Hälsningar från Owe

Efter publiceringen av förra inlägget fick jag en hälsning i mailform från självaste Owe. Jag ser det som ett tecken på att jag är på rätt spår. Hans böcker kommer att ska visa vägen. Jepp.

Senecas stycke

Så märkligt. Ni vet dikten i föregående inlägg som jag inte hittat på tre år. Igår när jag gick och la mig plockade jag upp boken "Ikonen i fickan" (av Owe Wikström) från nattduksbordet. Den är nyinköpt och ännu oläst. Egentligen skulle jag ha plockat upp "Middlesex" (av Jeffrey Eugenides) eftersom vi ska diskutera den på bokcirkeln på onsdag.

Hur som helst, vad hittar jag på första sidan i boken om inte ett stycke av Senecas dikt?

Rastlöshet - eller våndan över att välja rätt

Det är senhöst 2005 och jag funderar på om mitt beslut att göra en Minor Field Study* i Namibia verkligen är rätt beslut. Det känns rätt i hjärnan, men inte i hjärtat. Helst vill jag ligga i min röda soffa på studentrummet och transkribera uppsatsintervjuerna, hångla med killen några rum bort, käka glass & kolla på något dåligt program med resten av korridoren, ta promenader i skogen, shoppa på Kii. Såna grejer.

Men jag vet vad jag också vill. Jag vill arbeta med internationella frågor på organisationer som Sida och Rädda Barnen. Och jag vet att jag, med min utbildning, inte är den första en arbetsgivare väljer. Jag behöver meriter. Har redan några bra erfarenheter, men behöver mer. Sidastipendiet ser bra ut på CV:t. Krasst, ja.

En kille på min korridor läste sista terminen på Psykologprogrammet och när jag berättade hur jag kände mig gav han mig en dikt. Den fastnade hos mig. Den fick mig inte att ändra mitt beslut, men jag förstod mycket mer när jag läst den. Papperet veks ihop och lades någonstans. Bortstädat. Jag har många gånger letat efter lappen och sökt på nätet, men inget. Plötsligt idag, när jag rensade bland mina grejer på Upplandsgatan, hittade jag papperet igen.

Rastlöshet (av Seneca)
"Varför är du förvånad över att dina resor inte hjälper dig när du har dig själv med? Du är förföljd av samma bekymmer som drev iväg dig. Vilken njutning kan nya länder skänka? Eller bekantskap med andra städer och platser? Din rastlöshet har inte fört dig någonstans.

Frågar du varför denna flykt inte hjälper dig? Du flyr tillsammans med dig själv. Du färdas hit och dit för att skaka av dig en börda som sitter fast, men som just genom din rastlöshet blir ännu besvärligare, som när lasten påverkar fartyget mindre så länge den ligger still, men får fartyget att snabbt kantra åt det håll den har förskjutit sig när den väl har börjat rulla åt ena sidan.

Allt du gör, gör du mot dig själv och du skadar dig genom själva rörelsen, ty du skadar en sjuk!"

Snart gör jag en ny resa, men denna gång är hjärtat med.

* ett Sidastipendium som gör det möjligt för mig att samla information till min magisteruppsats i ett utvecklingsland.

Kokoland

Min kille tycker nog att jag är koko. Ni vet, i landet mellan vaket tillstånd och dröm dyker massor av funderingar och tankar upp.

Igår. Han läser bok. Jag försöker somna.
Jag: Du, jag undrar hur många ord man kan få ut av ordet frukost...?
Han: Okej?
Jag: Säkert 20 faktiskt... Fru och kost såklart. Sedan ost, sot, frukt, so, kur, os, rufs, tofs, rost, tur, ur, kos, ko, kor, ork, ok, ut, sort, tok, ros, sur, rus, fukt, rot. Räknas Tor, Rut & Kurt också, tycker du?
Han: Vänta, vad sa du nu?

En stund senare.

Jag: Du, hur är det egentligen... Tror du att kvinnor som använder burka även föder barn i dem?
Han: Va, nej det har jag inte tänkt på. De kan de väl inte göra. Eller?

Ytterligare en stund senare.

Jag: Du, varför heter det egentligen ensamstående. Att man är ensamstående. Vart kommer det stående ifrån? Det känns i och för sig bra att det är stående. Det låter aktivt.
Han: Mmm...

Kambodjafoton

Rensar mitt skrivbord och hittar två bilder som jag tog i Kambodja 2004. På den första bilden ser man projektkoordinatorerna Siden och Nimol i tygaffären (de köpte det orangea tyget som sedan blev en kjol till mig). I hängmattan ligger ett litet barn. På den andra ser man min fine, rolige parkamrat Tola och vår snälle värdbror utanför huset i Kampong Cham.

XOKO

Ikväll ska jag träffa min familj på Xoko. Fira min födelsedag, dricka cava & äta pinchos. Värdigt på något vis. Sedan köpa med oss lyxiga pizzor från Ciao Ciao och gå hem till vårt chateau. Dricka viner köpta i Bordeaux. Och äta god köpeskladdkaka med hallon och glass. Öppna presenter. Perfekt. Orkar inte stå i köket, laga mat och baka just nu. Hinner inte ha en stor fest. Tar en enkel väg som känns sjysst.

On, off eller mittemellan?

Jag planerar att ha det lugnt och skönt den första tiden i Kenya. Läsa, pärla, simma i poolen, fixa så att vi har internet, leta efter mataffären, skriva, måla kanske, få en känsla för staden, hitta en bra swahililärare, lyssna på musik, supporta N, få koll på det nya livet. Det ska ju kännas meningsfullt det jag gör och jag vill ha vissa saker inplanerade. Det kommer säkert att vara skönt att vakna på morgonen och veta att idag ska jag läsa swahili två timmar eller äta lunch med någon intressant. Men jag vill inte göra för mycket. Eller för lite. Hitta ett bra läge.

Skulle det här ha varit för några år sedan hade jag säkert redan fixat jobb, fritidsintressen och extra studier, men jag vill inte göra så den här gången. Jag vet att det finns massor av spännande grejer att göra. Det kan jag kolla upp på plats. No need to stress.

Men hur hittar man den där balansen mellan att göra för mycket och inte göra någonting?

Om en födelsedag

Imorse sov jag räv tills sovrumsdörren öppnades och N tog ton... Födelsedagssång, tårta på sängen och fina paket. Bland annat en väldigt snygg klänning från Plagg, en randig sjal från Granit och en liten plånbok som jag lätt kan ha i fickan i Nairobi. Staden kallas inte "Nairobbery" för intet...

Grattis till mig!

Susanna betyder lilja

Idag har jag namnsdag.
Och imorgon fyller jag år.
Jag tycker att det är barnsligt
roligt med båda dagarna även
om den förstnämnda inte riktigt
uppmärksammas som den förtjänar!

080808 lämnar jag 08-land

Imorgon, den 8/8-08, lämnar jag Stockholm och åker jag till Paris för att tillbringa helgen där med min mamma och min syster! Vi ska äta crepes i Montmartre, shoppa i Chatelet, åka båt längs Seine och dricka espresso på mysiga caféer. Och hinna prata... Om livet i min systers växande mage, om min flytt till Afrika, om crepes är bäst med eller utan Nutella och andra viktiga saker.

Solen som sken

Vinprovning, goda ostar och vackra landskap tar på krafterna och här vilar vi oss i skuggan utanför en vacker vingård i Bordeaux.

På bilden: Jag, min syster & mamma (juli, 2008)

Träskor

De här rödblänkande träskorna skulle jag nog bli lycklig av att få ha på mina fötter!

De heter Calou clogs.
På exempelvis Syster Lyckligs hemsida kan man köpa dem. Jag har storlek 39 i dem skulle jag gissa. Och jag fyller snart år!

Laktritskola med havssalt

Alldeles efter att jag hade hämtat journalkopior till Kenyaförsäkringen på Ersta sjukhus sprang jag in på Chokladfabriken, samtidigt som mobilen ringde i min väska. Det var mamma som jag kanske skulle träffa efter jobbet. Hon tipsade om lakritskolorna med chokladöverdrag och havssalt på. Jag köpte ett hekto som hon skulle få. Men nu ska vi inte ses idag och kolorna försvann raskt ner i min mage. Jättegott!

Ajdå, nu ringde mamma just och berättade att hon ändå kommer in till stan...

I was carried away

Igår såg jag roliga, sorgliga, fina Sex And The City tillsammans med min syster C, mamma, min barndomsvän C och hennes mamma. Efteråt gick vi till Grill och drack Cosmopolitan! Sedan gick jag hem och kollade på ett dubbelavsnitt som gick på trean... I was carried away!

Snart midsommar!

Bara ett par timmars arbete kvar innan vi sätter oss i bilen och åker ner till Småland för att fira midsommar... Jag längtar! Förhoppningsvis hinner vi äta lunch på Didis café innan vi åker. Det är två systrar som äger det mysiga caféet som ligger i hörnet Frejgatan/Upplandsgatan. Idag blir det nog deras rödbetsquinoa med kyckling och till efterrätt blir det kanske en nougatkyss.

Sommargarderob

En ny sommargarderob är införskaffad. Jag gick bärsärkargång på MQ när de hade femtio procents rea. Byxor, kjolar, klänningar, linnen, tröjor... Både bra att ha grejer som ett par nya, svarta byxor, en jeansklänning och en grå kjol med sött sprund. Men också färgglada tröjor, en svalkande, lila tunika, ett rödvitt linne i silke... Sweet.

Men jag inser att jag får boka av den personliga shopping jag har bokat in på Åhlens i slutet av augusti.

Sommartecken

Årets sommarpratare i P1 har just släppts! Många spännande och roliga namn: klicka här för att kolla vilka de är!

Vi flyttar till Kenya!

Nu är det officiellt: vi flyttar till Kenya i slutet av sommaren!

N har fått jobb på en svensk biståndsorganisation med stationering i Nairobi. Ett tvåårskontrakt. Jag planerar att vara lyxhustru till en början; vila ut, läsa böcker och dricka goda fruktdrinkar, ta en kurs i Swahili, träna... Sedan kan jag börja se mig om efter jobb.

Spännande. Hisnande. Roligt. Äntligen! Och redan en saknad i magen efter mamma och alla andra jag kommer att sakna.

Ki-mama

Om några minuter ska jag kila ner till sushistället Ki-mama och hämta min yakiniku. Sedan ska jag sätta mig på balkongen och njuta av maten och de vackra rhododendronen som lyser i rött och lila på gården. På det stora hela är livet ganska bra!

Bokcirkeln är igång!

Den tredje mars skrev jag det här bokcirkelsinlägget och igår träffades vi hemma hos mig och diskuterade den första boken ("Flyga drake" av Khaled Hosseini). Det var roligt, intressant och jag har fått flera boktips på min att-köpalista. Nästa gång vi ses ska vi ha läst boken "Middlesex" av Jeffrey Eugenides. Jag gjorde Bondhustruns jättegoda banankaka med mörk choklad i till efterrätt:

Bondhustruns banankaka

100 g smör - typ rumsvarmt
3 dl socker
rör ihop!

2 ägg
4 msk gräddfil/fil
tillsätt till smörsockergeggan

3 dl mjöl (dinkel funkar fint)
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bikarbonat
Blanda de torra ingredienserna i en skål, rör sedan ner dem i den kletiga blandningen

2 bananer - så bruna som möjligt
Mosa dem, rör ner i smeten

Vill man att kakan ska bli snuskigt god kan man dessutom slänga ner nonchalant brytna bitar av mörk choklad i smeten.Häll smeten i smord och bröad form, grädda i nedre delen av ugnen, 175 grader, cirka 45 minuter. Kan ta uppåt en timme.Den blir brun och fin. Kanterna är godast. Vält gärna upp den på ett bakplåtspapper som är sockrat, så blir den ännu tjusigare och så spiller man små små strösockerkorn på sig medan man äter. Det är charmigt.Är man vegan/allergisk så går det utmärkt ändå, använd mjölkfritt margarin och nån sojayoghurt (det ska ju helst vara någon slags syra i, för att bikarbonatet ska verka så bra som möjligt, vill man köra sojamjölk så tror jag på att använda bakpulver istället för bikarbonat) istället samt äggersättningspulver - finns på "vänliga varor" på Ica - No egg heter det.

Böcker

Igår svängde jag in på Stadsmissionen på Hornsgatan efter sushilunch med E och efterföljande kaffe på Kaffebar. Tänkte kolla om det fanns några fina pärlarmband, men fastnade vid deras pocketböcker. För en hundring köpte jag följande böcker:

- Blonde av Joyce Carol Oates
- Vita tänder av Zadie Smith
- Leopardpojkens dotter av Johanna Nilsson
- Stamtavlor av Dilsa Demirbag Sten
- Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross

Om att bejaka sin inre tant

Ikväll är det bokcirkel hemma hos mig och igår förberedde jag lasagne och en god banankaka med mörk choklad i. Jag dukade till och med, så att det inte blir så stressigt när jag kommer hem i eftermiddag. När jag berättade det för min kompis P sa han: Du är precis som min mormor! Hon plockade fram finporslinet flera dagar innan gästerna skulle komma.

Jag vet, det är redigt att fixa och dona i förhand, men jag gillar det. Att bejaka sin inre tant liksom. Och slippa stressen.

Förändring

En väldigt stor förändring är i antågande. En spännande, omvälvande och rolig förändring. Jag drömmer mig bort. Berättar mer senare.

3

TRE namn jag går under:
Susanna
Sanna
Lilltjejen (av bonuspappa)

TRE saker som skrämmer mig:
Att hålla föredrag när jag inte är i form
Att människor som står mig nära någon gång kommer att dö
Att jag inte har koll på mina grejer

TRE saker jag har på mig:
Stella McCartneyparfym
Svarta ballerinaskor
Pärlörhängen från Snö

TRE sanningar:
Jag älskar min familj
Och desserter
Inget är skrivet i sten…

TRE saker jag verkligen vill ha:
Sex And The City-boxen
En fungerande mobiltelefon
Återhämtning

...

Jäkla skit. Imorse när jag bara snabbt skulle sätta på mig mina nya skor hittar jag bara den ena. Den andra borta. Igår stod det sopor och pappersinsamling vid de skorna och jag misstänker att skon åkte med och nu blivit återvunnen. Självklart har sopgubbarna hunnit komma och kvar är bara en tom tunna.

Dessutom lovade jag min kollega att posta ett viktigt brev i fredags. Ett brev som nu är borta. Väck. Buhu!

Note: brevet återfunnet... En sak mindre att oroa sig för.

Quiz

Vi ska ha ett quiz på jobbet. Alla ska skicka in några saker om sig själva som vi tror att andra på jobbet inte vet.

Mina bidrag:
- Har sjungit duett med Carola
- Har ensam lagat bröllopslunch i London till chefen för Ralph Lauren
- Anmälde mig till en kurs i hur man lär sig komma ihåg saker, men glömde att gå
- Har haft två roller i NorrlandsOperans uppsättning av operan Tosca

Skriv gärna i kommentarsfältet om grejer du inte tror att folk på jobbet vet om dig!

Strut

Just nu fantiserar jag om mjukglass med karamellströssel... Och om sol i ansiktet. Snart får jag gå ut i det sköna vårvädret!

Oteknik

Under påsken la min mobil av bara sådär utan förvarning. Den bara släcktes ned och alla nummer försvann. Jag lånade mammas gamla, som i och för sig är ganska ny men som måsta tillhöra Nokias absoluta bassortiment. Man får knappa fram vartenda litet ord utan någon hjälp av ordlista och när man ska svara på ett sms utgår telefonen från att man i första hand vill radera meddelandet. Någon vecka senare la min dator av bara sådär utan förvarning. Och i lördags kom jag på varför ingen besvarar mina sms. För att de inte får dem. Det går bara att ta emot sms. Och ringa. Härligt. Tillbaka i teknikens linda.

Ps. Min magra telefonlista skulle bli glad av att få in ditt nummer i mobilen igen. Sms:a gärna!

Är ALLT bra med dig?

Jag går runt och irriterar mig på när folk frågar mig: Är allt bra med dig? De säger det i största välmening och ja, det händer att jag frågar samma sak. Jag vet, jag fattar att det är något man säger för att visa att man bryr sig, att man vill veta om personen mår bra och att man inte utgår från att precis allt är bra, men jag blir ändå skitirriterad.

Jag får trycka ner min spontana reaktion som är typ: Nej, ALLT är inte bra! Saker skulle kunna vara mycket bättre, men det är okej. Jag mår bra, men nej, allt är inte bra!

Jag ser framför mig hur jag häver ur mig min svarta, klibbiga, blöta oro och frustration efter en sådan fråga och hur mottagaren står helt handfallen och bara gapar. Asså, jag ville ju bara veta hur du mådde!

Rosa skor

Imorse när jag gick till jobbet i solskenet slog det mig att C åker till New York idag. Ringde honom där han stod vid incheckningsdisken på Arlanda och frågade snällt om han kunde köpa ett par rosa Converse till mig. Det kunde han. Sjysst!

Om att malta sig

Egentligen borde Malta vara ett verb för att ta det lugnt.
- Vad gjorde du i förra veckan då?
- Jag maltade mig bara...

Single malt borde således vara när man tar det lugnt för sig själv.

To malt or not to malt, that is the question.

Malta

Malta var soliga dagar, mat i lyxklass, röda sandstränder & höga, iskalla vågor. Italiensk kulglass, taxiresor och en huvudstad lugn, så lugn. Och vacker i all sin ålderstigna prakt. Vänliga människor, läsande, vilande, undvikande av kulturaktiviteter i kalla korridorer. Och vilande igen.

Nära avfärd

Lyssnar på Frankieboys sköna The Lady Is a Tramp och skriver en stressad ansökan till ett jobb som låter intressant... Snart är det dags att raka benen, slänga ner bikinin i handbagaget och placera solglasögonen på nästippen!

1

Idag är det precis ett år sedan jag startade min blogg!

Out of office

Aktiverade just frånvarohanteraren på min jobbmail och ska strax logga ut. På söndag bär det av till Malta…

Berätta för mig och jag är din!

Jag älskar att lyssna på berättelser, sagor, historier. Jag kan lyssna på en bra berättelse nästan hur många gånger som helst utan att tröttna. Kan du inte berätta den där historien igen? Det gäller musik också vilket jag gissar att min omgivning tycker är rätt frustrerande.

- Visst är den här låten skitbra?!
- Ja, Susanna. Men du har haft den på repeat 20 gånger nu och jag blir snart galen!

Mormor fängslar mig när hon berättar om resor från förr, barndomen i 30-talets Norrbotten och böcker hon läst. Min mamma och min bror är likadana. Själv kan jag vara en fåordig tråkmåns.

- Berätta om resan, Susanna! / Vad handlade den där boken om? / Hur var filmen?
- Jo, spännande. Jag har skrivit om den på min blogg, läs där. / Om en kille som bor i Afghanistan och har en fattig kompis som är jättesnäll. Fin bok. Läs den. / Jorå, tre solar. Såg att de hade en filmrecension i På Stan för någon dag sedan. Kolla den.

Min kollegas föreläsningar om kultur och identitet har jag lyssnat på fler gånger än jag kan räkna och jag har ännu inte tröttnat. Berättelserna om hans massiva kulturkrockar i Harare, förväxlingar i Latinamerika och anekdoterna runt omkring hänger som julpumlor i teoriträdet.

Och käre N:s vindlande spökhistorier som utspelar sig på den småländska landsbygden kittlar längs ryggraden och får nackhåret att resa sig. Hans fantasi, vokabulär och berättarteknik är som honung för en sagotörstande själ.

Berätta för mig och jag är din!

Om morgnar, kvällar & möten som är oväntade

Mina morgnar blir allt tröttare. Jag tar mig knappt ur sängen och när jag väl gjort det tar jag mig knappt hemifrån. Däremot tar jag mig snabbt hem på kvällen. Lägger mig tidigt och läser. Jag har tagit upp läsandet som har blivit liggande alltför länge. Dåsar till efter några sidor, men det är så mycket skönare att somna till ljudet av en bok som dovt ramlar ner på duntäcket än att vakna av myrornas krig på tv:n mitt i natten.

När jag väl tagit mig till ytterdörren imorse upptäcker jag att min mobil inte är med mig. Några evigheters minuters letande och ringande från hemtelefonen till den för att kunna lokalisera den. Jag tror att jag är halvt döv. Ringer det i sovrummet, eller i hallen eller i rummet innanför sovrummet eller i badrummet? Vad skulle telefonen göra i badrummet? Hittar den till slut under täcket.

Ut på gatan. Vänster eller höger. Upplandsgatan eller Drottninggatan. Tar alltid vänster. Idag tar jag höger. Skyndar på stegen. Korsar Barnhusgatan. Korsar Kungsgatan. Närmar mig Gamla Brogatan när en bekant gestalt just svänger runt hörnet och kommer emot mig. Pappa.

Eller Håkan som han skrev i sina födelsedagskort när jag var liten. Pappa som alltid älskar mig, men som inte alltid låtit mig förstå det. Pappa som jag inte träffar så ofta, men som jag alltid tänker att jag ska träffa. Där står han i sina blåkläder och sitt gråa hår. På väg för att köpa macka. Jag tänker är jag lik honom. Vi är på väg att kramas. Han är dammig och jag inte. Våra kinder möts. Jag såg dig inte, sa han. Jag såg dig, sa jag.

Han berättar om den nybyggda Vällingbygallerian och de knottror av lycka dess prakt ger honom. Han säger inte så, men han menar så. Vi pratar på. Det känns bra. Jag hade velat ha mer tid. Vi skiljs åt, låter våra kinder mötas och vi säger att vi ska ses. Äta crepes hos honom kanske.

Glassnostalgi

Kommer ni ihåg den där runda 80-talsglassen med kolasås och jordnötter överdraget med choklad? Eller glassen ”Finger” En geléhand överdraget med hallonis? När man sugit bort all isglass tuggade man i sig gelén. Gott.

Åh, 80-talet! Vad hade du för favoritglass?

Våffeldagen

Idag är det våffeldagen och jag har fått en sådan lust att införskaffa ett våffeljärn och grädda våfflor till efterrätt ikväll. Grädde och hallonsylt till. Kanske en aning svårt att förena med min nya, hälsosamma livsstil, men som en kille jag lärde känna i Namibia brukade säga ”If not, why not!”

Är jag en boknörd?

Malta - 12 points!

Resan är bokad. Den 6:e april lyfter planet till Malta för en veckas ledighet. Vet egentligen inte mer om Malta än att de brukar vara med i Melodifestivalen, alltid något. Skönt ska det bli!

Snow & strawberries

Det är skymning och det snöar utanför kontorsfönstret. Jag sitter inne i värmen och har just blivit bjuden på en jordgubbe. En stor, fin jordgubbe.

Plan: Påsk

Klickar mig fram mellan resesajterna. Vill resa iväg någonstans. Helst till Kenya, men i brist på pengar (och fred) försöker jag tänka positiva tankar kring chartermål med ´del sol´ i namnet. Jag kan åka på fredag och vara borta i en vecka, men varför finns det ingen billig resa att hitta?

Ett annat alternativ är att åka till den röda, mysiga stugan i Småland och läsa gamla VeckoRevyer från 40-talet och äta god mat. Eller stanna kvar i Stockholm och gå på Warholutställningen på Moderna museet, Toulouse-Lautrecutställningen på Nationalmuseum och sedan gå till det där caféet vid Tyska kyrkan som serverar varma scones med marmelad och té från Ceylon, Siam och andra fantasieggande ställen. Och sedan kanske bli bjuden på påskmiddag hemma hos någon trevlig. Och hitta de där Anton Berggodisarna med marsipanfyllning. Och läsa bok. Kanske börja på Khaled Hosseinis ´Tusen strålande solar´.

Banankontakt

Grabbar en banan från fruktskålen i hallen. Fort nedför trapporna, ut genom dörren, rundar hörnet. Mobiltelefon mot örat. Banan i andra handen. Pannkli av mössan, greppar bananen i mobiltelefonhanden medan jag kliar.

Pappa med två barn kommer gående. Samma pappa som varje morgon rundar samma hörn som jag. Fast från andra hållet. En snabb blick och en kommentar: Titta ungar, hon pratar med sin banan!

Plåta en potatis

I Svenskan idag finns en artikel om att FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, har utnämnt 2008 till potatisens år – och som del i satsningen anordnar de nu en internationell fototävling. Bästa potatisbilden vinner! Vad säger ni – ska vi ta oss an utmaningen? Fota ett potatismosstilleben eller ett par Pringles och ha chans att vinna ära och berömmelse!

Här hittar ni artikeln.

Charlie

Var på Chaplinutställningen på Kulturhuset i lördags. Roligt. Han är märkligt modern, den där Charlie. Och bara 20 kronor i entréavgift.

Efter en turkisk hamburgare på Hötorgshallen drog vi oss iväg på promenad. Hamnade efter en stund på renfällar på Lisa på torgets uteservering. Med varsitt glas rödvin och filtar över knäna fantiserade vi om att våren snart är på intåg. Sedan in i bastun för att värma upp den kalla huden.

Shantaram

Boken Shantaram av Gregory David Roberts står näst på tur att läsa.

AdLibris beskriver den såhär:
I början av 1980-talet begick australiensaren Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den myllrande miljonstaden Bombay.

Shantaram är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserika och omtumlande åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. I ett av stadens slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning för att hjälpa de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare av pass och han följer med en expedition till Afghanistan under ledning av maffialedaren Abdel Khader Khan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Han kastas i indiskt fängelse och får utstå svår tortyr och svält. I den grönögda mystiska Karla möter han kärleken.

Shantaram är ett niohundra sidor långt spännande läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen står i centrum och övervinner allt.

Titta. Lyssna. Spring.

När jag gick på dagis fick vi lära oss hur man går över en väg på rätt sätt. När man kom till övergångsstället skulle man stanna, titta efter bilar, lyssna om man hörde några bilar. Och sedan gå om vägen var bilfri. Titta. Lyssna. Gå.

Jag trodde att det här var en magisk formel och sprang fram till övergångsstället och skrek: titta, lyssna, spring innan jag genast pilade över vägen.

Kind

På ett möte utanför Stockholm i förra veckan var min kollegas tolvåriga dotter med. När de lämnat av mig vid tåget hade hon vänt sig till sin pappa och sagt Susanna är så snäll. Jag önskar att hon hade varit min gudmor.

Jag blev glad.

Bokcirkel

Jag vill starta en bokcirkel. Ses en vardagkväll i månaden och diskutera en bra/intressant/rolig/tankeväckande/gripande bok. Tända ljus, äta soppa och hembakt bröd, dricka té och äta äppelpaj med vaniljsås. Och diskutera. Och våra liv kanske vävs in i berättelsen. Berättelsen kanske flätas in i våra liv.

Vad säger ni?