Mage

Jag producerar sten.
Och så är det med det.
Mina magsmärtor har fått en förklaring.
Nästa steg är oklart.

Ursäkta?

Idag fick jag höra att jag är lik Annika Sörenstam. Och jag tog det inte som en komplimang. What´s the deal med dessa annikor? Senast var det Lantz. Ärligt, jag är inte lik Sörenstam.
Hjälp, någon?

Tjejen som uppmärksammade likheterna började bildgoogla den person hon brukar få höra att hon är lik. Meryl Streep.

Och där går jag med min golfbag.

Nu

Nurå?

Ja, nu reser jag mig upp, sätter på den oberoendeframkallande skivan med Timbuktu och diskar.

Jalla!

Face the past

Det är på Facebook det händer. Min pojkvän från gymnasiet skrev ett meddelande. Vad gör du nu? Den där pojkvännen som fortfarande är mitt längsta förhållande. Jag skrev om mitt lyckade liv. Älskad av alla. Och om människorna som slåss för att få arbeta med mig. Typ.

Ta sig i kragen?

Istället för att diska och städa skriver jag ett inlägg, läser några bloggar och hoppas att det ska gå något verkligt bra på TV. Men ärligt, jag måste ju bo värdigt och det tar inte lång tid att plocka i ordning. Voila, så är det fint igen. Men om några minuter är klockan åtta och var det inte så att det gick något intressant reseprogram då?

Hunden

Funk, yoga eller box? Jag valde yoga. Insåg när jag plockade fram träningsbyxorna att jag inte tränat sedan början av juni. Det var någon gång då jag köpte byxorna och de har legat oanvända. Fram tills nu. Nu börjar terminen och jag ska träna mer regelbundet. Det är roligt, jag mår bra av det och när jag får rutin på det kan jag inte förstå hur jag kan hamna i perioder av oträning. Men jag faller snabbare ur rutin än in i den.

Fram tills nu.

Sweet

Ja, det är gott att mixa färsk ananas, blåbär och färskpressad apelsinjuice.
Först dricka, sedan sova.

Sweet dreams.

Stenar

Idag var jag hos doktorn för att kolla upp det där med den nattliga magkrampen som kommer då och då. Innan jag gick dit tänkte jag att hon skulle slå på den förstående blicken och fråga hur jag mår. Egentligen. Att det kan vara jobbigt att vara ung tjej idag. Prestation och höga förväntningar. Det kan vara väldigt ansträngande att komma ut i arbetslivet efter att ha studerat. Den grejen, ni vet.

Men det blev inte så. Hon tog det på allvar. Större allvar än jag själv tar det här på. Hon trodde inte att det berodde på stress utan att det kan vara gallsten. Värsta pensionärssjukdomen. Minns att Ulla-Britt, en högstadielärare, visade upp sina stenar på en biologilektion. Tror till och med att hon tog tid från sex- och samlevnadslektionen för att visa dem.

Jag tror iallafall inte att proverna kommer att visa något. Vare sig stenar eller något annat. Känner mig frisk annars. Bortsett från de där nätterna.

Om det blir operation vill jag redan nu säga att jag, när ni kommer och hälsar på mig på sjukhuset, vill ha den där Alwayschokladen man kunde köpa på flyget på 80-talet. Den där asken man kunde vika så att den stod som ett upp och nedvänt v. Med avlånga, inslagna apelsinchokladbitar. En sådan ask som min syster fick när hon opererade bort blindtarmen som liten. Och hon åt inte ens choklad!

Bagis

Vi åkte till Bagarmossen. Anna läste i kulturfestivalens program att Marika Lagercrantz skulle hålla i en stadsvandring där så vi åkte dit. 50-talsförort, fina skyltar, låga hus i trista färger, en skulptur föreställande en gigantisk prinsesstårta av Dan Wolgers, skog, Jalla livs och slutligen fika i Skarpnäcks kulturhus. Förort at its best.

Sedan tog jag mig till Berwaldhallen för konsert med dirigenten Valery Gergiev och Marinskijteatern. Östersjöfestival. Bravo!

Något gammalt, något nytt, något lånat & något lila...

Jag ska på bröllop på lördag och brudparet vill att det går i lila. Jag har inget lila. Idag efter jobbet tvingade jag mig att gå Drottninggatan fram istället för på de något skönare gatorna vid sidan om. På något sätt måste city passeras på vägen mellan Söder och Vasastan. Om jag inte tar en sjuk omväg.

När jag gick förbi lilla Finlandia och Kladdes kebab tog jag djupa andetag. Jag passerade souvenirbutiker och affärer där de sålde white trashkläder utan att börja hyperventilera i en papperspåse.

Korsade Klarabergsgatan och scannade av några affärer i jakt på lila. Men inget. Inget jag ville ha. Väl hemma i Vasastan hittade jag så ett lila plagg jag kan tänka mig att ha på lördag. Är ganska nöjd.

Bunnies suicide

Och här finns flera sätt...

Left is Right

Min bror sms:ade att det är de vänsterhäntas dag idag. Jag är vänsterhänt. Min bror är vänsterhänt. Min mor är vänsterhänt. Och min bonuspappa också. Hur uppmärksammas vi en sådan här dag? En serieproduktion av muggar med trycket så att vi vänsterhänta ser det när vi håller i örat kanske.

Är det här en dag som tilldelats oss som minoritetsgrupp eller finns de högerhäntas dag också?

När blir det bättre?

Vaknade imorse och tänkte göra mig redo för att gå till jobbet. Första dagen efter semestern. Insåg snart att sjukdomen fortfarande har min kropp i ett fast grepp. Ihållande halsont, hosta, trötthet, ont i kroppen. Det kändes dumt att ringa och sjukanmäla sig första dagen på jobbet, men det var det jag gjorde. Sedan somnade jag och vaknade igen klockan 15. Sjukt. Jag tror att mitt beslut att stanna hemma var helt rätt.

27

Idag fyller jag år och imorse bankade det på dörren. Kravlade mig ner från sovloftet, öppnade dörren och där stod min familj. De hade med sig den godaste frukosten, presenter och födelsedagspannacotta i champagneglas. Voila!

Gnagsår 2.0

På förpackningen till gnagsårsplåstren står det att om plåsterlimrester fastnar på exempelvis strumpbyxor kan dessa fläckar enkelt tas bort med kemiskt ren bensin. Har folk sådant hemma? Och diabetiker bör rådfråga läkare före användning av plåstren. Shit.

Jag är mångfald!

Det gymnasium jag gick på är känt för sin goda undervisning, engagerade lärare, högpresterande elever och sin geografiska placering. För mig var det en ny värld. Jag höll ju på med teater och hade klippkort på UFF. Jag åkte inte till Paris och handlade en ny höstgarderob och jag sminkade mig inte innan gymnastiklektionen. Inte efter heller. Min konsumkasse med träningsbyxor, gympaskor och någon uttjänt t-shirt samsades med glansiga Champagnepåsar innehållandes de senaste träningskläderna, i omklädningsrummet. Jag var jag. De var de. Och det gick bra. Lärarna var fantastiska och flera av dem är fortfarande mina förebilder.

Sista året på gymnasiet stod det i årsboken att Susanna är den elev som gör det här gymnasiet pluralistiskt. Jag var alltså den elev som gick mot strömmen. I en annan skola hade jag kanske varit genomsnittstjejen.

I sanning skrämmande.

Susanna=Michael

Halsen gör ont ända upp till öronen och jag fördriver tiden med glass och ett test.
Vilken the Officetyp är jag?

You are Michael. Deep down, you are caring and good-natured, but you often express yourself in insensitive ways. Though you always try your hardest to make your talents be seen, you could use a little more self-awareness to avoid being awkward.

Här kan du göra testet!

Simpsonize Me!

Om jag vore en karaktär i Simpsons skulle jag se ut såhär!
Hur skulle du se ut?

Tanja, thanks for the tip.

Dagens fulord

• urläcker

Det blev bra ändå

Dagen har, trots sjukdomen och skörheten, ändå inte tillbringats i soffan med glass och ömkan som sällskap utan med kompisar, pärlning och konserter. Och hetsätning av huvud- och halstabletter.

Och när jag slappnar av kommer sjukdomen

Dagen inleddes redan inatt med frossa och mardrömmar. Skolbarn satta att hålla utkik efter mördare i mörk skog. Vaknade mellan drömmarna och mörkret blev till gryningsljus som blev till solljus. I duschen höll jag på att svimma. Det började snurra och känslan av att kakelgolvet snart slår emot min kropp var så tydlig att jag gjorde en tvär vändning och genomblöt landade i soffan där jag låg tills vågorna ebbat ut.

Nu känner jag mig okej.

DN:s utrikesdag

Imorgon har jag flera roliga saker inplanerade, men om jag inte haft det hade jag tagit mig till Konserthuset och DN:s utrikesdag. Tidningens utrikeskorrespondenter samlas och berättar om sitt arbete. Man kan till exempel delta i en diskussion under rubriken "Konfliktlösning inifrån, hur löser man de stora konflikterna i världen?" med utrikeskorrespondenten Anna Koblanck. FN:s fredssändebud Jan Eliasson finns på telefon direkt från Darfur för att berätta inifrån konflikthärden. Här ser ni hela programmet!

Tror att det kan vara utrikeskorrespondent jag ska bli...

Ska du säga!

David praktiserade på en tandläkarmottagning förra sommaren och en av hans kollegor avslutade ofta sina meningar med orden´ska jag säga´. Du är jätteduktig ska jag säga!, vilken god mat ska jag säga! och så vidare...

David brukade skämta om det, men rätt vad det var använde både han och jag det uttrycket. Först på skämt och sedan av bara farten. Det nådde en peak i höstas för att sedan ebba ut, men de senaste veckorna har jag hört mig själv säga det flera gånger.

Jag måste sluta använda det nu. Ska jag säga.

Plötsligt smäller det!

Kambodja, 2004. Cambodian Mine/UXO Victim Information Systems (CMVIS) kontor i Kampong Cham är inrymt i Röda korsets lokaler. Organisationen, som startades på initiativ av Röda korset och Handicap International år 1996, arbetar med att samla information, sammanställa och analysera statistik rörande minskadade i Kambodja. Här har jag bokat en intervju med Sao Leang som arbetar som informationssamlare sedan tre år tillbaka.

När en minolycka sker kontaktar det lokala Röda korscentret (det finns ett center i Kampong Chams samtliga 16 distrikt) CMVIS och Sao Leang åker till sjukhuset för att intervjua den minskadade personen. Varje månad besöker han varje distrikt i provinsen och samlar information. Därefter informeras deras samarbetspartner Cambodian Mine Action Center (CMAC) om vart olyckan inträffat så att de, i sin tur, kan röja minfältet.

Från januari t.o.m. augusti år 2004 skadades 38 personer av minor eller UXO (31 män och sju kvinnor, varav 17 var barn) och åtta personer dödades (7 män och en kvinna, varav två var barn) i Kampong Cham. Sao Leang berättar att många av olyckorna sker ute på gummiplantagen.

Den första september år 2004 skadades åtta män av en UXO (odetonerat vapen) när de arbetade på ett plantage i distriktet Dombei. En av dem såg UXO:n och böjde sig ner för att slänga iväg den. BOOM! Samtliga fick föras till sjukhus. När vi pratar ringer Sao Leangs telefon. En man från Kampong Cham, som är på besök i provinsen Banteay Mean Chey i norra Kambodja, har just blivit skadad av en mina. Olyckan kommer att dokumenteras i den provins där det inträffade, men Sao Leang kommer att hållas informerad om händelseförloppet.

Vad jobbar du med då?

C är på gymmet och frågar mannen vid en av maskinerna om hon kan ta den efter honom.

Mannen: Du kanske känner igen mig från TV?
C: Nej, jag har inte haft TV på 10 år.
Mannen: Fast du kanske har dator. Jag är med i 100 höjdare. Du kan gå in på YouTube och rösta på mig där.
C: Okej...
Mannen: Vet du vad jag gör?
C: Nej, vadå?
Mannen: Jo, jag drar amerikanska bilar. I ballarna!
C: Jaha, men det var ju bra gjort...

And then what?

Snodde denna från Anna.

Den nya halsduken tar form...