Om fantastiska Sarah!

När vi flyttade till Harare i juni lärde jag känna Sarah. Hon är en fantastisk, kenyansk kvinna som bott i Zimbabwe i sjutton år. N lärde känna henne genom sitt arbete när han var här på jobbresor under året och hon sa till honom att hon skulle ta hand om mig när jag kom. Och, oj, vad hon höll det löftet!

Hon ringde, tog mig till gymmet, fixade simkort till min mobil (något som inte visade sig vara gjort i en handvändning), visade mig runt, kom spontant förbi på ett glas vin, bjöd över mig till sig, lånade ut porlin till oss innan vårt hade anlänt och en hel massa mer. Kalla mig auntie sa hon och sedan skrattade hon sitt hjärtliga skratt. Det var så underbart att lära känne henne.

Sedan flyttade hon till Göteborg.

Fatta, hon bor i Harare i sjutton år och jag kommer hit hennes sista veckor i landet. Jag saknar henne så. Saknaden efter henne gjorde att det blev jobbigare att komma tillbaka. Hon hade visat mig så mycket och utan henne blev det så tomt.

Jag är jätteglad att jag fick de två veckorna med henne och tänker på att om vi flyttat hit i augusti istället hade jag missat henne helt. Men saknad är saknad och hon kom mig nära på kort tid.