torsdag 29 maj 2008

Om att bejaka sin inre tant

Ikväll är det bokcirkel hemma hos mig och igår förberedde jag lasagne och en god banankaka med mörk choklad i. Jag dukade till och med, så att det inte blir så stressigt när jag kommer hem i eftermiddag. När jag berättade det för min kompis P sa han: Du är precis som min mormor! Hon plockade fram finporslinet flera dagar innan gästerna skulle komma.

Jag vet, det är redigt att fixa och dona i förhand, men jag gillar det. Att bejaka sin inre tant liksom. Och slippa stressen.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha! men du är världens gulligaste tant!!
Ewa

Anonym sa...

Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag
berätta en sak för dig så att du lättare kan förstå mig. En konstig
gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.
Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.

Hon är en listig jävel. Hon håller sig undan för det mesta,
men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne.
När jag ställer mej framför spegeln så står kärringfan där och täcker
nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.
Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men nej.
Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis.
Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några
förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig.
Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom!
JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar,
min enda slutsats är att kärringfan stjäl.
Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.

Men det är inte bara pengar som försvinner.
Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna,
speciellt såna saker som choklad, vin och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad.
Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort.
Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den
visar för mycket när jag stiger på - och på så sätt får hon mej att tro
att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig.
Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mej.
Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre.
Detta är särskilt tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt.
Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.

Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut,
så att jag knappt kan se vad som står.
TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel.
Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre.
Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ??

På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.
Hon följer mej vart jag än går.
När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma
plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i spegeln.
Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig
på - men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto?
Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej.

SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !