i receptionen sa att det var "only three kilometres from Naivasha town", men riktigt så nära var det inte. Vi hade bokat en stuga där vi stannade över natten (okej, det var ett tält, men är stort och möblerat med dubbelsäng och så).

Crater Lake är en gammal vulkan som inte varit aktiv på hundrafemtiotusen år. Kratern är fylld av kalkrikt, grönt saltvatten och för att komma ner i kratern, där ´campen´ är går man ner för etthundrasex trappsteg.

I måndags tog en guide med oss ut på promenad i naturreservatet och det var bland det bästa jag varit med om i naturväg. Efter att ha promenerat en stund såg vi massor av giraffer och som alltid när jag ser dessa djur får jag en "Jurassic park"-känsla. De känns nästan som dinosaurier. Vi stod bara några meter från dem och de blinkade lite lojt med sina långa ögonfransar. Sedan gick vi förbi några zebror (de är polare med girafferna som, till skillnad från dem, kan hålla utkik efter farliga djur lite bättre...).

Jag vet inte vad det är, men just nu föredrar jag mina kenyamåndagar framför mina jobbmåndagar.