För drygt ett år sedan kunde en limpa kosta tre triljoner zimdollar här i Zimbabwe. Inflationen var total och många företags ekonomisystem kunde inte hantera alla nollorna. Nya sedlar trycktes upp varje vecka och det gick aldrig att förutse vad pengarna kunde räcka till. En bekant berättade att hon till exempel kunde ta ut pengar på banken på morgonen för att köpa papper till kopiatorerna på kontoret. Bara någon timme senare var pengarna värda så mycket mer att hon fick passa på att köpa extradäck till företagets tjänstebilar och en del annat också innan pengarna snabbt förlorade i värde igen. En annan dag kunde situationen istället vara den omvända.
I och med dollariseringen (amerikanska dollar används numera) har ekonomin blivit mer stabil och matbutikerna är återigen fyllda med mat, något som var ett önsketänkande för bara några månader sedan. Men det finns knappt någon växel, har aldrig sett några mynt här. Nästan alltid får man en ´credit note´ när man handlat. På kvittot skriver de upp hur mycket man har tillgodo. Nästa gång man handlar får man visa upp kvittot. Det blir ganska många kvitton att ha koll på.
Inga bankomater fungerar, så den som kommer till Zimbabwe utan några amerikanska dollar på fickan (och utan ett zimbabwiskt bankkonto) klarar sig inte länge. Visst kan man betala med kort på en del ställen, men det skulle jag inte göra eftersom de lätt kan ´skimmas´.
Trots att många, många, många problem kvarstår i det här härliga landet känns det ändå som att mycket har utvecklats på kort tid.
1 kommentar:
goding vilken tur att det är du och inte jag som ska hålla ordning på kvitton!!!
Saknar dig! Kram Jess
Skicka en kommentar