Berätta för mig och jag är din!

Jag älskar att lyssna på berättelser, sagor, historier. Jag kan lyssna på en bra berättelse nästan hur många gånger som helst utan att tröttna. Kan du inte berätta den där historien igen? Det gäller musik också vilket jag gissar att min omgivning tycker är rätt frustrerande.

- Visst är den här låten skitbra?!
- Ja, Susanna. Men du har haft den på repeat 20 gånger nu och jag blir snart galen!

Mormor fängslar mig när hon berättar om resor från förr, barndomen i 30-talets Norrbotten och böcker hon läst. Min mamma och min bror är likadana. Själv kan jag vara en fåordig tråkmåns.

- Berätta om resan, Susanna! / Vad handlade den där boken om? / Hur var filmen?
- Jo, spännande. Jag har skrivit om den på min blogg, läs där. / Om en kille som bor i Afghanistan och har en fattig kompis som är jättesnäll. Fin bok. Läs den. / Jorå, tre solar. Såg att de hade en filmrecension i På Stan för någon dag sedan. Kolla den.

Min kollegas föreläsningar om kultur och identitet har jag lyssnat på fler gånger än jag kan räkna och jag har ännu inte tröttnat. Berättelserna om hans massiva kulturkrockar i Harare, förväxlingar i Latinamerika och anekdoterna runt omkring hänger som julpumlor i teoriträdet.

Och käre N:s vindlande spökhistorier som utspelar sig på den småländska landsbygden kittlar längs ryggraden och får nackhåret att resa sig. Hans fantasi, vokabulär och berättarteknik är som honung för en sagotörstande själ.

Berätta för mig och jag är din!